emmasfibromyalgi.blogg.se

Hej på er alla fina! Så glad jag blir att jag varit saknad här, ger en ju lite mer motivation och energi till att skriva. Jag är verkligen helt slut nu, slut som artist och alla möjliga yrken. Men det är ju inte så konstigt, men lika trött, ledsen och förbannad blir man varje gång. Sen börjar jag bli oerhört trött på dessa gravidhormoner, och det låter kanske som tomma ord och "jaja, som det tjatas om dessa hormoner" men jag lovar er, att när ni är där så kommer ni förstå preeeecis vad jag menar. Det här att man kan bli totalt rasande (som jag aldrig varit i närheten av förr), så förlamande ledsen och förtvivlad och sedan helt euforisk är som en käftsmäll efter den andra. Och att det emellanåt sårar min älskade Bobbo gör mig bara ännu argare och ledsnare, att man inte kan kontrollera det. Det är nog det som sårar mig mest. Eller jo, det är det som sårar mig mest. 

 

Men, till något roligare. Världens bästa svärföräldrar är här och hjälper oss lägga golv i busens rum och det känns så himla skönt. Jag är faktiskt rätt så stressad inför busens ankomst, så att få klart hans rum känns oerhört skönt. Sen vet jag att en nyfödd bebis inte behöver ett eget rum i början och allt, men för mig och Tonny är det viktigt och så är det med den saken. Jag har en hel del planer för hans rum, så när allt är klart så kommer ni självklart att få bilder på det. 

 

Nu ska jag fortsätta kolla runt lite på nätet och självklart hålla svärisarna sällskap. Det är i princip det jag orkar med just nu. Tur att de är så förstående och tittar på mig med välmenade ögon och det är faktiskt nog så att det är dom som gör att jag inte gör någonting, annars hade jag nog kunnat strunta i smärtan och bara kört på. Men det finns ju verkligen ingen mening eller vinning med det, överhuvudtaget.