emmasfibromyalgi.blogg.se

 

Hej vänner. Hur är det med er? Jag hoppas ni har det bättre än vad jag har. Eller iallafall hur min kropp har det. Har sådan värk, framförallt i armarna, vilket är ett ställe jag aldrig brukar ha ont och det stör mig oerhört mycket. Sedan vet jag inte riktigt om det handlar om fibron eller om det är graviditeten, att busen ligger på ett sätt så nerver kommer i kläm och så vidare, för högerarmen känns nämligen svullen inuti och bortdomnad på något skumt och obehagligt sätt. Vaknade av det i natt och det känns som att det inte kommer tillräckligt med blod till den, mycket skum känsla. Men, en sak ska ni fibrosar har i åtanke att om ni börjar må sämre nu så finns det förklaringar. Dels är det att de flesta av oss börjar på jobbet igen, eller skolan, eller att man har en familj som återgår till vardagen och det innebär mer stresspåslag och planering, vilket vi är känsliga för. Sen är den stora biten väderomslagen. Vi är oerhört känsliga för det och de flesta av oss kan tyda vädret utan att titta ut genom fönstret, och detta genom att enbart känna hur det känns i kroppen. Och det extrema väder vi haft i sommar hjälper inte till, för det går till ett extremt väder till ett annat. Här nere så har vi haft regn i princip någon gång under dagen i ca 2-3 veckors tid och däremellan så har det varit sol och fint väder vissa dagar och vissa dagar mulet. Så ha det i åtanke och tänk på att sänka farten i vardagen, så kroppen hinner komma igång och framförallt har ork att ställa om sig till höstväder. Jag och min kära Cissa har det alltid som jobbigast den här tiden på året, så ni är inte ensamma om ni just nu ligger i soffan och har jätteont eller om ni kämpar med orkeslöshet och onormal trötthet. Det hör, tyvärr, årstiden till. Men för mig underlättar det att veta att det är så här och jag går faktiskt i princip och väntar på det varje år. 

 

Jag har haft några riktigt värkiga dagar de senaste, och en trötthet som inte är av denna värld. Sover ju som sagt rätt så dåligt, dock hade jag två bra nätter innan denna och fick sova bra. Men i natt så tror jag att busen hade FF i magen och körde disco utav bara attan + att jag har så ont i kroppen så jag orkade inte vända på mig utan att behöva vakna innan för att hjälpa kroppen på traven att byta position. Sen alla dessa nattliga besök till toaletten bidrar ju inte riktigt. Om jag har tur så behöver jag bara gå upp en gång om natten, men det är tillräckligt med besök enligt mig som knappt kommer upp ur sängen ;) 

 

Nu ska jag nog återvända till soffan och läsa ut den här grymma boken, "Föda utan rädsla". Den har hjälpt mig oerhört och kommer vara den enda boken jag läser om förlossningen. Riktigt, riktigt bra. Jag som tror mycket på tankeverksamhet är frälst i hennes sätt att guida en i hur man hjälper förlossningen på traven genom tankar och andning. Är faktiskt väldigt taggad på förlossningen, men busen, du får ligga kvar där ytterligare några veckor! ♥