"jag har förlorat alldeles för många"
Jag har förlorat alldeles för många i mitt liv. Jag har förlorat alldeles för många som jag håller kärt. Jag har förlorat och jag har inte kommit över det. Jag har förlorat och kommer förmodligen aldrig komma över det.
Genom att jag förlorat har jag lärt mig känslan av att bli lämnad. Genom att jag förlorat har jag lärt mig hur jag ska hantera känslorna. Genom att jag förlorat har jag lärt mig hur det är att stänga ute det som gör ont. Men det är jag inte stolt över och det är ingenting jag rekommenderar.
Känslor är till för att kännas, även om det må göra jävligt ont så ska de kännas. Men jag lever inte som jag lär.
Jag har otroligt svårt för att släppa fram känslor, jag har otroligt svårt att låta andra komma innanför mitt skal. Jag må verka öppen, men skenet bedrar. Genom att jag förlorat så har jag lärt mig hur jag ska stänga den där dörren och sätta den i lås och bom. Det är väldigt lätt för mig att stänga den där dörren, vända på klacken och gå ifrån den. Lika lätt som jag har för det, lika svårt är det för mig att sedan öppna den för någon. Det är någonting jag försöker lära mig, men genom att jag förlorat så är jag väldigt rädd för det. Jag har blivit så sårad och såren är inte läkta än så jag vågar inte riskera att få ännu fler sår att försöka läka.
Det är få som jag låtit komma genom detta skal. Sammanlagt går de att räkna på ena handen och vi kan till och med kapa några fingrar från den.
Att jag känner mig ensam är helt självförvållat. Att jag samtidigt har underbara människor omkring mig som bryr sig är alldeles fantastiskt. Att jag känner mig ensam är någonting som jag själv väljer, just för att jag inte vågar öppna upp mig. Jag har så många som jag vet att jag kan öppna upp mig inför, men jag gör det inte. Jag går och bär på det mesta helt själv och det är tungt, men jag har inte lärt mig att öppna den där dörren ordentligt än. Jag har öppnat den för vissa, så den där ljusstrimman orkar ta sig igenom springan, men inte mer. Jag jobbar på det otroligt mycket, för det värsta jag vet är att vara just, ensam.
Jag har förlorat alldeles för många i mitt liv. Jag har förlorat alldeles för många som jag håller kärt. Jag har förlorat, och jag har inte kommit över det. Jag har förlorat och kommer förmodligen aldrig komma över det. Men jag ska göra mitt bästa för att inte känna mig ensam i denna förlust.
