det slutar inte där och nyårsafton

bilder från nyårsdagsfrukosten
 
Hej på er och (god)morgon lördag! Nu är Tonny iväg och jobbar och jag ska försöka ge mig på lite plugg trots rätt dåligt mående. Ni som har fibro vet ju att en förkylning för en fibroperson inte slutar vid en förkylning.. Lagom till förkylningen börjar ge med sig så kickar den in och kroppen känns som flera ton och man får ont på speciella ställen. Detta avskyr jag med fibron, just när man är förkyld och tycker det är pest och pina så ska man ha ännu ondare.. Jaja. Jag kan säga så mycket som att man märker att jag inte varit ute och gått mina morgonpromenader på länge. Igår var jag så otroligt rastlös och uttråkad så jag bara slänge mig på soffan och bara morrade till. Både jag och Tonny blir så när vi inte får träna och anstränga oss men han är bättre på att inte visa det, jag å andra sidan blir helt knäpp. Men när jag hade legat där i soffan en stund så somnade jag och när jag vaknade upp så var bitchen borta... för en stund iallafall, haha. Stackars Tonny alltså. Men det är ju bara så frustrerande. 
 
Vi hade ett par helt underbara dagar när mamma, pappa och farmor var här nere och jag vill bara spola tillbaka bandet och ha dom här och återuppleva alla dagar igen och sen igen och igen. Vår nyårsafton började med hotellfrukost och efter det gick jag och mamma hem till oss och pappa och farmor åkte på en liten sightseeing (där de träffade på Siv, precis som jag gjorde första morgonen jag var här den 25 maj) för att sedan komma hem till oss. Jag fixade mamma och farmor i både hår och smink och det var så mysigt att få pyssla om dom ordentligt. Vid halv tre åkte vi hem till Siv och Tommy och ja, det gick så otroligt bra allting och det var så mysigt, vi skrattade massor och åt otroligt god mat. Jag visste att det skulle gå jättebra allting men jag är ändå förvånad över hur kul vi alla hade! Vid halv ett kom en taxi och hämtade oss och sedan sov vi gott och började 2014 med ytterligare en hotellfrukost. 
 
Nej.. Nu ska jag väl försöka ta tag i det där som kallas plugg, trots att kroppen skriker av värk.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0