GOTT NYTT 2013!

 
 
Vi ses 2013!!
 
 
 
 

dagens stora fråga... eller?

Håller just nu på att dricka kaffe för att fylla koffeindepåerna, jag lovar, de kommer behövas ikväll, samtidigt som jag funderar på sminkningen.. Jag tycker ju det är jätteroligt med smink och att sminka, om jag hade orkat och haft pengarna så hade jag velat bli MUA, men jag kör på med mitt amartörande, och roligt är det! Bilden är från i somras, så det är inte exakt som jag sminkar mig nu men tänkte ta lite bilder på det senare, det är ju bara fruktansvärt svårt att få bra bilder nu när det är så mörkt ute och det gör inte bilderna rättvisa, men nu vänder det ju och vi går mot ljusare och bildsnällare-tider :). Om jag inte hinner skriva senare så önskar jag er redan nu ett Gott nytt år! ♥
 
 

året 2012 - det finns inget ont som...

/Våra älskade som är i himlen nu var också med och firade jul, med egen gran och allt!/
 
Om jag ska vara ärlig så har jag knappt tänkt på att det börjar ett nytt år om lite mer än 12 timmar. Det har varit så fullt upp den senaste tiden så ett nytt år har känts väldigt långt borta, men det är ju verkligen inte så! Det är inte för ens igårkväll som jag började tänka på innebörden, herregud vi går in i 2013 snart. Det känns så "framtidigt" om ni förstår vad jag menar. Men det är ju så, vi går in i 2013 och 2012 lägger vi bakom oss. Herregud vad tog året vägen? Jaja, 2012 har inneburit mycket för mig och för oss, jag tog äntligen studenten, äntligen efter allt slit, jag gick en baristautbildning, jag fick underbara vänner, jag fick veta att jag har en kronisk sjukdom som jag försöker lära mig att leva med och som jag nu skriver om, min underbara mamma fyllde 50 år som vi firade med buller och bång, jag fyllde 20, jag och Erik förlovade oss, vi flyttade från ettan och in i vår första gemensamma lägenhet som vi nu börjar få i ordning... Ja det har hänt så mycket det här året och det är massvis som jag skulle kunna nämna men då skulle jag få sitta här ett långt tag. Och att välja en favorithändelse är svår för det är så fyllt med kärlek i alla, ja till och med diagnostiseringen, just för att jag genom den fått lära känna min mormor ännu mer, då jag och mamma börjat prata än mer om henne.. Det finns inget ont som inte för något gott med sig. Eller hur?
 
 
 

hoppsan vilken dag.




ojojoj.. Vi bokstavligen hängde på avspärrningen in till Ikea imorse och en och en halvtimme senare står vi i regnet och packar in i bilarna. Som tur var så hade vi svärfar med och fick hjälp. Vi har fått ihop en garderob, bara två garderober, en byrå och ett nattduksbord kvar ;) Så därav den uteblivna bloggningen idag, hoppas ni förstår. Imorgon är det nyårsafton och på dagen ska vi montera ihop så mycket vi orkar och hinner och på kvällen ska vi till mina föräldrar och fira, jag står för desserten och jag har fnulat länge nu men nu har jag äntligen kommit på vad jag ska göra! Vad ska ni göra imorgon? :) <3

ikea-planering och mysig kväll



Middagen blev jättegod och vi hade jättemysigt. Vi satt och pratade inredning och nu har jag fått lite mer idèer... Imorgon ska vi till Ikea och jag sitter nu och knarkar deras hemsida för att kolla att allt finns, och vi får sno på så det inte tar slut, garderoberna fanns det nämligen fåtalet kvar av bara så vi kommer stå som spjut där imorgonbitti när dom öppnar. Ska bli så skönt att få i ordning, håll tummarna för oss!

redo för invardering

 
Nu är både jag och lägenheten redo för familjens invardering. Bordet är dukat och klart och ljusen lyser. Nu ser jag fram emot en riktigt mysig familjemiddag! Lägenhetens första till och med... Hoppas ni får en mysig lördagskväll ♥
 
p.s förlåt för mobilbilderna, kamerabatteriet tog självklart precis slut när jag skulle börja plåta.. och ja, bordet med ljusen på är där temporärt, vi la ut det på blocket precis då vi fick det vita idag. d.s

sista lördagen på tvåtusentolv

/Bilder från vårt mysiga julfirande/
 
Sitter vid köksbordet och har betalat lite räkningar, hade ju kunnat spendera lördagsförmiddagen lite roligare men sådant måste ju göras och om man vill ha tak över huvudet så har man inte mycket till val :) Eftersom jag inte skrivit på två dagar så kan jag nu berätta att vi har varit hundvakter till mysiga Rocky, vi har bara tagit det lugnt och jag har tampats med fibron, den är bättre nu så det är skönt. Jag har för det mesta tittat på The O.C och Erik har spelat dator, så vi har som sagt haft det lugnt och skönt. I eftermiddag, vid fyra så åker Erik till sin kollega och kollar fotboll, käkar pizza och spelar poker med andra kollegor, en riktig grabbkväll helt enkelt, så jag passar på att ha över min familj på middag här och gos. Det blir spaghetti och köttfärssås med chokladmousse till efterrätt, nu får jag äntligen inviga mina fina vinglas och dessertglas som jag fått i presenter sedan 18 årsfirandet för 2 år sedan och fram till min 20 årsdag nu i år. Så nu får jag sätta fart, ska plocka i ordning lite och sedan ta en dusch och piffa till mig lite, om jag har tur och är effektiv så kanske jag hinner med ett avsnitt O.C mellan förberedelserna. ♥
 
 

hemlisarna - avslöjade

 
Kommer ni ihåg att jag och Erik höll på med lite hemlisar i söndags? Det vi gjorde avslöjar bilderna ovan. Jag hade saffran över hemma och biscottisarna som jag gjorde för några veckor sedan är ju så himla goda, så då tänkte jag att vi slänger ihop en sats, vilket jag gjorde rätt i, så goda är de. Sen är det så att min kära mamma har namnsdag på julafton och vi i familjen brukar ha en tendens att glömma den. Dock när mormor levde så hade hon alltid en liten namnsdagspresent och ringde alltid på förmiddagen och grattade, likaså min morbror. På "äldre dagar" så har vi dock bättrat oss, och i år så tänkte jag att jag ville ha en liten namnsdagspresent till mamma, men hon sa att jag inte behövde (självklart). Så vad kunde inte vara bättre än att jag ger henne hennes favoritkaka av alla kategorier? Så mamma fick en Pecan banana cake i lite folie med ett rött sidenband runt om och en liten lapp på. Hon blev jätteglad. Och ja, saffranbiscottisarna finns det några kvar av men jag har en känsla av att dem kommer gå åt när som helst...
 
 

en ändrad men mysig juldag.

 
Jag åkte aldrig till landet igår, vädret här i Stockholm var riktigt busigt och dom hade gått ut med en Klass 1 varning så jag blev hemma istället och Erik sov över ytterligare en natt på landet. Idag kommer han dock hit och oj vad jag längtar! Jag, mamma och pappa hade iallafall en jättemysig dag igår, jag fick min skinkmacka (eller ja... några sådana), vi gjorde kaffe med grädde och kakao i och tittade på film. Vi såg "John Carter", den var riktigt bra faktiskt, rekommenderas. Jag och mamma gick promenader med Rocky, det är sådan tur att vi bor så nära för jag hade nämligen inte packat ner mer mediciner än för en övernattning så vi gick hem snabbt till oss och hämtade påfyllning. På kvällen så gjorde pappa en jättegod spaghetti med köttfärssås och sedan när jag och mamma kommit in från kvällspromenixen med Rocky så gjorde pappa en Irish Coffee och jag fick en likadan fast utan spriten i, mumma, och så satte vi igång "Sherlock Holmes - Game of shadows", Robert Downey Jr är en utav mina favoriskådisar, han gör Holmes så himla bra.
 
Fibron bråkade en del med mig igår och allodynin likaså, så det var ren tur att jag bara kunde gå omkring och strosa i min onepiece, det underlättade en hel del och att få gosa med bara mams och paps gjorde sitt också, så mysigt att bara få vara med dem och känna som att man bor hemma igen, hihi.
 
Så, idag har vi en till liten julafton här hemma, fast med mer filmtittande och mys, och öppning av paket också, hihi!
 
 
 
 

juldagen - firande i 3 dagar

 
Den första bilden visar hur pigg och glad jag var igår, hållandes på min kudde som jag sydde när jag var 6 år och önskar er God Jul. Bilden på Rocky symboliserar hur jag känner mig idag, men det är bara att pigga på sig, för om några timmar ska jag åka till landet och fira jul igen med Eriks familj, det ryktas om att det är jättemycket snö där ute så en promenad blir det definitivt. Vi hade en helt underbar julafton, den var lugn och stillsam och vi gjorde allting i den takt vi ville, inga tider att passa förutom Kalle Anka såklart. Vi alla fick jättefina paket och alla är supernöjda, jag tänkte visa er allting sen om några dagar, för jag har lyxen att fira jul 3 dagar i rad! Imorgon ska vi nämligen hit till mamma och pappa igen för att fira med Erik, men då blir det mer mys i soffan, tittandes på filmer och lite fortsatt klapputdelning. Så urmysigt! Nej, nu ska jag sparka liv i folket här hemma och göra lite julfrukost, åh jag kan knappt vänta på att få sätta tänderna i årets första (och definitivt inte sista) skinkmacka = Vörtbröd, julskinka och senap... muums.
 
Ha en fantastiskt juldag nu, tänk på att den här dagen är till för att vila och bara vara :) ♥
 
 
 

GOD JUL FRÅN MIG MED FAMILJ



God jul med massa kärlek från mig och min familj. Granen är fin och klapparna under bara gosar och väntar på att få öppnas. Nu på morgonen har jag och Erik haft öppning, jag fick två ögonskuggor, "Sockerchock"boken och ett presentkort på Himla :) Nu väntar en mysig dag och kväll här med mina favoriter i livet. Jag hoppas ni får en supermysig julafton och att ni verkligen njuter så höra vi snart igen. Stor kärleksfull kram till er <3

23 december-stök och prat

 
Har ju glömt att visa bilder från vårt julfika vi hade på jobbet i torsdags. Jag fick till och med en julklapp! Men den öppnas ju självklart imorgon, så just nu vilar den under den eminenta granen. Vi fortsätter stöka här och snart ska jag hoppa in i duschen, tvätta mitt skitiga hår (blir så när armarna inte är fungerande, då dröjer det mellan tvättningarna ibland, tacka vet jag torrschampo) och sedan locka om det, jag upplever att lockarna bara blir finare ju fler dagar man har kvar dem, därför lockar jag dem dagen innan jag ska vara fin :) Annars borsta jag ur dom ordentligt när jag lockat... Mitt mål är att snart införskaffa ett kamerastativ så jag kan filma lite och visa er hur jag gör, vore det uppskattat? Nej, nu ska jag fortsätta här. Hoppas ni har en fin 23 december ♥

gemenskap och kärlek före sockerbomber

 
Har ni sett så grön och grann vår gran står i stugan? Det blidde ingen äkta gran för oss i år, vi får slå på stort nästa år istället tänkte vi, så jag gjorde som det klassiska ordspråket säger: "Man tager vad man haver". Vi hade en fin ljuslykta som nu till julen först förvandlats till en julgrupp och som nu med hjälp av liten glitter blivit en gran. Ja, om inte klapparna hade legat under den hade den kanske inte gjort så stort avtryck i form av gran, men det funkar ju skit bra för att vara exakt :) Nu håller vi på här för fulla muggar med all sorts hemlisar, som jag då naturligtvis inte kan avslöja, men imorgon får ni veta! Vi har fullt upp idag, men jag försöker att inte stressa upp mig, jag tar allt som det kommer och om man glömmer eller inte orkar göra någonting så gör det ingenting, i slutändan så tror jag att alla uppskattar gemenskapen och kärleken mer än om man har någon sockerbomb att stoppa i munnen, glöm inte det ♥

dan före dan före dopparedan



Åh så mysig dag jag haft. Granen hos mamma och pappa är klädd, småtomtarna utspridda i hela lägenheten och julklapparna är inslagna med kärlek. Jag och Erik har lite småfix kvar att göra innan vi kan pusta ut helt för kvällen men när vi är klara så ska vi kolla på The Avengers och dricka te tror jag bestämt. Imorgon fortsätter bestyren med lite bakning, tända ljus på gravarna och vid tre-tiden ska vi till våra vänner för att fira in julen lite innan vi tar "myskväll-före-dopparedan", en helig kväll... Hoppas ni har en mysig dan före dan föredopparedan-kväll för det är ni alla värda. Varm kram till er <3

lyxmorgon

 
Började morgonen med julkalendern och mysfrukost framför tvn. Igår så tog jag äntligen hem min kaffekvarn från jobbet som har fått stå där i brist på plats i gamla lägenheten, men nu så står den här hemma och idag var premiäranvändning, så jag passade även på att unna mig en latte, lyxigt! Nu kollar vi reprisen på "Svenska hjältargalan" och ögonen är redan våta. För att inte riskera översvämning så är det nog bäst att jag sätter igång med lite julgodisbak. Om någon timme så ska jag möta upp mamma, pappa och Johan, då är det dags för det traditionella julgransköpandet och pyntandet. ♥
 
 
 

julledig nu


Julledighet! Kan knappt förstå det men ett uns av glädje slog precis till och gjorde mig varse. Nu ligger jag i soffan och tar igen mig lite, det blev lite julstädning på jobbet så armarna mår efter det så ska vila upp mig innan jag gör mig i ordning till middagen ikväll i stan :)

vackra skapelser

 
 
Dessa vackra skapelser fick åka ner i kundvagnen igår. Jag har inte handlat kläder på väldigt länge och behöver byta ut en del i garderoben. Jag tror på att unna sig saker och ting, i lagom mängd men så att man får pigga upp sig lite och att känna sig fin på utsidan när insidan bråkar är väldigt viktigt. Allting är beställt från en ny favoritsida som heter sheinside.com. Vackra och stilrena kläder till bra priser, och frakten är gratis. Kan knappt bärga mig tills jag får hämta ut och prova...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

garderobstankar och stundande ledighet.

/Blandade bilder från senaste veckans instagrammande/
 
Snart är det dags att packa ihop, ställa in kontorsstolen och gå på julledigt och det känns såå skönt. Vi alla i familjen behöver ett break, bara få fokusera på varandra och bara få vara. Det har varit så mycket på senaste så ledigheten kommer väldigt lägligt. I jul så kommer vi bara vara hemma tillsammans. På julafton så blir det vi familjen och farmor. Erik åker till sin familj som firar på landet och på juldagen så åker jag upp dit och firar med dem. Jag har nu fått mycket inspiration till lägenheten och på ett sätt så längtar jag efter att få plocka undan alla julsaker och få börja inreda med det vardagliga. Jag hoppas att jag och Erik har ork och kraft att sätta oss i mellandagarna och börja spåna och titta på sådant vi vill ha. Jag är inne på att köpa en öppen garderob, exempelvis "Stolmen" från Ikea eller Elfa-system, Erik är mer inne på en riktig garderob. Jag har bara så mycket negativt med garderober sedan jag var liten, jag upplever att dem "hänger" över en och sedan så är det ju mycket luftigare med bara hyllor... Eriks storasyster har "Stolmen" och är jättenöjd, så jag ska kolla upp det lite mer och kolla vad det skulle kosta och hur man på bästa sätt utnyttjar det och får det att rymma mest. Sedan kan jag tänka mig att ha en byrå i sovrummet, men inte en stor bamsegarderob.. Nu är jag verkligen jättesugen på att få i ordning. Har ni några tips så får ni gärna skriva det i kommentarsfältet :)
 
 

"jag ser här att du är deprimerad Emma"

 
Jag tror att många människor med fibro känner hopplöshet, uppgivenhet och nedstämdhet. Det sårar mig. Det gör mig ledsen och jag tänker mycket på hur livet med fibro verkligen är. Jag undrar om jag kan ha satt upp en sköld för mig själv där jag stöter bort allt sådant, eller rent ut sagt inte vågar ta ner skölden för att upptäcka det. Jag tänker på försäkringskassan, hur man blir bemött där. Jag vet bara själv hur jag blev bemött av dem och arbetsförmedlningen när jag var på väg ur min utmattningsdepression och det mottagandet var under all kritik. Jag tänker på hur alla slåss med och mot dessa myndigheter för att få ut någon slags ersättning. All ork, all kraft och all tid man lägger ner på att fylla i blanketter, skicka in, få tillbaka med nedslag, hur man får veta att man enbart kan få en viss peng i månaden. Är man som kronisksjuk inte värd mer än det?
 
Jag och mamma hittade gamla papper från mormors tid, när hon höll på och stred med detta, pappren på hennes förtidspensionering. Papper med siffror, "så här mycket har du varit värd i arbetslivet, så här mycket får du nu ut". Som ett slag i ansiktet. Varför?
 
Jag tänker ofta på hur mitt liv hade sett ut om min pappa inte var egenföretagare med möjligheten att anställa mig. Vart hade jag varit annars? Hade jag suttit på Ica och slagits med smärtan, som min mormor gjorde? Jag vet att jag på något sätt hade hamnat där, för jag är envis och ger inte upp och framförallt inte mot mina smärtor. Men hur mycket ska man stå ut med?
 
Hur hade det sett ut om jag inte kunde sitta här nu i kontorsstolen med pappa i rummet bredvid som har överseende och förståelse för mitt tillstånd?
 
Det är så osynligt. Så osynligt och därav orättvist. Varför ska man behöva fläka ut sig för alla, för alla starka myndigheter som har massvis med styrkor bakom sig, och varför ska man behöva stå där ensam? Flera myndigheter mot en ensam kronisksjuk? Det är skamligt och rent ut sagt skrattretande. När man knappt orkar med sina egna smärtor och krämpor så ska man slåss mot dessa arméer?
 
Jag tänker väldigt ofta på hur min framtid kommer se ut. Kommer jag jobba till pensionsålder? Kommer jag förtidspensioneras för mitt tillstånd? Och isåfall när?
 
Det är mycket frågor, mycket frustration kring dessa tankar och frustration gentemot detta orättvisa samhälle. Varför ska en sjuk människa behöva kämpa för att få ut en peng i månaden så en kan äta, bara för att en inte kan jobba?
 
Vi alla med fibro som läser det här vet själva att det är en väldigt diffus sjukdom och en diagnostisering är fruktansvärt svår att få, man får kämpa, slåss med näbbar och klor för att få reda på någonting som man själv kämpar med dagligen. Man ifrågasätter sig själv efter alla motgångar. "Jag kanske har fel, jag kanske bara har lite små krämpor, obetydliga sådana". Ni är inte obetydliga, era krämpor desto mindre! Det är en diffus sjukdom och det är skamligt att läkare inte vet mer om det, det är skamligt och orättvist att man inte har mer vetskap kring detta.
 
Jag kommer knappt ihåg hur många läkarbesök jag, mamma och pappa sprungit på för att få reda på alla symptom jag har, vad det kunde bero på. Jag fick många nedlåtande blickar, många nedlåtande uttalanden. "Nejmen du är bara lite yr, det är väl hormonellt", Eller det värsta och mest nedlåtande: "Du är ju deprimerad, det är därför du mår så här".
 
Jag har aldrig känt mig så liten och betydelselös som jag gjorde den morgonen då jag, mamma och Erik suttit på akuten från 22.30 till 05.30 på morgonen och jag varit i princip medvetslös större delen av natten och haft kraftiga ryckningar. Jag fick, vid 05.30 på morgonen ett rum på neurologavdelningen på Danderydssjukhus och vid 07.15 vaknar jag av att någon sticker mig i armen. Jag vaknar upp till ett rum som var stökigt, illaluktande och var helt ensam. Mamma och Erik hade jag "skickat hem" med tanke på jobben och de hade ställt upp tillräckligt tyckte jag, vakandes vid min sida hela natten. Jag behövde gå på toa och envis som jag är ville jag inte ringa på någon sköterska, "de hade andra att ta hand om". Jag sätter mig lugnt på sjukhusbädden och allting bara gungar. Jag tar mig till toaletten... Möts av en stank och ett nedkissat badrum.
 
Någon timme senare kommer ett helt läkarteam in till mig, 5 gloende människor på en utmattad 18 åring. "Vi är neurologteamet här på Danderyd och vi ska nu undersöka dig här, om det går bra?" Överläkaren kommer fram till mig, lutar sig över mig och säger: "Jag har läst här i dina journaler Emma att du är deprimerad och äter antidepressiva." Och där satte han sin ribba. Efter undersökningen tittade han på mig med sina nedlåtande ögon och sa: "Vi hittar ingenting som tyder på någonting neurologiskt, så vet du vad du ska göra nu? Nu ska du åka och köpa dig lite avslappningsband, du behöver lägga dig ner 2 minuter om dagen och slappna av Emma så ska du se att det blir bra. Jag har hört att cdon.com har några bra".
 
Den förnedringen.
 
Den förnedringen ska fanemig ingen behöva utstå! Jag började störtgråta, kände mig förlöjligad och kände att jag låg där och tog upp en annan sjuk människas bädd.
 
Det jag försöker säga är att ingen människa, sjuk, kroniskt, oavsett tillstånd, ska behöva utstå ett sådant motstånd. Det enda man vill ha är svar. Svar på sina oändliga frågor. Svar, som kan göra att man inte behöver vara nedstämd, ifrågasätta sig själv och ställa sin egen självkänsla på sin spets.
 
Jag tror att många människor med fibro känner hopplöshet, uppgivenhet och nedstämdhet. Det sårar mig. Det gör mig ledsen och jag tänker mycket på hur livet med fibro verkligen är. Och det ska inte vara ett liv med nedlåtande blickar på en. I slutändan är vi alla värdefulla och älskvärda människor. Glöm aldrig det ♥
 
 

överexalterad och god mat

 
Tralalalaaa för idag är det torsdag och det betyder julfika här på jobbet om några timmar. Hm, jag kanske är lite överexalterad men jag älskar ju fika och att få fixa och dona för människor jag bryr mig om. Som igår, då fick jag umgås med människor jag bryr mig om och det är Eriks familj. De har haft en tradition att varje år besöka ett nytt julbord. Jag har varit med 3 gånger och de gångerna har varit på Långholmen, Bockholmen och igår då på Såstaholm. Långholmen kommer jag inte ihåg jättemycket ifrån för det var den dagen jag svimmade på morgonen och inte mådde så bra, men det var bra mat i varje fall. Maten på Bockholmen förra året var väl okej men efterrättsbordet slog allt med hästlängder, jisses vad bra det var. Igår så var allting väldigt gott, dock var det svårt att glömma det gotta från Bockholmen så vi var lite kräsna när det kom till Såstas efterrätter.. Men gott var det och mätta och belåtna åkte vi därifrån vid 10 tiden. Det var väldigt svårt att få bra bilder men jag gjorde mitt bästa :) Imorgon ska vi fira lite jul med släkten på pappas sida på Amaranten (som pappa är delägare i) så det blir ännu mer god mat denna vecka, mumsmums.
 
Allt det goda väger upp det onda som rör sig i kroppen, och det är väldigt skönt.
 

det perfekta jullacket

 
Nu är jag jultjusig om naglarna. Det var så skönt att bara få sitta och bli ompysslad idag, väldigt välbehövligt. Nu sitter jag här med huvudvärk och trötthet, så ska plocka undan datorn och lägga mig i soffan och slumra en stund innan jag ska börja göra mig i ordning inför julbordet. Men först vill jag tipsa er kvinnor där ute om detta nagellack, det är utan tvekan det mest perfekta julrödalacket där ute, "satin" från Mavala, tror de ligger på 45 kr. Helt klart värt det. Mina naglar är iallafall redo för julbordet och min mage är full med lunch och annat så den är också redo. Nu vila och sen smink och hårstyling.
 
 

att hålla i det som guppar...

 
Har sprungit runt som en toka här i lägenheten nu på morgonen på jakt efter min kameraväska, röjde runt bland flyttkartonger och annat som möjligen kunde ha gömt den. Som tur var så hittade jag den till slut. Annars hade jag blivit rätt... stressad med tanke på att batteriet på kameran var totalt kaputt och vi ska på julbord ikväll, och självklart så vill jag ju ta bilder till bloggen. Men ja, nu kan jag pusta ut för helt plötsligt så uppenbarade den ju sig för mig på golvet under alla kläder och väskor som vi än inte hittat garderober till (suck). Så nu ligger batteriet snällt och laddar. Och med tanke på det så la jag istället upp en instagrambild på mina och mammas lussekatter som blev till igår. Tror det är tredje gången denna vinter jag bakar lussebullar, det har varit strykande åtgång med andra ord och det måste ju finnas lussebullar på julafton och framförallt imorgon då vi har ordnat med lite julfika på jobbet. Vi är två företag i samma hus och pappas företag som jag jobbar för satt med det andra företaget innan vi renoverade övervåningen och flyttade upp på grund av platsbrist, men vi går ner till dem ibland och äter lunch och ibland kommer dem upp på fika. Så imorgon är det julfika på jobbet med lussebullar, pepparkakor, glögg och lite julklappsutdelning, en mysig avslutning innan julledigheten.
 
Nu ska jag snart klä på mig och förbereda mig för att gå ut i det snöiga vinterland vi nu har här (tyvärr är det lite grått idag) för att ta roslagsbanan till stan. Ska få fina naglar inför jul och det är mycket, mycket välbehövligt nu efter flytt och allt. Ska visa er det perfeka julnagellacket senare också!
 
Dagens mående är oförändrat kroppsligt. Det brinner vad jag än gör och igår när jag och Erik jagande varandra här i lägenheten (så roligt nu när vi kan springa runt, runt, runt och gömma oss bakom hörn, haha) så gjorde det riktigt ont i lår och rumpa eftersom det guppar lite när en springer om vi säger så, så jag sprang och höll i rumpan så den inte skulle guppa och därmed inte göra ont, haha. Knasmajja... men vad gör man inte. Humöret är bättre i varje fall och det är väldigt skönt. Nej, nu ska jag klä på mig och fortsätta lyssna på Sarah Dawn Finers fantastiska röst och sjunga med i den mån jag klarar av. ♥
 

en enkät för hjälp världen över med FM

 
Ni med fibromyalgi, klicka er in på denna länk och svara på enkäten för 2012. Det är ett specialiserat team i USA som behöver hjälp från fibromyalgiker för att kunna skapa en världsomspännande hemsida där man ska kunna få hjälp av läkare och andra i sjukvården, dock för en peng men vad skulle man inte betala för att kunna få hjälp och svar på sina frågor med bara några knapptryckningar på datorn? Man behöver inte ha fått diagnosen för att "få" svara på frågorna, bara du misstänker att du har den.
 
 
 
 
 

håravfall och ljuvligheter

Tisdagförmiddag. Höfterna värker, det gör ont när jag sitter ner, brinner i huden på alla möjliga ställen och fortfarande öm på magen... Men det som gör mest ont i hjärtat och psyket är att jag de senaste nätterna sovit riktigt, riktigt dåligt. Jag vaknar med ett ryck och slits från sida till sida, rycks ur drömmar och ner i dem igen när jag somnar om, detta är någonting som tar otroligt för mig för det påminner mig om den sömn jag hade innan jag gick in i väggen våren 2010 och det skrämmer mig med tanke på att min sömn har varit väldigt bra det senaste året. Jag försöker dock se lätt på det och tänker att det är någonting som händer inom mig och det vill väl bara ut. Det här med brännande känslor vid beröring och smärtan när jag sätter mig (det gör ont i huden på rumpan, hur kul låter inte det?) och exempelvis att det gör ont när Rockys svans råkar vifta på mig är helt nytt för mig. Jag och mamma hade ett långt prat igår och vi funderar på om det är någon grensjukdom/symptom som håller på att utvecklar sig inom mig med tanke på alla konstigheter som händer, men vi är ju inte läkare men vi kan bara spekulera än så länge. Det var ju så när min fibro blommade ut ordentligt då hade jag också en riktig riktig svacka, svimmade och en massa annat (som ni kan läsa om HÄR) och det här börjar likna något sådant, men som sagt, vi kan bara spekulera och hoppas på det bästa.
 
Imorse när jag vaknade så värkte hela underkroppen, jag som brukar studsa upp som en lärka om morgnarna låg kvar och bara önskade att få somna om. Upp gick jag iallafall och steg in i duschen. När jag tvättade håret fick jag en måttligt roande överraskning, varje gång jag drog handen genom håret så fick jag med mig stora "slamsor" av hår, vilket jag inte fått förut... Jag brukar självklart "fälla" mycket hår men det här var någonting annat... Jag duschar iallafall vidare och äter sedan frukost och pratar med Erik om allting, sedan ber jag mamma ringa mig när hon vaknat och när vi pratar i telefonen så går jag in för att lägga täcket till rätta och när jag ser min kudde så är den full av hår...
 
Det som är jobbigt i det hela är att man aldrig (och nu pratar jag nog inte bara för mig själv) kan veta vad som är orsakat av fibron och inte, och det är nog det som gör mig mest irriterad och arg.
 
Om det är någon av er där ute som känner igen sig, snälla snälla skriv en rad bland kommentarerna eller maila mig på emmamjlarsson@gmail.com och berätta, för just nu så går jag runt och stampar och förstår absolut ingenting. Det hade värmt mitt klämtande hjärta otroligt ♥
 
Men nu till någonting roligare, lite bilder från vårt brunkålskok i söndags. Jag hade bakat och stått i (självklart). Det bjöds på pepparkakscupcakes med vitchokladforsting med Polkagris-/ pepparkakssmulor på toppen, chokladfudge och pecan banana cake (som är ljuvlig).. Det var en jätte trevlig afton med mycket skratt och gottis att både äta och dricka, och brunkålen blev riktigt bra!
 
 

uncover.

 
en grym tjej som varit med i talang 2008 när hon var tio år (tror jag läste att hon tom vann talang men osäker). Iallafall, hon kommer ut med en singel 2013 och det är denna, riktigt riktigt bra.

ut med katastrofen och in med kärleken.

Utanför faller snön och nästan slänger sig på marken nedanför sig. Ungefär så känner jag mig just nu. Kroppen är så tung och fallet ner mot orkeslöshet och mattheten går allt för fort för att jag ska kunna greppa det som händer. Det är någonting på gång inom mig och jag vet inte vad. Jag har inte mått så här förut och det skrämmer mig på ett sätt samtidigt som jag inte orkar tänka på det. Ibland blir jag bara så trött på eländet. Det är jobbigt för jag är så schizofren i mitt beteende när det kommer till fibron. Jag har verkligen en livsglädje och jag älskar mitt liv, jag är lycklig men det är fruktansvärt svårt att visa det när jag är under fibrons styre. Även om jag vill släppa alla hämningar och bara leva så måste jag ta hänsyn till fibron. Vara eftertänksam, "imorgon ska vi ju iväg på det där då kan jag inte göra detta för då kommer jag inte orka imorgon" och så vidare.
 
Förut blev jag förbannad på fibron. Nu ger jag bara upp. Varför streta emot, det hjälper ju inte.
 
Det är så svårt för mig att prata om fibron med andra, för det låter som ett elände när jag rabblar upp alla negativa saker med det. Det gör ont då, det känns så här då, jag har problem när jag ska göra si och så bla bla bla. Det är jobbigt för jag är inte en negativ människa egentligen och jag vet att om jag lyssnar på mina negativa ord kring fibron så är det så lätt att fastna i dem också och det vill jag inte. Jag vill hålla min positivism uppe och visa andra att jag inte gräver ner mig för det. Men som sagt, det är inte lätt. Jag vill få andra att förstå men vill själv inte förklara.
 
Det jobbigaste är att hålla det borta från Erik. Att inte klaga för mycket, att inte gräma sig och "ohj:a" sig för ofta. Att inte visa sina krämpor för tydligt. Att gömma dem lite, att inte halta så mycket jag egentligen skulle behöva när jag suttit för länge, att inte hänga sig på bordet för mycket när jag ska resa mig så jag inte ser ut som en 90-åring... För jag är ju inte det, utåt.
 
En klagosång som jag länge velat sjunga ut har nu blivit skriven och ja, jag skulle kunna fortsätta länge länge, men hur kul är det för er att läsa? Just nu så är det bara jobbigt och jag går som i ett töcken, samtidigt som min kärlek till Erik bara spirar och jag kan knappt gå en meter utan honom för då försvinner en del av mitt hjärta. Jag är så orolig för alla mina älskade, ingenting får hända dem och katastroftankarna bara hoppar likt lärkor i huvudet på mig. Bort med dem och in med kärlek, det är ju förtusan jul, inte sant?
 
 

and I'm back...

Hej på er. Nu är jag tillbaka i den mån jag orkar. Har varit borta i någon vecka på grund av orkeslöshet och lite annat. Var hemma hela förra veckan, jag har börjat få andra, och för mig, nya symptom från fibron. Har blivit känslig för beröring bland annat. Någonting som jag dock haft förut är svårigheter att andas, det känns tungt och jag blir anfådd bara av att prata i normal takt. På kuppen blev jag självklart sjuk så var även hemma pga förkylning men som nu börjat gå åt rätt håll så det är ju jättebra. Men ja, kroppen mår som den gör efter förkylningar (ingen ork över huvudtaget) men jag försöker hänga i, det är ju trots allt julledighet snart.
 
Och just idag är jag inte vid gott mod. Har jätteont nedredelen av magen och som kramp i, mår illa och slut i kroppen. Är det någonting någon annan med fibro kan känna igen?
 
Under tiden jag varit borta så har jag ju självklart förberett lite inför julen, bakat, firat min goding till kusinbarn som fyllde 3, och igår hade vi vår årliga brunkålskoktradition med pappas del av släkten. Vi hade det jättetrevligt och jag hade bakat en del som vi alla smaskade på och när det var middagsdags så åkte Erik och Johan och hämtade pizza m.m, mums. Så här kommer lite bilder från den senaste veckan. Bilder från brunkålen kommer senare.
 
 
 

svackans ord väller ut.

 
Jag har kommit i en svacka. Jag har mått så himla bra de senaste veckorna sen jag slutade med värktabletterna och antiinflammatoriska. Jag började äta MSM och Omega-3 istället och som sagt, mått som en lärka. Jag har inte haft ont, inte haft några bekymmer förutom trötthet. Men nu mina vänner. Efter flytten så känns det som att en tontungvägg har ramlat över mig och vägrar ramla av axlarna. Igår så bröt jag ihop och visst, det kanske inte är så konstigt med tanke på flytten och alla anspänningar kring det, men jag blir så fruktansvärt arg. Jag hade nästan glömt bort fibron (ja, nästan iallafall) och tänkt att ja men nu får jag äntligen slippa den, gud så skönt, tills denna vecka. Fy säger jag bara. Och ja, arg är jag. Jag hade äntligen hittat gaisten, orken och lusten att bara köra på, jag körde omkring som en virvelvind hemma efter flytten, packade upp och det verkade inte finnas någon hejd. Jag julpyntade, gjorde egna julblomsdekorationer... Men nu, jag orkar inte ens tänka på att baka. Kan ni tänka er?
 
Det låter kanske fruktansvärt töntigt, men baka som brukar vara min tillflyktsort blir jag bara arg när jag tänker på nu. Säkert därför.
 
Bloggen har blivit lidande av detta också och det blir jag så ledsen för, för jag älskar ju att skriva men det känns inte som att jag ger er tillräckligt. Jag vill visa bilder, jag vill visa er mig, vem jag är och hur jag hanterar fibron, för det är ju faktiskt så bloggen heter och det är det jag vill skriva om, men jag hittar inte inspirationen eller gaisten.
 
Igår hade jag en sådan underbart mysig dag med mamma. Vi gick omkring i snöstormen, pratade, skrattade så vi nästan kikna för vi var så trötta och för att Rocky såg så otroligt lycklig ut i snön. Jag kan inte beskriva min kärlek till mamma och nu kanske det blir tjatigt för jag sagt det förut men det är verkligen så. Vi har börjat prata om så mycket mer nu de senaste månaderna. Om min älskade mormor och om hennes barndom, hur det var, hur det var att leva utan en pappa och hur det var att se sin mamma slita för att ha mat på bordet, se henne leva med smärtan från så mycket hemskt i sjukdomsväg. Hur det var att komma hem och se henne sitta och spela kort med sin syster, hur de munhöggs och smågnabbade med varandra, på ett roligt och underhållande sätt.
 
I förrigår när jag och mamma satt i vår lägenhet och fikade så sa hon: "Jag får en mormorkänsla här inne".
Förstår ni den lyckan för mig? Nu börjar jag gråta här bara för det. Fan vad jag saknar mormor, trots 6 år utan henne så är så är det fortfarande den här andlösa saknaden och jag kan inte komma ifrån den bara.
 
Min kropp värker och orken finns bara inte, ögonen är svullna och blanka, torra och fnasiga. Huvudet är fullt av värk och ångest, hjärtat värker. Jag behöver bara en vecka full med kärlek, prat och lugn. Jag skulle bara behöva ta igen mig, få tillbaka gaisten och lusten till det jag älskar här i livet. Men jag får nog vänta lite till och det har jag inga problem med, för jag har lärt mig att hantera denna smärta och det är väl en himla tur det ♥
 
 

två goa tidningar och jag.



Fick hem två riktiga goa tidningar idag, om ni letar efter mig denna kväll så rekommenderar jag att kolla soffan det första ni gör...

första adventsmys och sneak peak på v-rummet.

 
Ger er en liten blick över vårt förstaadventsmys och ni får även en liten sneak peak på hur vårt juliga vardagsrum ser ut - I like it all very, very much ♥
 
 

flyttbubblan är spräckt.

lite bilder från de senaste dagarna.
 
Det är vardag igen och vi har spräckt flyttbubblan som vi levt i nu de senaste dagarna. Det har känts jättekonstigt att sitta i vår nya soffa, med nya gardiner, ny inredningsstil och samtidigt vara i en ny lägenhet. Jag går nästan in i dörrkamrarna för att jag inte är van vid att ha så många rum att gå i, haha. Lyxproblem. Vi trivs så himla bra och vi har enbart kartonger som innehåller sådant som behöver hyllor och hutchar för kvar. Jätteskönt verkligen och nu måste jag ställa om hjärnan från flyttkaos till julbestyr, så mysigt men känns jättekonstigt som sagt. Men hur underbart har inte den här helgen varit? Vädret har ju varit helt fantastiskt, första advent kunde ju inte bli finare. Vi hade mysig kväll igår med glögg och saftiga (supergoda om jag får säga det själv) lussebullar som jag gjorde för några veckor sedan och som gömts i mamma och pappas frys i väntan på att få komma fram, vi fick äntligen inviga vårt glöggset och glöggen har nog aldrig smakat så gott. Jag som inte tål alkohol passade på att köpa Blossas Lättglögg (2,2%) som är så god så god, den fick stå och bli varm lite extra för att ånga bort lite extra alkohol, men det gick bra och jag kände ingenting, dock är det väldigt beroende från dag till dag men jag är glad så länge det funkar med lättglöggen för om jag man får säga så så tycker jag att den är den godaste.
 
 

första advent tvåtusentolv



Glad och kärleksvarm första advent på er <3 Jag gick upp vid kvart över åtta imorse och satte mig i vårt julmysiga vardagsrum med en kopp te och njöt av snön som ligger på balkongen utanför. Jag har haft en mysig första advent och den kommer fortsätta så för jag och Erik ska nämligen inviga vårt fina glöggset senare med lite lussebullar till. Nu har jag landat i soffan med en kopp kaffe och lite jultidningar (som jag bläddrat sönder för längesedan egentligen) efter en långpromenad med mamma och Rocky, det är så himla fridfullt och mysigt att gå i detta väder, det kommer bli många långpromenader för oss denna vinter. Ja, vi har även ätit första risgrynsgröten och tänt ljus hos våra älskade på kyrkogården. En urmysig första advent. Imorgon drar vardagen igång igen och nu är veckorna verkligen fullspäckade så för att kunna vara i nuet fram till jul måste jag börja planera varje dag. Ja, ni hör ju hur det låter, men det är det som är själva tjusningen. Jag kommer nog bara tacka mig själv för det i slutändan.

andra dagen i lägenheten.

 
Hej på er! Nu är vi inne på andra dagen i lägenheten och det känns helt underbart. Igår åt vi mysfrukost framför tvn och resten av dagen bestod av uppackning, vi fick undan en hel del så det är jätteskönt. Det största problemet nu är att vi inte har någon garderob så sovrummet är inte så jätteroligt, men det ska vi försöka få ordning på idag. Snart ska vi nämligen åka iväg till K-rauta och införskaffa lite olika saker, en fönsterbräda, ljusstake och lite annat som jag vill ha till julpyssel, sedan blir det ett besök hos blomsterhandlarn för lite julblommor osv. Idag ska det bli julfint här hemma! Bilden är från i torsdagskväll då Erik hade gått och handlat thaimat, så nu fick ni se en liten bit av lägenheten :) Hoppas ni får en fin lördag! ♥

RSS 2.0