emmasfibromyalgi.blogg.se

Den 18e augusti så var det dags för min 20 årsdag och den var helt underbar. Det började med att Erik sa till mig kvällen innan att jag inte behövde göra mig i ordning eller äta frukost på morgonen utan att jag i princip bara skulle kliva upp och klä på mig. "Jahapp", tänkte jag och gick och la mig med huvudet fullt av tankar och funderingar. På födelsedagensmorgon så steg Erik upp före mig och kom in med en blomma och sjöng fint för mig, sedan var det dags att klä på sig och åka. Jag hade mina funderingar och tankar kring vart vi kanske skulle åka och det var till min glädje alldeles riktigt! Vi skulle äta frukost på Såstaholm, där har vi ätit frukost flera gånger förut och ja, den frukosten är fantastisk. I ren lycka började jag plocka på mig frukost och åt och bara njöt. Så där satt vi och pratade, gick fram och tillbaka för att hämta mera och bara smaskade. Erik tittade väldigt mycket på klockan så jag förstod att det fanns något i görningen men jag vågade inte tänka för mycket, jag satt där med nervositeten i magen och så sa jag det till Erik: "Men jag blir så nervös när du gör så där, vad är det som händer?!", som svar fick jag: "Inte behöver du var nervös hjärtat, finns inget att vara det över". Nehepp? Jo det fanns det visste. Man vet aldrig vad min familj har kockat ihop för något.

 

Vid tjugo över 10 så sträckte Erik fram ett paket till mig, "Det är från dina föräldrar" sa han och jag tog det och öppnade ivrigt men nervöst. "Vad kan detta vara nu då" tänkte jag. Till min lycka så var det ett presentkort på en ansiktsbehandling och massage, kl 11 samma dag! Min första tanke var: "Men herregud jag har ju inte rätt underkläder för detta, haha". Men det ordnade sig som tur var. Min andra tanke var då självklart: "Guuuud så underbart!". Så vi åkte till salongen och där fick jag en hel timme för mig själv. Alldeles mosig och härlig i kroppen åkte vi sedan hem. Vad väntade inte på mig där då om inte en underbar bukett från Erik och färskt bröd som han köpt på det närbelägna stenugnsbageriet? (Har jag sagt förut att han är fantastisk?)

 

Jag började göra mig i ordning och Erik gjorde iordning mackorna till mig, "för att få någonting i magen innan fikat" sa han. Vid kl 2 var det nämligen ett släktkalas inbokat, men det visste jag om eftersom jag själv bakat till det dagarna innan, (Dock hade jag ju tankar på att de kanske hade lurats om detta också...). Vi började promenera upp till mamma och pappa och där hade de fixat så fint! Massa kakor upplagda, fint dukat och ordnat. Vid kl 2 ramlade släkten in och så satt vi där i flera timmar och pratade och fikade, så mysigt var det!

 

"Kl 7 ska vi vara på Amaranten" sa mamma och jag sken upp, "Gud så gottis det ska bli". Så vi tog bilen in mot stan och satte oss på Amaranten och skålade och åt gott. Efter ett tag, efter vi ätit förrätten, så började mamma och pappa smussla över bordet, vad nu? Jo då ber mamma om min kamera och sträcker över ett paket till mig samtidigt (Jag vet då att någonting stort är på gång för det är en sådan sak vi gör i vår familj, om man ska ge någonting stort till någon så dokumenteras alltid detta!) Ojojoj vad jag var nervös, jag hade faktiskt ingenaning om vad de hade kunnat hitta på!

 

Jag började läsa kortet och öppna paketet...

 

och inuti låg det...

 

En underbart vacker bismarcklänk!

 

 

Jag ville ju självklart sätta på mig den direkt så pappa fick hjälpa mig första gången, båda djupt koncentrerade (därav mitt möjligen surauttryck, som jag alltid får när jag är koncentrerad)

 

 

Jag hann knappt smälta att jag fått denna underbara länk av mamma och pappa för ens Erik var i farten och räckte fram en liten ask till mig.. Ojojoj ännu en gång kände jag direkt. Det var bara att ta ett djupt andetag och kameran var återigen i högsta hugg.

 

Vad låg det inte däri då? Jo, ett underbart armband med små hjärtan och ett ängel, jag som bara älskar änglar och kunde ju direkt koppla den samman med min underbara ängel i himlen, min mormor.

 

Det fantastiska var att de två passade så underbart bra tillsammans och nu har jag inte gått en dag utan de två på min vänstra handled, älskar dom så ofantligt mycket och jag känner mig verkligen naken utan dom. Tårarna kom i ögonen när jag fick dom och ja, jag är så glad för de. Perfekta 20 års presenter och jag är så tacksam för den här underbaradagen. Den kommer jag aldrig att glömma, det är helt klart!

Och slutligen, en bild på alla (tyvärr kunde inte min bror vara med men vi fick fira senare)