emmasfibromyalgi.blogg.se

 

Hej på er. Förlåt för gles uppdatering men som ni vet så händer det mycket just nu. Packningen är i fullgång och jag är fortfarande lite förkyld, bihålorna och hostan vägrar ge med sig, men jag hoppas det går över helt snart. Annars så är allting finnemang, lillbusen har blivit väldigt aktiv nu och jag tycker det bullrar runt där inne mest hela tiden :) Imorse var även första gången som jag märkte att han reagerade på våra röster, för precis när vi börjat prata när vi vaknade så började han kicka, vår lilla buse. 

 

Det finns dock en grej som jag har huvudbry över kring graviditeten och det är vår datering. Det är en sådan himla lång historia och jag vet inte om jag orkar dra den nu, men någon dag kanske jag orkar sätta mig ner och skriva om den, för den är nog "rolig" att ha sen också. Men den korta versionen är ju att läkarna inte kunde bestämma sig riktigt för om de hade gjort fel i att flytta tillbaka oss 12 dagar vid första UL:et, för när vi var på RUL:et så sa läkaren att om det var han som skulle gjort undersökningen första gången så skulle han inte flyttat oss och att bebisen är 12 dagar större än vår datering.... Suck. Jag kan verkligen inte släppa det här. Men då gjorde läkaren iallafall så att han diskuterade detta med en annan läkare och de ringde upp mig efteråt och sa att vi behåller den datering vi har nu. Detta var ju många veckor sedan, men jag kan inte släppa det bara. Dessutom så tycker jag att jag stämmer in bättre på den veckan som gäller om 12 dagar... Så sjukt störigt och jag är ju en sån som vill veta helt säkert och det här är ingenting som man tar med en klackspark, enligt mig. Enligt läkarna så spelar det ingen roll för ens vi kommer till beräknad förlossning (då det kommer till ev. överburenhet) och ja, det är ju skönt att veta att det egentligen inte spelar någon roll för dom, men för mig gör det verkligen det. Jag vill ju veta om vår bebis är 25 veckor gammal eller 23? Det är ju en väldigt stor skillnad och framförallt nu när vi är i dessa veckor, då vi börjar komma över den absolut värsta kritiska gränsen om det skulle hända någonting. Nu blev det ju en liten version utav det ändå, men jag kände bara att jag var tvungen att få det ur mig. Vi har diskuterat det med vår bm också och hon tycker jag ska försöka släppa det och lyssna till läkarna och vad jag förstår så skulle de ändå inte flytta på oss nu när de bestämt dateringen efter RUL:et. Det jobbiga är bara att när vi var på första UL:et så hade jag en konstig magkänsla när hon började dividera med dateringen. Jag vet ju själv när jag hade min senaste menstruation och ägglossning? Det kan ju inte bli till om inte detta sker liksom och det är rätt så käpprätt åt helskotta när vi går efter den här dateringen nu. Men men. Bebisen kommer när han kommer :) Vi har iallafall magkänsla på slutet av oktober, som det var från början. 

 

Nu ska jag nog fortsätta packa, om jag finner någon ork till detta :) Kram på er i värmen ♥