"tillbaka" i vecka 18

Bilder från Sthlm 
 
Nu till någonting jag inte hunnit dela med mig utav! Vi var ju på vårt allra första ultraljud♥ förra veckan, närmare bestämt i torsdags. Vi var där lite tidigt och fick även komma in tidigare då de innan oss inte hade kommit. Inte oss emot för vi var nervösa och Tonny är inte jättemycket för att sitta och vänta, och självklart kunde vi inte bärga oss på att få se vår lillbuse för första gången. Vi blev inkallade och Bobbo skyndade sig fram till barnmorskan och hälsade glatt och entusiastiskt, började skoja med henne direkt och lättade upp den stämning som annars kan bli lite nervös och spänd. Förmodligen så kände han väl på sig att jag var spänd och han har ju vetat om min oro inför att få se busen och hur han ska må, sedan var han nog en del nervös själv ;) 
 
Jag lägger mig upp på britsen och hon instruerar mig i hur jag ska ligga och sedan berättar hon vad hon ska göra och hon frågar även om vi har några frågor. Sedan börjar hon lägga på kletet på magen och sätter igång monitorn. Och hon sätter manicken på magen och där, där är vår älskade älskade lillbuse, så fin och söt och hon knäpper av en bild direkt. Jag blir tårögd och en tår faller ner för min kind och jag ser även i Tonnys ögon att det vattnar sig och där är vi, tittandes på vår vackra och gosiga lillbuse och helt plötsligt så far två vita streck upp och ner, han sparkar! Det var helt fantastiskt och rymdlikt på samma gång och där och då börjar jag skratta och känner hur tårarna helst bara hade fått rinna nerför mina kinder. Barnmorskan var jättego och härlig och pratade med bebisen och buffade på honom så han skulle flytta lite på sig och röra sig omkring så hon kunde se allting bättre. När hon sedan var klar med undersökningen så sa hon: "Jo, Emma, jag tror att du kommer bli lite chockad nu, för din graviditet är yngre än vad jag tror att du trott". Så paff jag blev! Jag var så bombis på att vi var så helrätt med allting, men tji fick jag. Det visade sig att vi då var i vecka 17 (16+1), när vi trodde att vi var i vecka 19, haha. Så vi har ett nytt BF-datum och smått chockade var vi efteråt, eller ja, iallafall jag. Bobbo tar alltid sånt med lättja, "om läkaren säger så, så är det så :)", medans jag är mer kalkylerande och vill ha svar på allt, för för mig gick det hela verkligen inte ihop. Men så är det nu alltså och igår gick vi in i vecka 18 "igen". Men, det som var det bästa med det hela, förutom att vi fick se vår älskade buse, var att vi fick en ny tid till rutinultraljudet, som hon alltså inte kunde utföra då. Så om två veckor så får vi åka dit igen och se vårt älskade allt på monitorn och förhoppningsvis får vi veta ännu mer då, men hon sa att det såg ut som en riktigt busig liten en som hade det så bra så där h*n låg och vilade på moderkakan. Vi vet alltså inget kön än, men vi säger fortfarande "han" ändå, för det är enklast. Sedan att i princip ALLA i vår omgivning tror att det är en kille gör ju en hel del till det också. 
 
Som vi längtar efter dig, vår småbuffade och sparkande lillälskling ♥
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Teresia

Som det kan bli:) och tänk vad underbart att ni då får tjuvtitta på ert ❤mirakel en gång till snart !

Kram Teresia

Svar: Ja verkligen :) Ja, det känns underbart, hihi :) <3 Längtar så oerhört! <3 Kramar
Emmas fibromyalgi

2014-05-30 @ 09:55:18
Postat av: A

Blir alldeles rörd <3

Svar: Hihi <3 Moster Anni <3
Emmas fibromyalgi

2014-05-30 @ 10:48:28
URL: http://vinglamedvingar.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0