att leva det liv jag lever idag och inte mäta med det gamla.
old pics from new years eve 2010/2011
Ibland tänker jag, eller nej nu ljuger jag, ofta tänker jag på hur mitt liv var för några år sedan. Innan fibron tog tag och spred sitt gift i mina ådror. Jag var inte lycklig då, mina tonårsår var inte en dans på rosor, självklart var jag glad bitvis och kände en lycka, men inte den lycka som jag känner idag och som jag hänger mig fast vid de dagar då jag mår riktigt dåligt. Nu är lycka min grundpelare och det hade jag inte då. Då var min grundpelare ett mörker och ett mörkt hål och lyckan var ovanför mig och som jag handgripligen hoppade upp från hålet och försökte få tag i. Men just den här dagen, när vi tog tag i kameran för att ge oss ut och fota så var jag glad, jag var lycklig. Och det ser man. Det var svinkallt ute men min hud kunde inte känna kylan, jag stod i t-shirt och flög runt på isen, lyckan värmde min kropp och ingenting kunde stoppa mig. Jag tänker ofta på livet innan fibron, på hur livet skulle sett ut om jag inte hade det nu. Det är en sorglig tanke, samtidigt som det är något som driver mig. Jag tror på tankekraften och det är helt upp till mig hur mitt liv ska se ut. Det finns dock mycket hinder och mycket som jag kan göra, men som jag kommer sota för om jag gör det. Jag vill hitta någonting som fungerar för mig hela tiden. Jag vill hitta en balans där jag mår som bäst och som gör att jag kan ta hand om mina nära och kära lika mycket som de har tagit hand om mig. En balans. Det var någonting jag inte hade när den här bilden togs, det var någonting som fattades mig när jag fastnade på de här bilderna, med leendet på läpparna. Det är någonting som gör att jag inte vill tillbaka till den här tiden, utan någonting som gör att jag vill fortsätta det här livet, som jag lever idag.
