rutiner - fibrons bästa vän?

 
Jag har inget nyårslöfte. jag har ett livslöfte. När man har fibromyalgi så kan man inte chansa, man kan inte tänka "äsch, jag gör det imorgon istället" för man vet aldrig hur man kommer må dagen efter det, eller dagen efter det. Allting är ett lotteri och man kan inte vänta med någonting och tro att det kan göras någon annan dag. Jag har mått så dåligt den här hösten och vintern, delat med att jag har varit överlycklig eftersom jag och Erik har köpt och flyttat in i vår första gemensamma lägenhet. Detta har ju självklart tärt på mig också, men jag har tagit till lyckan och surfat på den istället, men det har jag nu fått sota för. Så nu är det andra bullar, jag vill ha ett liv och jag vill kunna vara så normal som jag bara kan vara, därför måste jag börja ta hand om mig själv, ännu mer än vad jag gjort innan. I våras så var jag jätteduktig med att gå upp 30 min innan Erik, då duschade jag och sedan låg jag på min spikmatta i 15 min med musik i öronen, allt för att underlätta smärtan och för att mjukas upp lite. Det fungerade suveränt och jag mådde verkligen bättre efteråt, jag blev väldigt konsekvent med detta och gjorde det varje morgon under en lång tid, jag gjorde det till och med på min studentdag. Detta gjorde även att jag var lugnare, var med "mindful" och var i nuet helt enkelt. När sommaren kom så slutade jag med det och jag har inte tagit upp det igen med tanke på hösten och allt som skett. Det har faktiskt varit någonting som jag bannar mig själv för, det är ju nu som jag skulle har varit än mer konsekvent med det, men så har det inte blivit. Men nu när jag ska vara hemma och vila upp mig, komma på banan igen så har jag gett mig tusan på att jag ska börja varje morgon med spikmatta och även lite stretching, allt för att hjälpa kroppen på traven. Jag började med det igårmorse och jag kände skillnad redan då. Man blir inte piggare på det sättet, men piggare i sinnet och man känner sig renare och friskare på något sätt. Sen är det ju faktiskt så att spikmatta inte fungerar för alla, vissa känner att domningar i benen av det osv, men det jag försöker säga är att jag tror rutiner är någonting som, jag iallafall, behöver skapa mig för att jag ska kunna klara av att leva med fibron, jag måste göra allting som krävs för att hjälpa kroppen och fibron på traven och ta hand om den. Det hjälper inte att jag visar mig stark och kör på, det stjälper bara ännu mer och det har jag verkligen fått lära mig nu. Så nu är det andra bullar och bilden är alltså från imorse. Nu har jag ätit frukost och har en kopp kaffe framför mig, nu ska jag göra mig iordning för om en liten stund hämtar mamma upp mig och vi ska åka till Plantagen för att kika lite, så vi hörs lite senare mina fina vänner där ute. Och om ni (med eller utan fibro) har några rutiner som ni tror kan hjälpa andra, dela gärna med er här i kommentarsfältet så kan jag sammanställa och dela med mig utav det. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0