Slå undan det logiska och lyssna på dina känslor.

gårdagens mellis
 
God morgon alla kära där ute! Sitter just nu och läser lite bloggar innan jag ska börja dagens plugg. 
 
Har egentligen inte så jättemycket att säga just nu, fast samtidigt känns det som att jag bara behöver vräka ur mig massa saker. Det är en riktigt jobbig känsla tycker jag och jag tampades ofta med den förut, för några år sedan. Någonting som ni kanske inte vet så mycket om är att jag förut brukade skriva, oerhört mycket. Varje dag så blev det nya alster och jag skrev om allting. Redan när jag var tolv-tretton år började jag skriva dikter på engelska och jag brukade läsa upp dom för mina föräldrar. Jag var väldigt tidig med att observera folk, observera händelser som skedde överallt och ingenstans. Jag kunde skriva analyser om moln som jag sett på en promenad, jag kunde skriva om änglar och människor jag saknade, jag har även skrivit om en uteliggare som jag såg på en tunnelbana en gång. Att skriva var mitt sätt att få ur mig känslor och tankar och det var enbart då jag verkligen kunde komma underfund med vad jag kände och det var enbart då jag kunde känna mig tömd efteråt. Att bara tänka gick inte för hur mycket jag än tänkte så gick allting bara runt och jag kom aldrig fram till någonting, att tänka gjorde det bara värre och jag kunde ibland känna att jag var instängd i mina egna tankar och jag kom aldrig ut eller fram till någonting. 
 
Alltid när jag skriver så måste jag ha musik i öronen, det går inte att bara ha på den i bakgrunden utan jag måste ha hörlurar på mig. Det är ungefär som att hörlurarna kapslar in mina tankar och låter dom stanna kvar tills jag sorterat ut dom och låtit dom komma ner på pappret. 
 
Jag kan ibland känna mig känslomässigt avstängd och hjärnan är bara blank, jag kommer ingenvart och jag vet inte riktigt vad som orsakar detta. Då måste jag börja skriva, annars kan jag stanna i det måendet i flera dagar och folk runt omkring mig förstår ingenting. Jag kan bli väldigt introvert stundtals och det är väldigt svårt att tackla när jag vet om att jag måste vara det för att sedan slå mig ur dess grepp och bli extrovert igen och social, ännu värre är det när man vill tillfredställa folk i sin omgivning och vara den som ser och hör, alltid och allting. Det är även en ganska stor chock för många när dom märker den sidan av mig, då jag allt som oftast är väldigt glad och uttåtriktad, social och nära till skratt. Men jag vet om att jag måste ha den där introverta sidan av mig och inte trycka undan den för att kunna vara mitt glada och sociala jag sen. 
 
Jag vet egentligen inte vad jag ville komma med det här, men det är ju uppenbart att jag behövde skriva av mig lite om det, för jag sitter just nu med hörlurarna i öronen och musik strömmar ur dom och jag har precis skrivit om just den sidan som jag brukar låta skriva av sig i dessa lägen egentligen. 
 
Men det jag tror att jag vill komma fram till med det här är att vi måste låta oss själva må som vi gör, att lyssna på kroppen och knoppen i alla lägen, för ingen mår bra utav att tränga undan känslor och tankar och det kan oftast istället leda till att man blir oense med de personerna som står en närmast om man inte lyssnar på detta och gör just det som jag gör just nu, låter mina tankar och känslor styra och inte tänka så rationellt som att jag exempelvis hade lovat mig själv att börja plugga för en kvart sen. För jag vet att jag inte hade kunnat fokusera om jag inte gjort just det jag gör nu. Så lär er att lyssna på era känslor och låt era rationella och logiska tankar vika hädan ibland för bara en stund. Man mår så mycket bättre då efteråt.
 
Kram på er, nu ska min logiska och rationella hjärna ta över och plugget ska få min uppmärksamhet. 
 

Kommentarer
Postat av: Yasmin

För mig låter det bara sunt:)

även om man är social och tycker om sällskap, tycker jag det är viktigt att ta tid för sig själv och det man själv behöver för stunden. Vilket alla inte alltid kan förstå men det är nog något alla behöver tror jag.

Kan hålla med att ibland hjälper det inte bara att ventilera tankarna utan de behövs få ner på papper ibland för att lättare kunna släppa dom :)

Svar: Åh vad skönt att du håller med :)
Ja, men så är det verkligen. Man kan inte alltid vara på topp och jag tror att de dalar vi kan få är väldigt viktiga också, för det är när man glömmer bort att man har fibro som man gör "dumma" saker som man senare få sota för. Så hellre att man är närvarande och mår som man gör :) Kram
Emmas fibromyalgi

2014-03-03 @ 16:39:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0