Vart kan jag hitta framtiden?

 
Många frågar mig vad fibromyalgi är. Jag brukar svara: "Om jag bara visste det själv". Det är en bred sjukdom/tillstånd eller vad man nu vill kalla det. Jag brukar sedan säga: "Det är en kronisk smärtsjukdom". Det är enkelt att säga, tillräckligt hemskt för att folk ska förstå en del utav det vi går igenom, tillräckligt många ord för att ta in, det är tillräckligt för att beskriva den värsta delen. Kroniskt. Alltid. Föralltid.
 
Min hjärna går på högvarv. Vad ska jag göra med livet? Det är mycket som jag vill göra, det är mycket jag vill, men det är inget som fibron vill. Ni må tänka att jag är pessimistisk, men då får ni tycka det. Livet med fibromyalgi är inte lätt. Det är inte lätt att slängas mellan vad man själv vill och vad fibron vill. Jag vill bli make up artist men det kan jag lova att min fibro inte vill. Vart ska vi mötas på mitten och komma överrens om någonting? Det är evig kamp och den har bara börjat.
 
Allting känns hopplöst, jag kan drömma, absolut. Jag drömmer stort och brett. Jag drömmer. Det kan ni ge er på. Vad ska jag annars göra hela dagarna?
 
Jag drömmer om att kunna göra saker utan att bli dålig efteråt. Ni kanske kan jämföra det med att ni vill ut på krogen och dricka alla drinkar ni älskar men att ni inte vill bli bakis dagen efter. Välkommen till mitt liv att önska sig en dag på stan utan att ligga nerbäddad efter med en smärta från helvetet.
 
Jag vet egentligen inte vad jag vill få ut av med det här inlägget. Vi diskuterade min framtid vid middagen igår och jag blir bara frustrerad. Som jag sa till mamma och pappa: "Om ni bara visste hur mycket tid jag ägnar åt dagarna till att tänka på min framtid". Det kanske verkar som att jag bara ligger här i soffan och njuter av att titta på One tree hill, men ni som känner mig vet att det är som att sätta på mig en tvångströja. Jag är inte gjord för att ligga och göra ingenting om dagarna. Det är inte jag.
 
Det finns många motton om livet, man kan drömma om saker men det är inte samma sak som att få det att hända.
 
Jag letar febrilt efter en framtid. En framtid som gör att vi har tillräckligt med pengar för att kunna ge vår framtidafamilj en bra och värdig framtid. En framtid till mig och Erik, där vi kan ut och resa, göra saker som vi vill. En framtid. En värdig framtid. Vet någon vart jag kan hitta den?
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Kajsa

Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Man vill så mycket, man vill allt! Men man klara egentligen nästan ingenting. Att vila och vila och åter vila är, som du säger, inte direkt något man njuter av. Man vill få chans att leva lite också.

Svar: Ja, exakt. Alla bara tittar på en med avundsjukaögon när man säger att man är hemma och vilar, då blir jag bara irriterad. Det är inte kul, som du säger, man vill få en chans att få leva livet som man faktiskt ska göra. Kram på dig
Emmas fibromyalgi

2013-01-28 @ 15:15:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0