emmasfibromyalgi.blogg.se

 

Idag fick jag nog. Jag är så trött på att gå och tänka på att jag vill komma igång med någon slags träning igen, trött på att inte komma igång igen med kosten, som jag skötte väldigt bra i höstas och mådde så bra(!) och bara trött på att vara trött. Jag har ju en stor erfarenhet av träning i allmänhet efter min tidigare badmintontid när jag var tonåring och tränade flera dagar i veckan och tävlingar nästan varje helg, men det var även där mina skadebekymmer började, men det är en helt annan historia, och innan graviditeten så gick jag nästan en mil varje morgon och mådde riktigt bra i min fibro, vi var i ett då. Inget kämpande mot smärtan eller inga aggressioner på mitt tillstånd (bortsett från vissa dippar, men som bara varade i en kort stund). Jag vill tillbaka dit! Jag kan säga att det är ett himla pusslande med kost och träning när man har små barn, och sen med fibro ovanpå det, ja det känns nästan som en omöjlighet men jag måste verkligen må bättre nu. Jag är så fruktansvärt trött på att må så här, för efter varje misslyckande (som egentligen inte är misslyckanden?) när jag börjat om med kosten och sedan när det skitit sig så mår jag sämre, men som sagt, det är ju egentligen inte ett misslyckande, alla stunder med skött kost är bra stunder och bättre än inga. Men min hjärna spelar mig ett spratt och jag behöver tänka positivt nu för att må bättre.

 

Så, nu har jag precis avslutat ett första träningspass och jag är nöjd. Jag har klappat mig själv på axeln och till och med kramat om mig själv och tackat. Det känns väldigt muppigt men det är så viktigt! Tacka dig själv för allt det du orkar med och det du åstadkommer. Du kan tacka dig själv för vad du vill, för att du orkade sätta igång kaffet i morse, eller för att du kommit upp ur sängen eller för att du sprungit en mil. Var tacksam mot dig själv, din kropp och ditt sinne.

 

Innan jag gjorde passet så hade jag mjölksyra i hela kroppen, hade ont och var stel i nacken och axlarna och hade mycket värk, en sämre dag helt enkelt. Nu efteråt så är mjölksyran borta och nacken och axlarna känns mjukare. Jag har ont i ländryggen men det är en konstant värk jag går med just nu (måste boka tid till kiropraktor). Alltså får träningen tummarna upp, jag känner mig lättare, både i kropp och sinne. Nu är första dellmålet nått och imorgon är det nästa delmål. Nu ska jag gå och förbereda mat, magen kurrar.