hur hösten påverkar oss fibrosar - tips!
Bild från instagram. Vila i soffan står högst i kurs just nu
Hej vänner. Hur är det med er? Jag hoppas ni har det bättre än vad jag har. Eller iallafall hur min kropp har det. Har sådan värk, framförallt i armarna, vilket är ett ställe jag aldrig brukar ha ont och det stör mig oerhört mycket. Sedan vet jag inte riktigt om det handlar om fibron eller om det är graviditeten, att busen ligger på ett sätt så nerver kommer i kläm och så vidare, för högerarmen känns nämligen svullen inuti och bortdomnad på något skumt och obehagligt sätt. Vaknade av det i natt och det känns som att det inte kommer tillräckligt med blod till den, mycket skum känsla. Men, en sak ska ni fibrosar har i åtanke att om ni börjar må sämre nu så finns det förklaringar. Dels är det att de flesta av oss börjar på jobbet igen, eller skolan, eller att man har en familj som återgår till vardagen och det innebär mer stresspåslag och planering, vilket vi är känsliga för. Sen är den stora biten väderomslagen. Vi är oerhört känsliga för det och de flesta av oss kan tyda vädret utan att titta ut genom fönstret, och detta genom att enbart känna hur det känns i kroppen. Och det extrema väder vi haft i sommar hjälper inte till, för det går till ett extremt väder till ett annat. Här nere så har vi haft regn i princip någon gång under dagen i ca 2-3 veckors tid och däremellan så har det varit sol och fint väder vissa dagar och vissa dagar mulet. Så ha det i åtanke och tänk på att sänka farten i vardagen, så kroppen hinner komma igång och framförallt har ork att ställa om sig till höstväder. Jag och min kära Cissa har det alltid som jobbigast den här tiden på året, så ni är inte ensamma om ni just nu ligger i soffan och har jätteont eller om ni kämpar med orkeslöshet och onormal trötthet. Det hör, tyvärr, årstiden till. Men för mig underlättar det att veta att det är så här och jag går faktiskt i princip och väntar på det varje år.
Jag har haft några riktigt värkiga dagar de senaste, och en trötthet som inte är av denna värld. Sover ju som sagt rätt så dåligt, dock hade jag två bra nätter innan denna och fick sova bra. Men i natt så tror jag att busen hade FF i magen och körde disco utav bara attan + att jag har så ont i kroppen så jag orkade inte vända på mig utan att behöva vakna innan för att hjälpa kroppen på traven att byta position. Sen alla dessa nattliga besök till toaletten bidrar ju inte riktigt. Om jag har tur så behöver jag bara gå upp en gång om natten, men det är tillräckligt med besök enligt mig som knappt kommer upp ur sängen ;)
Nu ska jag nog återvända till soffan och läsa ut den här grymma boken, "Föda utan rädsla". Den har hjälpt mig oerhört och kommer vara den enda boken jag läser om förlossningen. Riktigt, riktigt bra. Jag som tror mycket på tankeverksamhet är frälst i hennes sätt att guida en i hur man hjälper förlossningen på traven genom tankar och andning. Är faktiskt väldigt taggad på förlossningen, men busen, du får ligga kvar där ytterligare några veckor! ♥
Nytt och fräscht även på bloggen
hus och bebisuppdatering
vi har hittat tyget till babynestet som bästa blivande farmodern ska hjälpa oss att sy ♥
Hej mina kära! Hur är allt med er? Här är det både väldigt väldigt bra och lite sådär. Det är väldigt, väldigt bra för huset tar bara mer och mer form för var dag känns det som och snart är nedervåningen helt klart. Det är bara småsaker som ska till, men som är lika viktiga för det. Lampor som ska inhandlas och sättas upp, hyllor som ska upp och så vidare, ja, ni vet, småfix, men sådant som tar tid också. Man vill ju inte sätta upp en hylla bara för att, utan man måste ju verkligen bo in sig så hyllan hamnar där den verkligen ska hamna. Två hyllor som vi är bombis på är de i busens rum. Åh, längtar så till jag kan visa er hans rum, det är såå fint och så mysigt. Brukar gå in där bara för att gå och titta och sitta ner för att bara njuta, det är så harmoniskt. Varför det är sådär är för att fibron tar mer och mer stryk ju tyngre jag blir (inte så konstigt såklart) och att sömnen är lite lidande.
Någonting annat som är på gång är mitt plugg som börjar på måndag. Är så jäkla taggad! Äntligen(!) ska jag få läsa Psykolgi och jag kan inte med ord förklara hur mycket jag längtat. I flera år har jag längtat efter att få läsa psykologi och äntligen så ska jag göra det. Jag fick även hem de sista böckerna idag, så nu är jag redo. Ska bara in till byn på fredag tänkte jag och köpa lite pennor och annat skoj.
Idag går vi in i vecka 31... Helt sjukt, pirrigt, otroligt, chockerande och bara underbart. Det är egentligen bara 9 veckor kvar av graviditeten och så som vi tror så är det "bara" 7 veckor kvar. 7 VECKOR. Det är helt jäkla sinnessjukt och vart har tiden tagit vägen? Och nu när jag skriver det så känner jag hur jag kommer sakna att vara gravid, jag älskar det verkligen. Vissa gravida tycker det är jobbigt exempelvis på kvällar och nätter när man vaknar/inte kan somna för att bebisen stökar runt som aldrig förr där inne, men jag blir lugn och harmonisk av det och somnar varje kväll med handen på magen och även när jag vaknar mitt i natten pga alla dessa toalettbesök. Som jag kommer sakna det. Men jag menar, det finns väl inget som kan leva upp till att vi istället får ha våran buse på utsidan och bara gosa med honom? Det enda som är jobbigt med min nya, stora mage, är att jag inte är lika smidig och lika självständig, men det är nog det enda. Och ja, att jag inte sover lika bra längre, men det är ju som det ska vara och det är så man får försöka tänka när det är lite motigt.
Nu ska jag nog duscha och sen lägga mig och läsa lite tror jag. Ta hand om er så länge ♥
Hur allting kan vända och bara bli bra till slut
gofika som var left overs från min födelsedagsmiddag i måndags ♥
Hej på er! Sitter här i huset och fixar med kommande studier som börjar snart. Igår var det väldigt upp och ner men efter ett telefonsamtal på kvällen så vände allting och nu känns allt så himla mycket lättare och bättre. Något som också gör allt så himla mycket bättre är att min älskade familj kommer imorgonkväll! Mamma, pappa, bror och farmor sätter sig i bilen och brummar ner så vi kan fira min födelsedag som var i måndags. Så idag står det städning och lite bakning på schemat och imorgon är det bara bakning för fulla muggar :) Längtar så till de kommer ♥ Nu ska jag gå och hänga tvätt (halleluja med egen tvättstuga!) och sedan äta någonting så jag orkar baka (och inte äter upp all smet själv...). Idag går vi även in i vecka 30!! Jösses.. En riktig milstolpe. Men mer om det senare. Kram på er ♥
en käftsmäll efter den andra och eufori
två bilder från när mina älskade föräldrar och underbara Ponken var här för några veckor sedan och även en smygtitt från vår underbara trädgård ♥
Hej på er alla fina! Så glad jag blir att jag varit saknad här, ger en ju lite mer motivation och energi till att skriva. Jag är verkligen helt slut nu, slut som artist och alla möjliga yrken. Men det är ju inte så konstigt, men lika trött, ledsen och förbannad blir man varje gång. Sen börjar jag bli oerhört trött på dessa gravidhormoner, och det låter kanske som tomma ord och "jaja, som det tjatas om dessa hormoner" men jag lovar er, att när ni är där så kommer ni förstå preeeecis vad jag menar. Det här att man kan bli totalt rasande (som jag aldrig varit i närheten av förr), så förlamande ledsen och förtvivlad och sedan helt euforisk är som en käftsmäll efter den andra. Och att det emellanåt sårar min älskade Bobbo gör mig bara ännu argare och ledsnare, att man inte kan kontrollera det. Det är nog det som sårar mig mest. Eller jo, det är det som sårar mig mest.
Men, till något roligare. Världens bästa svärföräldrar är här och hjälper oss lägga golv i busens rum och det känns så himla skönt. Jag är faktiskt rätt så stressad inför busens ankomst, så att få klart hans rum känns oerhört skönt. Sen vet jag att en nyfödd bebis inte behöver ett eget rum i början och allt, men för mig och Tonny är det viktigt och så är det med den saken. Jag har en hel del planer för hans rum, så när allt är klart så kommer ni självklart att få bilder på det.
Nu ska jag fortsätta kolla runt lite på nätet och självklart hålla svärisarna sällskap. Det är i princip det jag orkar med just nu. Tur att de är så förstående och tittar på mig med välmenade ögon och det är faktiskt nog så att det är dom som gör att jag inte gör någonting, annars hade jag nog kunnat strunta i smärtan och bara kört på. Men det finns ju verkligen ingen mening eller vinning med det, överhuvudtaget.
Very long time, no see.
första bilden visar hur jag varit klädd i princip varje dag sedan 15 juli, renoverarkläder. Andra bilden är tagen igår och visar hur stor lillbusen blivit ♥
Hej alla fina och underbara människor!! Så lång tid har gått sedan jag skrev här sist och jag kan säga att det faktiskt inte funnits så mycket tid till att sitta vid datorn. Vi har inte fått upp min stationära dator än, så jag sitter vid den bärbara så länge. Men oj så långt vi kommit i huset och vi stormtrivs! Och vet ni vad? Just nu håller vi på att måla och göra i ordning busens helt egna rum ♥
Det är ingen dans på rosor det här att måla och renovera, men hjälp så fint det blir i slutändan. Vi är alla helt häpna över hur lite (läs: Mycket) färg kan göra.
Jag blir bara större och större och mer otymplig och lillbusen är så stor nu så jag känner av honom hela tiden. Just precis nu så gör han några sega och långsamma akrobatövningar i magen, så jag funderar på om han håller på att ändra ställning kanske. Vi är i vecka 28 nu och på onsdag går vi in i vecka 29. Jag hoppas jag orkar skriva oftare nu, så vi hörs snart igen! Kramar på er ♥
