Tar emot smärtan och förlikar mig med den.
Sitter och läser på en fibromyalgigrupp som jag är med i på facebook, försöker hitta någon medicin som kan hjälpa mig men de jag hittar blir jag bara avskrämd från. Jag vill inte äta antidepressiva igen, jag vill inte äta någonting som gör mig tröttare, jag vill inte äta någonting med hemska biverkningar för jag har redan gått igenom det förut. Mina tankar slits mellan att bita i det jävligt sura äpplet och försöka se bort från smärtan och inte äta någonting (som jag gör nu) eller att prata med husläkaren igen och fråga. Jag vill inte vara beroende av tabletter men jag vill heller inte ha smärtan. Jag tror nog att träningen får bli min medicin, för det är det enda jag provat som verkligen funkat.
Detta må ha varit det mest meningslösa inlägg jag skrivit men just nu är jag bara så tom och konstig i kroppen, tur att jag ska iväg och träna snart, för det behövs verkligen.
Kommentarer
Trackback
