emmasfibromyalgi.blogg.se

Har kollat igenom datorn och letat efter någon bild som jag kände för att lägga upp denna lördagskväll men hittade ingen vinnare. Därför får detta inlägg bli ett bildlöstinlägg. Ville bara mer eller mindre berätta att jag just nu hör sorlet från en fotbollsmatch i bakgrunden och medans jag skriver här så diskuterar jag och Erik hur han ska fortskrida med sitt pannbiffslagande. Det blir alltså pannbiff till middag, någonting som vi aldrig gjort förut (ojojoj) på grund av det lilla köksutrymme vi har. Erik grämde sig flertalet gånger under tiden han stod och knådade ihop färsen på grund av att saker omkring ramlade och hade sig. Det är i dessa stunder som jag bara njuter och tänker på att vi mindre än 6 veckor kommer ha ett, minst, dubbelt så stort kök och att göra pannbiffar kommer vara a piece of cake. Så fruktansvärt underbart. I övrigt så har denna lördag gått ut på att storhandla som jag sagt tidigare, det gick hur smidigt som helst och trots att vi handlade mer än vi brukar så tog det inte mer än en timme på ett ungefär. Vi racade igenom både ÖoB och Willys på denna korta tid och kom hem med 10 kassar. Efter allt uppackande av dessa så har vi hunnit äta lunch och jag har även bakat bröd. Dock har jag haft pauser och suttit och läst i Isprinsessan som är riktigt bra. Jag har insett att jag inte är en människa som kan ta det lugnt helt och fullt ut. Jag har aldrig varit den som bara har kunnat sitta och ta det lugnt utan någonting på tvn eller ja, helt enkelt någonting som distraherar och underhåller mig. Trots att jag har känningar i halsen, ont i armarna (det är där min smärta har suttit idag pga av bärande i affär och uppackning av varorna hemma) och fibrotröttheten så kan jag inte sitta och göra ingenting, eller ja, som andra kallar det, vila. Vila för mig är någonting helt annat. Vila för mig är när jag får göra saker som gör mig harmonisk och lugn och som samtidigt underhåller mig, alltså baka eller matlagning. När jag bakar, står och måttar upp allting, rör i alla skålar och allt, då mår jag bra och då vilar jag mer än någonsin. Min goda vän Mary har en gång sagt till mig då jag beklagade mig över saker och ting att göra det jag älskar, att fortsätta baka trots all smärta det ger mig. För om det får mig att må bra, då ska jag göra det och någonting som klingar till i mitt huvud när jag tänker att: "Nu har jag sagt till mina nära att jag måste vara hemma för att vila och så står jag och bakar, det känns så taskigt och otroligt fel" är: "Det går att frysa in". För mig är inte det bara en mening som går att tolkas på just det sättet, att det jag bakar går att frysa in, för mig är det en symbolism för att fortsätta göra det jag älskar och mår bra utav, utan att känna skuld och skam, för det går ju trots allt att frysa in.