emmasfibromyalgi.blogg.se

 

Som jag trivs i vårt nya kök. Älskar bordet, gardinerna (även om de är julgardiner just nu, kommer bytas ut mot  andra sedan men det får ni se då), det ljusa och framförallt älskar jag verkligen ljushjärtat (syns dock inte på bilderna nu) vi fått av farmor, det lyser upp köket så vackert om morgnarna och kvällarna när det är mörkt utanför. Vi hade det som sagt jättemysigt igår och jag är så lycklig att jag har så fina svärföräldrar, hyser sådan stor kärlek till dom så ni anar inte. Och som jag älskar min Tonny, om ni bara visste alltså. Vet att jag är väldigt givmild med den kärleken här på bloggen, men jag hade kunnat skriva det varje dag, om nya saker som händer, saker han säger till mig som får mitt hjärta och själ att smälta, som får mig att bara älska honom mer och mer för varje dag. Jag längtar något helt obeskrivligt till den tjugofjärde maj, men jag längtar även till den resan till den dagen och den resan vi kommer ha efter den dagen då vi sagt "ja" till varandra i kyrkan. Livet med honom, med mitt livskärlek, det är lycka, ren och skär lycka och kärlek. 

 

Men, åter till vardagen. Jag har, de senaste gånger jag varit hemma själv om dagarna, faktiskt inte gått ut på morgonen. Jag har liksom inte känt för det, motivationen har trytit lite och mörkret utanför har liksom stoppat mig i dörröppningen. Dock har det också haft lite att göra med att jag inte känt mig så kry, så jag har lyssnat på kroppen också. Men desto mer längtar jag till de dagar då vi är lediga tillsammans och vi börjar morgonen med en långpromenad, så jag tänker på det istället. Jag gillar inte att tvinga fram saker, så när jag inte känner motivation så lyssnar jag på det, känns så dumt att gå emot kroppen och viljan, tror att jag då kommer få igen det på något annat dumt fibrosätt istället. Samma sak gäller plugget, men där får jag ju vara lite hårdare mot mig själv vissa dagar såklart. Nej, nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig pluggredo. Kram på er ♥