emmasfibromyalgi.blogg.se

Jag ber om ursäkt för bloggbristen som varit. Det har bara blivit en massa djupa saker de senaste dagarna men det är för att jag just nu befinner mig i ett vakum. Det är så mycket som ska kommas ihåg, saker som ska fixas och ordnas och ja, då finns det inte så mycket övers för inspiration och motivation riktigt. Men igår så var jag och pappa på Twinight på Lidingö (enda stället i Stockholm som inte var slutsålt när vi bokade) och efter det så känner jag mig lite mer fri i huvudet, jag behövde nog någonting som bröt mot den nu allmänt hektiska vardagen. Nu kanske ni undrar varför jag var på Twinight med papsen, men han är om möjligt än mer nörd på Twilight än vad jag är, han tycker jättemycket om filmerna också, men hans favorit är första filmen. Förra året så var vi på del ett tillsammans också. Vi har alltid haft en speciell biogrej, enda sedan första sagan om ringen släppte så har vi varit på premiärerna av de riktigt stora filmerna (om det inte varit annat i vägen, men oftast) och eftersom vi båda gillar twilight så var det ju självskrivet att vi skulle gå, supermys med lite kvalitétstid med papsen. Det roligaste (eller sjukaste?) var innan filmen började, vi var de första som kom in i salongen och efter oss kom ett annat par som pratade högt och ljudligt om allt möjligt. Sedan börjar dem viska och vi är de enda i salongen. Sedan hör jag en av dem säga: "Näee, tror du verkligen det?". Jag började smågarva för mig själv när jag insåg att dem trodde jag och pappa var ett par! Haha, jag viskade det till pappa och han började också garva, jag sa det att han skulle se det som en komplimang, för om det är något som är säkert så är det att pappa inte ser ut som den 51-åring som han är! Sjukt roligt var det. Det andra som ni ser på bilderna som jag tog igår och la ut på instagram är en bild på lilla mig i mina nya "glitter"brallor, supersköna och ja, jäkligt snygga om jag får säga det själv. Den vackra naturbilden tog jag när jag var ute på en promenad innan lunch, som jag även skrev här att jag skulle gå på. Det var så vackert väder och jag bara gick med musik i öronen och försökte sortera tankarna, jag ställde mig på en hög sten"byggnad" och tittade ut över ängen och bara stod där, ibland måste jag vara lite melankolisk och tillåta mig själv att vara nedstämd, för då blir jag än mer starkare när jag kommer ur den bubblan, det är viktigt. Sen har vi börjat packa här hemma, imorgon får vi nycklarna till vår lägenhet och det känns så jäkla konstigt, men igår när Erik började packa och skruva ner hyllor så föll polletten äntligen ner för mig, shit, vi ska verkligen flytta snart. Helt overkligt.