emmasfibromyalgi.blogg.se

Blöö säger jag bara. Vi har iallafall fått i oss lite mat och duschat lite. Ville mest stoppa in och säga hej igen. Jag sitter och tampas med historian, för plugget stannar ju inte upp bara för man är sjuk, även om man hade önskat det ;) Någonting som är lite intressant nu när Bobbo också är sjuk är ju att han har jätteont i kroppen, jag kunde ju inte hålla mig från att säga: "Välkommen till fibrolivet". För det är ju faktiskt den känslan vi har varje dag, som att vi har en konstant influensa i kroppen. Jag fick till svar: "äääh, nej tack?" Sen sa han: "Men vaddå, det kan inte vara så här starkt?". Jag svarade att jag ju inte kunde veta hur ont han hade, men att det är så vi känner oss, då han även sa att han är rastlös men inte har någon ork. Jag hojtade nästan: "BINGO!". Det kanske kan tyckas elakt att tänka så här, men på ett sätt är det rätt så bra också, att man jämför och "visar" hur vi mår med fibro. Sen går ju smärtan upp och ner men den finns ju ändå alltid där. Det går ju inte att visa det på något annat sätt än när ni "vanliga" bär på en influensa eller har feber osv. Dock är det riktigt jobbigt att se Tonny så, men så är det ju alltid när någon man älskar inte mår bra... 

 

Jahapp, då blev det ett inlägg utav det här med. Nu får jag nog dyka ner i boken igen, och fundera på nästa te jag ska koka...