emmasfibromyalgi.blogg.se

 

Hur gick det hela till egentligen när vi fick reda på att vi var gravida? Jag hade under hela december och januari-månad haft problem med magen, som jag skrivit lite om men inte allt, och jag bokade tid till gynekologen. Jag fick tid till den 5e februari (Tommys födelsedag) och jag fick hjälp att komma dit med Siv och Tommy (är så tacksam för det!) och jag berättade om mina besvär, att jag hade haft ont i nedredelen av magen och massa annat. Hon lyssnade och sedan sa hon att hon ville göra en undersökning, så upp i stolen och hon kikade efter. Hon sa att allting såg jättefint ut och att livmodern var lite svullen, men hon sa "det är förmodligen för du ska ha din mens nästa vecka". Jag nickade införstående och tyckte det inte var någonting konstigt alls och blev väldigt lättad att allt såg bra ut. Den fredagen kom mamma, pappa och Johan ner för bröllopsfix och vi följde sedan med dom upp till Stockholm igen på söndagen. Då var det dags för tjejmys med mina favorittjejer Tessi och Frida och jag och mamma skulle även prova brudklänningen hos vår släkting som skulle hjälpa oss att ändra den. På onsdagen åker vi hem och min mens var beräknad till lördagen. Allting är som vanligt och det var en jobbehelg för Tonny. Jag hade mina smärtor som jag brukar ha innan mens men det var andra symptom som inte kom, jag brukar alltid få jätteont i kroppen veckan innan och jag brukar kunna svulla i mig minst två chokladkakor, men ingenting utav detta kom. Jag misstänkte dock ingenting utan gick och väntade på att mensen skulle komma.

 

Lördagen kom och ingenting hände, dock hade jag kraftiga magsmärtor så jag trodde verkligen att den var på väg, lördagen gick och ingenting. Men, jag brukar ibland gå över en dag och i och med magsmärtorna så tänkte jag att den nog är försenad den där dagen den här gången ändå. Söndagen kom och smärtorna fortsatte men ingen mens i sikte. Då började jag tycka att det var skumt, men jag låtsades om att jag hade fått den för Tonny just för jag inte ville skapa några förhoppningar hos varken honom eller hos mig, ifall mensen nu tänkte dyka upp. Fler dagar gick och på onsdagen kunde jag inte hålla tyst längre. Vi satt i soffan och inväntade Tommy som skulle komma och hjälpa oss med lite saker och då sa jag att vi nog behöver gå till apoteket när vi ska in till byn. Tonny tittade på mig med frågande ögon och då sa jag att jag inte hade fått min mens, som jag sagt. Då fick jag ett leende och ett: "Jasså?". Precis då plingar Tommy på dörren och vi fick låtsas som ingenting. Väl in till byn sen så fortsätter jag att berätta för Tonny och lugn som en filbunke som han är så sa han att vi ändå inte ska ta ut någonting i förskott, men att vi självklart skulle köpa ett test om jag kände så. Jag sa till honom att jag aldrig missat en menstruation förut och att en dag över tiden är max för mig. Så väl på apoteket köpte vi ett Clearblue digitaltest och hon i kassan sa försynt "lycka till". Jag var dock väldigt nervös och började tänka mig in i det värsta scenariot att mensen skulle komma när vi köpt testet och att det bara var falskt alarm. Just för detta så ville vi vänta med att ta testet, dels för den sakensskull men även för att om det var så att en liten bebis gömde sig i magen på mig så ville vi att min HcG-halt skulle få tid att öka.

 

På fredagsmorgonen var det dags och jag vaknade som ett spjut vid fem-tiden. Jag hade förberett allting kvällen innan så det bara skulle vara att gå in och ta testet. Jag försökte somna om, låg och vred och vände på mig, men sen vid halv sex kunde jag inte hålla mig längre! Jag gick upp, öppnade förpackningen och tog testet. Jag stod med bipacksedeln i högsta hugg och försäkrade mig om att testet låg plant och jag stirrade mig blind på det där timglaset som blinkar i displayen. Nu när jag kommer till det här avsnittet är jag nästan helt blank i huvudet nu när jag skriver. Jag kommer ihåg att jag även står med mobilen i högsta hugg för jag lovat min älskade "syster" Cissa att höra av mig om hur det gått. Hon var den enda som visste om detta under den här tiden för jag höll på att spricka under den här veckan och var tvungen att ventilera med henne. Till slut, efter något som känts som en evighet så kommer "Gravid" upp i displayen och jag blir helt till mig och i precis den sekunden så råkar jag trycka av kameran, åt fel håll, det är alltså den bilden som är sist här ovanför som blir till då och jag tror att min lycka syns rätt rejält på bilden. Sedan var det bara att vänta ytterligare för att se vilket veckoantal som skulle komma upp och till slut uppdagar sig "vecka 2-3". Jag kommer ihåg hur jag börjar darra och vet knappt vad jag ska göra. Men i någon auto-pilot så börjar jag fixa i ordning i badrummet, sätter självklart på den blå hylsan på testet, och går ut i köket och lägger testet på köksbordet och slänger plastet och sådant. Sedan tar jag ett djupt andetag och går in och lägger mig bredvid Tonny i sängen. Jag kryper nära honom och han låtsas om att sova, efter några sekunder tittar han på mig och frågar: "Hur gick det?", jag vet inte hur jag ska reagera så jag kryper allt närmre honom och lägger mig med ansiktet mellan hans nacke och axel och kramar om honom hårt och han blir orolig och säger: "hallå??" och då får jag ur mig: "Du ska bli pappa". Åh, jag blir helt tårögd nu när jag skriver det. Han kramar om mig hårt och tar mig från mitt lilla krypin och tittar på mig och bara ler det största leendet. 

 

När vi hämtat oss, gått ut på vår morgonpromenad och ätit frukost och allting så var det dags att ringa mamma. Som jag haft svårt att inte säga någonting till henne om detta, hon som får veta allt först av alla. Men den här gången så vågade jag inte säga någonting, ville inte skapa några falska förhoppningar, så jag hade låtsas om för henne med att min mens kommit och att jag hade väldigt ont. Jag kommer inte ihåg om jag ringde henne eller om jag bad henne ringa mig, jag tror jag bad henne ringa mig när hon hade ätit frukost och satt sig tillrätta i soffan. Hon ringde och jag frågade hur det var och jag hade så svårt att låta normal. Sedan säger jag till sist: "Vi kommer vara en till uppe vid altaret när vi gifter oss" och så brister jag ut och nästan skriker: "DU SKA BLI MORMOR!". Och hon blir så lycklig och börjar gråta. Det var så skönt att få berätta för henne och sedan följdes det ju självklart av att jag låtsas om att jag haft mens och allting. Ett långt samtal med massa känslor och lycka. 

 

Oj, nu känner jag att jag inte orkar skriva mer om den här underbara dagen. Det får bli en fortsättning sen helt enkelt. Idag går vi som sagt in i vecka 15 och det ska jag skriva mer om sen. Och de två första bilderna är på vårt underbara test och snuttefilten ni ser är den snuttefilt som Siv sydde till förlossningen av Tonny, så det är hans allra första snuttefilt som han hade på BB ♥