att vinna över sjukdomen, varje dag.

 
Ibland så blir man bara så trött. Just nu är jag så oerhört trött på fibron. Jag sitter här och ska börja skriva på uppsatsen och jag är så oerhört otaggad. Jag vet att jag kommer skriva klart den idag men jag kan inte komma för mig att känna mig nöjd över det än. Jag kan liksom inte sätta mig, stänga in mig i min koncentration och bara skriva, trots att jag vet att det finns där i huvudet på mig. Tröttsamt? Ja. 
 
Jag vet inte om det det har med fibron att göra men jag vet ju att koncentrationssvårigheter är ett utav symptomen, så det bottnar väl i det med. Förut kunde jag sitta och skriva i timtals utan problem, utan att ta pauser. Nu måste jag ta micropauser nästan var tiondeminut för att hitta kraft och fokus igen. Det är otroligt enervrerande. 
 
Mina andningssvårigheter har kommit tillbaka också, det kanske har med stress att göra, inte vet jag men det är också väldigt tröttsamt. 
 
Just nu är jag bara så otroligt trött på fibron, att den gör saker och ting så mycket mer besvärligt, jobbigt och ansträngande. Men jag vet även att i slutet utav den här dagen så kommer jag klappa mig själv på axeln, sitta i soffan med T och titta på en film och ha vunnit över den här j*vla sjukdomen en gång till. För det gör jag ju, varje dag. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0