Kalla mig odlarn'
Min skrivhörna på övervåningen
Hej på er! Hur är det? Här är det okej. Har egentligen inte jättemycket att säga just nu, men skulle ni kunna vara jättesnälla och säga mig, tycker ni att det här skrivbordet ska vara brunt eller ska jag måla det vitt? (Förutom det gröna underlaget där uppe) Jag har såå svårt att bestämma mig. Jag tror det hade varit så vackert i vitt, men det är ändå en viss charm med det bruna.. Sen måste jag hitta en tidstypisk stol till bordet, så det matchar bättre.
Vi har många projekt på gång nu här hemma, och allt är utomhus. Vi ska bygga staket och en port och hej å hå. Och vet ni? Jag har, med hjälp av svärföräldrarna, kunnat uppfylla en liten dröm jag haft, jag ska börja odla! Dom hittade två pallkragar där hemma som jag ska få och så ska vi iväg idag så jag kan köpa fröer. Ska bli så himla roligt! Ett litet pyssel, som jag tror kan bli bra terapi för mig. Kram på er ♥
Det går framåt, på flera olika sätt
två bilder från förra veckan när jag var nyklippt. Busen hjälper ju självklart mamma att äta glass också ;) Och lite nytt smidigt mellanmål när jag inte orkar ställa mig och laga någonting.
Tjolahopp! Hur är det med er? Med mig är det faktiskt bättre ("peppar, peppar ta i trä") och jag är inte lika värkig och helt hopplöst orkeslös längre. Orkar gå omkring och småfixa i huset igen, städa och tvätta och sådant som är nödvändigt, vilket är väldigt skönt för de senaste två veckorna har det inte varit så rent och fint här hemma som jag vill ha det, eftersom jag mått som en påse skit. Plugget går också bra, sitter varje förmiddag och om jag behöver mer så kämpar jag på på eftermiddagen också. Men målet är att sitta fyra timmar på förmiddagen, så jag har eftermiddagen ledig, vissa dagar går det och vissa dagar går det inte och det är ju bara att acceptera då.
Vi börjar få mer ordning här hemma också, vilket är jätteskönt. Bästa svärföräldrarna hjälper oss väldigt mycket och har gjort det enda sedan vi flyttade in och nu när jag inte kan göra mycket alls så ställer de upp ännu mer ♥ Vi har fått in skötbordet i badrummet och hyllor som jag har målat är upphängda i busens rum. Nu ska jag bara tvätta ur byrån (som jag också målat) och sedan börja tvätta hans kläder och lägga in, wiho! Ska visa er rummet sen såklart när allting är helt färdigt. Kan också visa er lite före och efter-bilder på det jag målat och fixat, hittade två underbara färger till hans rum som jag är så kär i.
Jag har också fått höra att nya FibromyalgiNytt är ute, jag har tyvärr glömt att adressändra till min lokala förening så jag har inte fått den än, men jag har skrivit för det numret och är väldigt, väldigt glad för era fina tillrop och artikeln. Det värmer oerhört att få höra era ord ♥ Kramar till er!
hus och bebisuppdatering
vi har hittat tyget till babynestet som bästa blivande farmodern ska hjälpa oss att sy ♥
Hej mina kära! Hur är allt med er? Här är det både väldigt väldigt bra och lite sådär. Det är väldigt, väldigt bra för huset tar bara mer och mer form för var dag känns det som och snart är nedervåningen helt klart. Det är bara småsaker som ska till, men som är lika viktiga för det. Lampor som ska inhandlas och sättas upp, hyllor som ska upp och så vidare, ja, ni vet, småfix, men sådant som tar tid också. Man vill ju inte sätta upp en hylla bara för att, utan man måste ju verkligen bo in sig så hyllan hamnar där den verkligen ska hamna. Två hyllor som vi är bombis på är de i busens rum. Åh, längtar så till jag kan visa er hans rum, det är såå fint och så mysigt. Brukar gå in där bara för att gå och titta och sitta ner för att bara njuta, det är så harmoniskt. Varför det är sådär är för att fibron tar mer och mer stryk ju tyngre jag blir (inte så konstigt såklart) och att sömnen är lite lidande.
Någonting annat som är på gång är mitt plugg som börjar på måndag. Är så jäkla taggad! Äntligen(!) ska jag få läsa Psykolgi och jag kan inte med ord förklara hur mycket jag längtat. I flera år har jag längtat efter att få läsa psykologi och äntligen så ska jag göra det. Jag fick även hem de sista böckerna idag, så nu är jag redo. Ska bara in till byn på fredag tänkte jag och köpa lite pennor och annat skoj.
Idag går vi in i vecka 31... Helt sjukt, pirrigt, otroligt, chockerande och bara underbart. Det är egentligen bara 9 veckor kvar av graviditeten och så som vi tror så är det "bara" 7 veckor kvar. 7 VECKOR. Det är helt jäkla sinnessjukt och vart har tiden tagit vägen? Och nu när jag skriver det så känner jag hur jag kommer sakna att vara gravid, jag älskar det verkligen. Vissa gravida tycker det är jobbigt exempelvis på kvällar och nätter när man vaknar/inte kan somna för att bebisen stökar runt som aldrig förr där inne, men jag blir lugn och harmonisk av det och somnar varje kväll med handen på magen och även när jag vaknar mitt i natten pga alla dessa toalettbesök. Som jag kommer sakna det. Men jag menar, det finns väl inget som kan leva upp till att vi istället får ha våran buse på utsidan och bara gosa med honom? Det enda som är jobbigt med min nya, stora mage, är att jag inte är lika smidig och lika självständig, men det är nog det enda. Och ja, att jag inte sover lika bra längre, men det är ju som det ska vara och det är så man får försöka tänka när det är lite motigt.
Nu ska jag nog duscha och sen lägga mig och läsa lite tror jag. Ta hand om er så länge ♥
en käftsmäll efter den andra och eufori
två bilder från när mina älskade föräldrar och underbara Ponken var här för några veckor sedan och även en smygtitt från vår underbara trädgård ♥
Hej på er alla fina! Så glad jag blir att jag varit saknad här, ger en ju lite mer motivation och energi till att skriva. Jag är verkligen helt slut nu, slut som artist och alla möjliga yrken. Men det är ju inte så konstigt, men lika trött, ledsen och förbannad blir man varje gång. Sen börjar jag bli oerhört trött på dessa gravidhormoner, och det låter kanske som tomma ord och "jaja, som det tjatas om dessa hormoner" men jag lovar er, att när ni är där så kommer ni förstå preeeecis vad jag menar. Det här att man kan bli totalt rasande (som jag aldrig varit i närheten av förr), så förlamande ledsen och förtvivlad och sedan helt euforisk är som en käftsmäll efter den andra. Och att det emellanåt sårar min älskade Bobbo gör mig bara ännu argare och ledsnare, att man inte kan kontrollera det. Det är nog det som sårar mig mest. Eller jo, det är det som sårar mig mest.
Men, till något roligare. Världens bästa svärföräldrar är här och hjälper oss lägga golv i busens rum och det känns så himla skönt. Jag är faktiskt rätt så stressad inför busens ankomst, så att få klart hans rum känns oerhört skönt. Sen vet jag att en nyfödd bebis inte behöver ett eget rum i början och allt, men för mig och Tonny är det viktigt och så är det med den saken. Jag har en hel del planer för hans rum, så när allt är klart så kommer ni självklart att få bilder på det.
Nu ska jag fortsätta kolla runt lite på nätet och självklart hålla svärisarna sällskap. Det är i princip det jag orkar med just nu. Tur att de är så förstående och tittar på mig med välmenade ögon och det är faktiskt nog så att det är dom som gör att jag inte gör någonting, annars hade jag nog kunnat strunta i smärtan och bara kört på. Men det finns ju verkligen ingen mening eller vinning med det, överhuvudtaget.
Very long time, no see.
första bilden visar hur jag varit klädd i princip varje dag sedan 15 juli, renoverarkläder. Andra bilden är tagen igår och visar hur stor lillbusen blivit ♥
Hej alla fina och underbara människor!! Så lång tid har gått sedan jag skrev här sist och jag kan säga att det faktiskt inte funnits så mycket tid till att sitta vid datorn. Vi har inte fått upp min stationära dator än, så jag sitter vid den bärbara så länge. Men oj så långt vi kommit i huset och vi stormtrivs! Och vet ni vad? Just nu håller vi på att måla och göra i ordning busens helt egna rum ♥
Det är ingen dans på rosor det här att måla och renovera, men hjälp så fint det blir i slutändan. Vi är alla helt häpna över hur lite (läs: Mycket) färg kan göra.
Jag blir bara större och större och mer otymplig och lillbusen är så stor nu så jag känner av honom hela tiden. Just precis nu så gör han några sega och långsamma akrobatövningar i magen, så jag funderar på om han håller på att ändra ställning kanske. Vi är i vecka 28 nu och på onsdag går vi in i vecka 29. Jag hoppas jag orkar skriva oftare nu, så vi hörs snart igen! Kramar på er ♥
