emmasfibromyalgi.blogg.se

 

Jag verkar ha en förkärlek till acne. Ja som ni ser på bilden ovan. Det är sedan fibron blommade ut som jag haft konstant acne, kul? Nja. Men, vad ska man göra? Förut kunde jag hänga upp mig på det otroligt, att om jag var "tvungen" att gå utan smink någon dag så var hela dagen förstörd, jag tittade ner i marken och skämdes. Nu är det inga problem. Igår skulle jag ju till sjukgymnasten och få akupunktur (jag får en nål i pannan då) och då kändes det onödigt att ha mer smink än mascara och ögonbrynen ifyllda, så så fick det bli. Visst kände jag mig inte fräsch men det berodde även på att det kändes som att mina ögon hängde nere i knävecken och att jag kände mig blek och glåmig men vad gör det om hundra år? Och en viktigare tanke, vad gör det med min personlighet? Ingenting. Det är ingenting som förändras bara för att jag inte gömmer lite acne. Nu för tiden så accepterar jag det hela, för det finns ändå ingenting jag kan göra, jag kan inte trolla bort acnen, jag kan inte trolla bort känslan av att mina ögon hänger, jag kan inte trolla bort blekheten, jag kan inte trolla och då är det ingen idé att lägga negativ energi på det. Så det så.

 

Nu blev det ett "djupt" och utseendefixerat inlägg så här på morgonkvisten men jag hoppas det kanske hjälpte någon som har en dålig dag där ute och som känner sig som jag gjorde igår och som jag gör idag, det är fredag och det betyder snart vila och snart helg och det hjälper mig just nu.

 

Jag är i ett avkalkningsmode, kalknar nämligen av bryggaren här på jobbet nu så det ska jag fortsätta med nu. Tjing!