emmasfibromyalgi.blogg.se

 

Hej mina kära! Hur är allt med er? Här är det både väldigt väldigt bra och lite sådär. Det är väldigt, väldigt bra för huset tar bara mer och mer form för var dag känns det som och snart är nedervåningen helt klart. Det är bara småsaker som ska till, men som är lika viktiga för det. Lampor som ska inhandlas och sättas upp, hyllor som ska upp och så vidare, ja, ni vet, småfix, men sådant som tar tid också. Man vill ju inte sätta upp en hylla bara för att, utan man måste ju verkligen bo in sig så hyllan hamnar där den verkligen ska hamna. Två hyllor som vi är bombis på är de i busens rum. Åh, längtar så till jag kan visa er hans rum, det är såå fint och så mysigt. Brukar gå in där bara för att gå och titta och sitta ner för att bara njuta, det är så harmoniskt. Varför det är sådär är för att fibron tar mer och mer stryk ju tyngre jag blir (inte så konstigt såklart) och att sömnen är lite lidande.

 

Någonting annat som är på gång är mitt plugg som börjar på måndag. Är så jäkla taggad! Äntligen(!) ska jag få läsa Psykolgi och jag kan inte med ord förklara hur mycket jag längtat. I flera år har jag längtat efter att få läsa psykologi och äntligen så ska jag göra det. Jag fick även hem de sista böckerna idag, så nu är jag redo. Ska bara in till byn på fredag tänkte jag och köpa lite pennor och annat skoj. 

 

Idag går vi in i vecka 31... Helt sjukt, pirrigt, otroligt, chockerande och bara underbart. Det är egentligen bara 9 veckor kvar av graviditeten och så som vi tror så är det "bara" 7 veckor kvar. 7 VECKOR. Det är helt jäkla sinnessjukt och vart har tiden tagit vägen? Och nu när jag skriver det så känner jag hur jag kommer sakna att vara gravid, jag älskar det verkligen. Vissa gravida tycker det är jobbigt exempelvis på kvällar och nätter när man vaknar/inte kan somna för att bebisen stökar runt som aldrig förr där inne, men jag blir lugn och harmonisk av det och somnar varje kväll med handen på magen och även när jag vaknar mitt i natten pga alla dessa toalettbesök. Som jag kommer sakna det. Men jag menar, det finns väl inget som kan leva upp till att vi istället får ha våran buse på utsidan och bara gosa med honom? Det enda som är jobbigt med min nya, stora mage, är att jag inte är lika smidig och lika självständig, men det är nog det enda. Och ja, att jag inte sover lika bra längre, men det är ju som det ska vara och det är så man får försöka tänka när det är lite motigt. 

 

Nu ska jag nog duscha och sen lägga mig och läsa lite tror jag. Ta hand om er så länge ♥