En sneakpeak och känslorna den senaste tiden

Den här bilden har florerat runt nu på instagram och facebook men jag måste ju lägga upp den här också för er som inte har mig där, sen också för att jag älskar bilden. Vi konstaterade igår att det såg i princip likadant ut i Skäralid som det gjorde den 24 oktober då Tonny friade till mig. Vilket är väldigt konstigt egentligen med tanke på att det är januari nu, men även väldigt mysigt då det verkligen kändes som den dagen, bara att vi hade med Bea som förevigade det hela denna gång. Det är så häftigt att det röda täcket som ligger i backen faktiskt är löv. Ska bli så roligt att få alla bilder sen. Jag tycker alla Beas bilder är så fina och vackra på andra par, men det är ju verkligen så speciellt när det är jag och min Bobbis som står där. 
 
Jag mår faktiskt väldigt mycket bättre. Tröttheten börjar sakta men säkert bli bättre och jag känner mig på benen igen. Det är så himla skönt för de senaste veckorna har jag verkligen inte mått bra alls. Jag har varit ledsen, arg, sur, frustrerad, stressad, irriterad och lite mer ledsen och gråtmild. Men nu på två dagar så har det vänt och igår var nog den riktiga vändpunkten. Alltid när jag mår så där så vet jag att en vändpunkt kommer att komma och jag vet hur jag ska göra för att hålla huvudet över vattenytan. Dock måste jag säga att mamma är ju den största delen till att jag orkar göra det. Jag vet inte hur många telefonsamtal och sms vi delat dessa veckor (förutom när de var här, vilket betydde så oerhört mycket för mig) och oavsett hur hon mått eller om hon varit upptagen så har hon lyssnat och gett mig stöd. Åh, jag blir alldeles tårögd nu när jag skriver det här. Jag kan verkligen inte med ord beskriva hur mycket jag älskar henne. Nu när vi bor några mil ifrån varandra så tänker jag alltid att jag är så tacksam för att telefonerna finns, för hur hade vi annars gjort? 
 
Nu ska jag torka tårarna och börja sippa på mitt kaffe. Jag har inte druckit kaffe på länge men igår när Bea var här så slog jag till och då märkte jag hur mycket jag saknat det, så nu lär jag väl gå tillbaka till mitt kaffeomanande igen. Idag ska jag även börja med en grej som jag känner att jag behöver, men mer om det senare. Kram på er allihopa ♥
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0