ett utav mina lyckligaste minnen.

 
Så här ser det ut i vårt vardagsrumfönster just nu. Nya gardiner är upphängda och lite nya, våriga, ljus är uppställda. Älskar de stora fönstren som är här, de släpper in så mycket ljus. Kan knappt bärga mig för att få köpa balkongmöbler och sitta där med en filt över benen, en stor kopp te och en bra bok. Det var någonting som jag fick tillåtelse att göra när jag var inlagd på psykiatriavdelningen på Danderydssjukhus och det hjälpte även till för att jag skulle må bättre psykiskt. Jag fick gå ut på baksidan, helt själv (vilket var ovanligt) och där satt jag med mina historiaböcker, en kopp te (dock inte stor då avdelningen bara hade små koppar) en sjukhusfilt över benen och njöt av vårsolen som orkade tränga sig genom molnen på himlen, jag bara insöp luften som var en föraning till våren och kände lycka, ren lycka och det var någonting som jag inte känt på månader. När jag tänker på det så fylls jag av eufori, det var en underbar tid, samtidig som det var den tuffaste jag varit med om. Men därför så kan jag knappt bärga mig för att få sätta mig på balkongen och göra exakt det, insupa vårluften och bara njuta.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0