Lucaskläder
Lite badkläder till Lucas som nog borde införskaffas snart så de inte hinner ta slut! Mamma skulle kolla lite på P.o.P idag, dom hade 20% på solhattar och kepsar from idag, så får vi se om hon hittar någonting. Detta set är från H&M.
Kalla mig odlarn'
Min skrivhörna på övervåningen
Hej på er! Hur är det? Här är det okej. Har egentligen inte jättemycket att säga just nu, men skulle ni kunna vara jättesnälla och säga mig, tycker ni att det här skrivbordet ska vara brunt eller ska jag måla det vitt? (Förutom det gröna underlaget där uppe) Jag har såå svårt att bestämma mig. Jag tror det hade varit så vackert i vitt, men det är ändå en viss charm med det bruna.. Sen måste jag hitta en tidstypisk stol till bordet, så det matchar bättre.
Vi har många projekt på gång nu här hemma, och allt är utomhus. Vi ska bygga staket och en port och hej å hå. Och vet ni? Jag har, med hjälp av svärföräldrarna, kunnat uppfylla en liten dröm jag haft, jag ska börja odla! Dom hittade två pallkragar där hemma som jag ska få och så ska vi iväg idag så jag kan köpa fröer. Ska bli så himla roligt! Ett litet pyssel, som jag tror kan bli bra terapi för mig. Kram på er ♥
När man sitter och väntar på något
En tb till när vi pysslade med saker till bröllopet - Dessa skyltar har jag och min svärfar gjort, vill ha dom någonstans i huset men inte klurat ut vart än
Hej på er! Hur har ni det? Här är det sådär, det här vädret gör mig tokig. Min kropp värker så inåth-vete och jag blir tokig på det och när det är så här så har jag så svårt för att hålla humöret i schack och inte låta det gå ut över andra. Det är ju så fel, när jag är lättirriterad och blir arg för ingenting, men samtidigt är det svårt att hålla balansen mellan att vara glad och tillmötesgående och samtidigt gå och ha sådan här smärta. Hade hoppats på att orka gå ut och gå en pytterunda idag, men jag orkar verkligen inte. Vilken inspiratör jag är va ;). Ibland så får man vara så här, man måste få vara det. Det går inte att hålla sig uppe på topp jämt, det gör det bara inte.
Sen har jag så mycket annat jag går runt och irriterar mig på, och det underlättar ju inte direkt. Jag hade velat kapa naglarna som igår, jag vill klippa mig, sola, gå runt och pyssla här hemma för att få i ordning på alla saker som ligger inslängda lite varstans, fått i ordning med mina gamla kläder, tvätta undan alla högar med tvätt i tvättstugan... Ja, det finns en hel lista att plocka ifrån. Jag vet ju att jag kan få vissa av dom här sakerna ordnade med, men jag ska bara o.r.k.a.
Men just nu sitter jag i min lilla skrivhörna på övervåningen och hör hur regnet smattrar mot takfönstret, funderar på om bordet ska målas vitt eller om vi ska ha kvar det i det här gamla stuket (vi fick med bordet när vi köpte huset) och väntar på att Lucas ska vakna. Ja, ni hör ju, jag väntar på att han ska vakna för jag kan inte slappna av och njuta av att han sover. Suck. Det finns mycket att jobba på mina vänner.
Hoppas ni har en mysig lördag och att värken inte ställer till det allt för mycket för er. Kram ♥
Utefriskusar
Skruttbullen ute igår
Hann inte med att blogga igår. Men gårdagen såg ungefär likadan ut som dagen innan, vi var ute och bara njöt av det fantastiska vädret. Dock tog solen ordentligt på mig i måndags så igår var det jag som smörjde in mig med 50+! Blev så irriterad på mig själv att jag glömde det i måndags, så dumdristigt! Men det gör jag inte om nu.
Däremot fick jag ett litet bakslag igår, mådde rätt dåligt på eftermiddagen och jag vet ärligt talat inte varför. Kanske en reaktion av vädret? Och att jag tvättat en maskin per dag i två dagar.. Tragiskt att det är så, men det är bara att acceptera.
Våra nätter är väldigt jobbiga nu med, det är en fas nu där Lucas upptäcker avstånd och känner sig lätt övergiven om man inte är nära honom jämt eller har honom hos sig, så det är tärande. Dagarna går rätt så bra men nätterna är tuffa, och samtidigt så är det tänder på gång. Vi får se om någon behagar att spricka igenom snart. Imorgon ska vi på 6-månaderskollen på BVC, ska bli spännande att se hur stor han är nu, jag tycker det känns som han är närmre 8500 g nu... Vi hörs sen kompisar och om ni tycker mina inlägg är röriga och osammanhängande så avspeglar det min hjärna just nu ;) Kram
Underbar måndag
Underbara väder! Har suttit ute i princip hela dagen, så mycket energi man får, helt fantastiskt. Sitter nu i sängen med Lucas i famnen och Tonny är på möte. Att vara ute ger mig så mycket och jag blir så glad av det. Vi planerade även en hel del för hur vi vill göra i trädgården, känns jättekul.
Måendet är alltså bättre, det var en oerhörd dipp i förra veckan och jag mådde så dåligt och jag trodde knappt det fanns en väg uppåt i fibron utan att det skulle fortsätta så men till min absoluta lycka mår jag bättre. Nu måste jag bara ta det lugnt och hushålla med energin så jag inte får bakslag. Hörs imorgon! Kram på er
Tygla sig själv och bananpannkakor
Vår älskling lär sig sitta
Hej på er! Försöker hushålla med den nya energin jag fått. Känns så skönt att äntligen må bättre, trodde verkligen för ett tag att det var kört för mig, mådde så hemskt dåligt, men det verkar ha varit en riktig dipp som nu är på väg upp. Nu gäller det som sagt att verkligen ta hand om energin och tygla mig själv, det värsta nu vore att få ett bakslag. Så, tyglar på och jag fortsätter vila men även göra sådant som legat och väntat på att bli gjort, så idag har en tvättmaskin körts iallafall. Nu ska vi göra mellis här hemma, blir bananpannkakor, mums! Kram på er.
Ta tillfället i akt
Sitter just nu och vilar i soffan, som varje dag när Lucas sover. Mår lite bättre, äntligen! Får skriva mer sen dock, vill ta tillfället i akt och andas när vildingen äntligen sover. Kram
Att ta tillvara på tillfällena
Då vårt internet ligger nere blir det mobilblogg
God förmiddag! Hur mår ni alla? Här är det sådär, mina ben är som stockar och det är dom som gör mest ont varje dag. Det var som läkaren sa, att benen nog är "mitt ställe", för det är benen jag klagat mest på genom åren, enligt mina journaler.
Jag måste ju bli bättre på att vila och nu när L sover så passar jag på och läser i en gammal goding och dricker kaffe. Läsning är något jag saknat sen L kom så det är väl ett ypperligt tillfälle att komma igång med igen nu när jag måste vila. Då kanske ni undrar varför jag bloggar och lägger upp på Instagram? För att mitt koncentrationsspann klarade av att läsa två sidor. Men nu ska det nog gå att fortsätta. Ha en fin lördag allesammans!
Tufft, tuffare, tuffast.
kvällsmys häromkvällen
God förmiddag på er! Hur är allt med er?
Jag hade en riktigt tuff kväll igår. Jag känner att jag kämpar alldeles för mycket om dagarna, håller humöret uppe så gott jag kan och går omkring och låtsas som att jag mår bra, att jag inte har ont... Och den smällen fick jag igår. Jag var ute och gick på eftermiddagen i 30 minuter och det var knappt jag orkade gå hem, benen var som bly och jag var yr. Det var egentligen en ordination av läkarna att jag skulle göra det varje dag men jag känner att jag är så dålig nu att jag inte klarar av det, inte än. Så min tanke är att sitta ute på baksidan varje dag istället, så jag får frisk luft och se lite grönska ändå, tills jag mår så bra att jag klarar promenaderna utan att må sämre efteråt. Tror det blir bra.
Jag måste verkligen bli bättre på att vila. Jag har alltid haft svårt för det, men nu måste jag verkligen jobba på det. Jag måste tillåta mig själv att ligga i soffan och kolla på tv/serie/film, för det är det enda som kan göra mig bättre nu. Eller när det är bra väder, sitta ute som sagt. Jag måste verkligen göra det här nu, för min skull och för min familjsskull. Jag har fått sova mer de senaste tre morgnarna och jag har även gått och lagt mig mycket tidigare nu i fyra dagar och jag känner att det hjälper, då jag har svårare för att somna på kvällarna och när jag vaknar så har jag svårt att somna om, alltså att jag inte är så bedövande trött, MEN, detta gör att jag får mer ont i kroppen och jag är fortfarande utmattad och trött. Svårt att förklara men ni som har fibro själva vet vad jag menar. Jag hoppas bara att det vänder snart.. Jag visste att jag skulle bli sämre när jag väl började slappna av och ta hand om mig själv, men det är likförbannat tufft och jobbigt och framförallt psykiskt påfrestande. Igår hade jag världens dipp, men jag hoppas att det var den "berömda" tuffa "tredje-dagen". Det ser ut som att det kommer vara fint väder idag så jag hoppas kunna sitta ute en del idag, det hade varit så himla skönt. Kram på er ♥
@starkmedfibro
God morgon vänner! Mitt livsviktiga kaffe så här på morgonkvisten. Nu kan jag meddela att jag startat en instagram där det bara kommer handla om fibro, pepp och även den nakna sanningen. Ni hittar mig på @starkmedfibro. Hoppas ni är några som vill följa mig där.
Gårdagen var välbehövlig, kan man väl säga. Jag hade många tankar i huvudet, mycket som snurrade runt och jag försökte andas, vila och verkligen tänka igenom hur livet ser ut, rannsakan över vad som faktiskt är viktigt och vad som möjligtvis kan göra mig mer stressad. Så, det blev en rensning på instagram av folk som jag följer, tog bort sådana som inte ger mig någonting och jag försöker även vara mer i nuet. Jag har en lång väg att gå, men det är bara att kämpa.
Nu vaknade busen från sin förmiddagslur, vi hörs sen och glöm inte Instagram ♥
Obeskrivlig kärlek
För dig och din pappa gör jag allt ~
smärtrehab och "domen"
Min mysiga lilla skrivhörna just nu
God morgon på er. Gårdagen gick bra men nog är jag trött och omtumlad just nu. Det som var mest omtumlande igår var när jag satt med läkaren och hon gick igenom mina journaler. Det första hon hittade var från 2000, då var jag bara åtta år och då var det första gången jag tog upp att jag hade ont i kroppen. Detta har jag inget minne av alls, och kunde inte i min livligaste fantasi tänka att jag hade det redan då, men, det sätter många pusselbitar på plats. Då stod det tydligen: "Klagar på ont i armar och ben, även beröringsöm". Och sedan var det några sidor vi gick igenom och det var mycket jag hade glömt bort men som kom upp till ytan och som jag kommer ihåg nu när jag fick det berättat för mig. Det har varit mycket rännande till röntgen och andra läkare genom åren, pga oförklarlig smärta och annat.
Det var ingen tvivel om fibromyalgin, men jag fick även prognosen "utmattning"... Det var inte helt oväntat men ändå inte väntat. Jag vet ju att jag mår oerhört dåligt och jag har märkt framförallt de senaste två veckorna att jag inte är som jag brukar, Däremot var det skönt att höra från professionella att jag faktiskt är så dålig som jag känner mig, att jag inte hittar på eller ja, sänker mig själv till en måendenivå där jag inte hör hemma, eller vad man ska säga. Så nu har jag fått många ordinationer om hur jag ska bete mig och vad jag ska göra, och det handlar ju självklart mycket om att vila, ta det lugnt, lära mig avspänning och så vidare. Sen i November ska jag dit igen på uppstart inför kommande smärtrehabilitering i Januari.
Vi hörs sen vänner, det är fortfarande mycket för mig att ta in och bearbeta ♥
Jag vill leva utan att behöva kämpa för att göra det.
Fotograf ~ Beatrice Bolmgren
Det är mycket tankar och känslor inför morgondagen. Jag är nervös, men på ett negativt sätt. Jag är rädd för att jag ska ha kvar masken på mig, le, säga att allt är bra och sedan få bedömningen att jag inte är i behov av hjälp. Allt för att jag är så van, så van vid att le för att inte ge omgivningen någonting att oroa sig för, eller som jag tror att jag är, till belastning om jag inte säger att jag mår bra.
Jag hoppas att jag kommer ha orken till att ta av mig masken imorgon, jag måste det. Jag måste ta av mig den, vara naken inför dom, berätta hela min historia och inte vara rädd för vad deras dom kan vara. Att få domen "depression" skulle rent av göra mig deprimenad. Jag vill inte vara i det facket igen, inte för tredje gången. Men, om så är fallet så vet jag varför. Jag vet att det är den här jävla smärtan som har försatt mig i det där jädra facket igen. Det är smärtan som gör att jag mår så här. Och vet ni vad? Jag är så inåt-helvete trött på det. Jag är så inåt helvete trött på att jämt ha ont, jämt vara orkeslös, jämt vara hjärntrött, jämt behöva kämpa för att göra saker. Varenda rörelse, varenda tanke, vad jag än vill göra och vad jag än måste göra så är det en kamp och jag tvingas till att kämpa, igen och återigen och för en endaste gång så skulle jag bara vilja kunna göra en sak utan att behöva kämpa, utan att behöva känna hur energin sinar för varje dag, känna hur jag bokstavligen går på reservtanken nu och bara undrar när den tar slut och vad som kommer hända då. Jag vill inte ta slut. Jag vill vara en frisk, kry och genuint glad och energifylld mamma till Lucas och fru till Tonny och medmänniska till alla andra i min omgivning.
Jag vill leva. Jag vill leva utan smärta. Jag vill leva utan att behöva kämpa för att göra det.
Ingen dag är den andra lik
Nu ska jag hinka i mig lite mer kaffe för att försöka vakna till, så får vi se vad Lucas vill göra när han vaknar. Ingen dag är den andra lik ♥
Egentid som känns som ensamhet
Okej, så... Mannen och Lucas är hos svärföräldrarna och jag känner mig... ensam? Kan man bli mer knäpp? Egentid är någonting som jag längtat efter länge och nu när jag har det så känns det knasigt. Nåväl, bara att vänja sig för nu börjar Lucas bli mindre beroende av mig när amningen sakta börjas bytas ut mot vanlig mat och det är lättare för Tonny att ha med Lucas på saker eller att jag kan göra annat.
Sen dom åkte så har jag duschat, gjort fika till mig själv och kollat ikapp The Vampire Diaries och pratat med mamma. Nu skriver jag här och lyssnar på musik, så det hela är rätt okej ändå. Nu ska jag nog gå runt och pyssla, sånt man inte får tid över till annars eller har en bebis hängande på höften samtidigt som man gör det och hur mycket man än tänker att det blir lika bra och är "lika lätt" så är det verkligen inte det. Och nu kan jag göra det i min takt och allting. Men, om jag saknar dom så jag nästan spricker? Jo men visst gör jag det! ♥
Motivation och nerkräkt
Åh vad roligt det var att gå igenom bloggen! Hittade massa gamla bilder och inlägg som gjorde mig så inspirerad och motiverad att komma igång att må bättre. Just nu är jag i en måendedipp och mår inte särskilt bra i kroppen, mycket bärande och inte mycket sömn gör ju sitt. På tisdag ska jag till smärtklinik och det ska bli spännande, hoppas dom kan hjälpa mig på något sätt.
I natt vaknade jag av halsont och det var inte riktigt det jag hade planerat om vi säger så, hade tänkt gå ut och gå idag och vi skulle även iväg till svärföräldrarna på grillning, har ju inte träffat dom på mer än två veckor! Saknar dom jättemycket. Hoppas verkligen att halsontet försvinner lika fort som det kom, för jag vill fokusera på att må bättre nu och det innebär att komma ut och gå promenader. Nu vaknade lilla Lucas och han började med att kräkas ner mig, så det var bara att gå och byta och nu är det full fokus på honom mina vänner. Vi hörs senare ♥
Skriva av sig lite eller tillbaka?
Hej alla! Det är verkligen evigheter sedan jag skrev, måste vara närmre fem månader?
Det är längesedan jag kände det här suget efter att skriva, men jag vill inte lova någonting om att jag kommer blogga som förut än, men jag hoppas att jag kommer orka att skriva då och då iallafall. Vår älskade lilla L blir sex månader på tisdag och tiden bara flyger iväg. Han är en underbar liten krabat som är social och glad, älskar att vara nära och vill ha sällskap i princip jämt. Nu ligger han och sover sött i sängen och jag njuter av lite kaffe och morgontv.
Igår kom vi hem efter två veckor uppe i Stockholm hos min underbara familj, där firade vi påsk och bara njöt av att vara tillsammans. Ord kan inte beskriva kärleken jag känner för min familj. Önskar verkligen att vi en dag får vara tillsammans igen och ha nära till varandra så vi bara kan pipa över till varandra när vi vill.
Känns skönt att skriva, har verkligen saknat det, men tiden har inte funnits och den kanske inte riktigt finns nu heller men jag känner att jag behöver skriva av mig. Har så mycket inom mig som vill ut.
Hoppas ni är några kvar som läser, vore kul och höra av er! Kram Emma ♥
