emmasfibromyalgi.blogg.se

 

I lördags så bakade jag och mamma årets första lussebullar. Som jag sa så mixrade vi lite med receptet och utförandet, de blev väldigt saftiga, dock kunde vi inte riktigt bestämma om de smakade mer saffran, men skam den som ger sig! Jag ska prova att göra samma sak när det kommer till saftigheten men prova en annan grej när det handlar som smaken med mitt nyinköpta saffran sen när vi flyttat. Vi har haft som en stående tradition ända sedan jag och min bror var små att baka lussebullar och det med mormor i spetsen. Mormor var en riktig bakerska (precis som jag så bakade hon för att slippa tänka på smärtan av både fibro och reumatism + annat) och vi har flera bilder där jag och Johan står på pallar i köket bredvid mormor som knådar lussedeg. Johan var mer förtjust i att pluppa i russina och han tryckte ner dem ordentligt i bullarna och mormor skrattade lika mycket varje år åt det. Mamma lyckades alltid med att bullarna blev som små torn istället för katter och ja, det skrattade mormor också lika rått åt varje år. Jag kommer aldrig glömma detta och även sedan mormor gick bort för 6 år sedan så har vi försökt hitta någon dag som vi 3 kan baka och fortsätta skratta åt alla tokigheter, det har såklart blivit svårare men vi försöker åtmindstone, nu denna gång så stod jag vid rodret då mamma var sjuk och Johan skulle åka iväg men förhoppningsvis så hittar vi en till lucka i december då vi alla är samlade. Mysigt var det ändå och bara doften är ju oslagbar. Jag tror dock att mormor var/är med oss här nu, som jag skrev om förra veckan för när jag kom hem till mamma och pappa i fredags så visade mamma mormors gamla orchidé som inte har blommat eller växt på sju år, men nu har den börjat växa igen! Det är helt otroligt om ni frågar mig, jag och mamma kanske inte är så knasiga som känner av mormors närvaro ändå. ♥