Vissa dagar tänker jag extra mycket.

Vissa dagar tänker jag extra mycket. Sådana dagar då minnen från förr kommer upp, dagar då saker och ting gör sig påmint och minnen kommer farandes emot mig i flera hundra kilometer i timmen. Jag har ingenstans att ta vägen utan minnena slår mot mig likt en tornado. Huvudet spinner runt och tankarna har ingenstans att ta vägen utan jag måste plocka ner dom ett för ett, sortera och acceptera känslorna som kommer med dom.
 
Idag är en sådan dag då minnena är väldigt starka. Jag tänker på min älskade mormor, min farfar. Älskade människor som gått oss förlorade. Jag tänker på mitt liv. Allt jag varit med om. Alla hemska minnen och alla minnen som gör att jag sitter här idag. Alla beslut jag tagit, allt jag gjort för mig själv och saker som jag tänkt göra med mig själv. 
 
Vissa dagar vill tårarna bara inte sluta rinna och minnena blir allt för starka för mig att kunna tygla. 
 
Idag är en sådan dag då jag inte riktigt vet vart jag är. Just nu vandrar minnena lång tillbaka i tiden, jag är nästan åtta år tillbaka i tiden och två dagar innan mormor gick bort. Jag kommer verkligen ihåg allting som det vore igår, som att jag upplever det nu, igen, idag. Och helt plötsligt så sitter jag i farmor och farfars gamla villa, i köket tillsammans med farmor och äter leverpastejsmackor och telefonen ringer och det var ålderdomshemmet som sa att farmor måste komma för att farfar mår mycket sämre. 
 
På ett väldigt underligt sätt har jag alltid funnits där när det där telefonsamtalet kommit.
 
Det finns så mycket som hänt mig, som så många inte vet om. I vissa fall har jag valt att inte berätta någonting om mitt gamla liv, för den Emma finns inte längre. I vissa fall så känner jag en öppenhet med det och att berätta är inte någonting främmande. 
 
Vissa minnen som kommer tillbaka till mig är så starka och väldigt jobbiga att få tillbaka, men jag är ändå glad att jag har dom och att dom fortfarande är så starka som själva stunden var som när jag skapade dom. 
 
Vissa dagar blir bara för övermäktiga för mig att kunna hantera dom, plocka ner och sortera ut. Och ofta behövs en gammal vän för att jag ska kunna gå vidare och inte fastna där en längre stund. En gammal vän som jag känner mig utan och innan. Ibland är den gamla vännen mig nära och ibland väldigt långt bort. Men när vi möts så är vi lika nära som vi alltid varit. 
 
Vissa dagar tänker jag extra mycket. Sådana dagar då minnen från förr kommer upp, dagar då saker och ting gör sig påmint och minnen kommer farandes emot mig i flera hundra kilometer i timmen. Jag har ingenstans att ta vägen utan minnena slår mot mig likt en tornado. Huvudet spinner runt och tankarna har ingenstans att ta vägen utan jag måste plocka ner dom ett för ett, sortera och acceptera känslorna som kommer med dom. Dessa stunder ska bara genomlevas och jag kommer alltid starkare ur dom, som jag alltid gjort. 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Yasmin

Du verkar som en otroligt härlig , glad och stark person Emma!
Kul att du delar med dig och jag får lära känna dig på detta vis:)

Kram på dig <3

Svar: Åh, tack så hemskt mycket Yasmin!! Så otroligt varm och rörd jag blir!! :) Ja, ibland så måste jag bara få ur mig mina tankar och det är skönt att inte behöva gömma dom :) Så glad att du uppskattar det så mycket!

Kram på dig <3
Emmas fibromyalgi

2014-03-16 @ 18:10:30
Postat av: A

Varma tankar och kramar till dig <3

Svar: Åh, massa varma kramar och tankar till dig med min kära vän <3
Emmas fibromyalgi

2014-03-17 @ 07:41:41
URL: http://vinglamedvingar.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0