Lägesrapport och massa kärlek till er
från igår, innan läkarbesöket
Hej mina kära vänner. Jag vill bara stoppa in här snabbt då jag har tonvis med skola att göra och snart kommer även mina kära svärföräldrar förbi.
Jag vill bara säga att läkarbesöket igår gick jättebra och trots att hon sa att allting såg jättefint ut så kändes det väldigt bra. Nästa steg är att ta ett ordentligt tag om en husläkare här i byn och rabbla upp alla mina problem som jag vill ha hjälp med nu. Men det får bli om några veckor. Just nu är jag rätt så uttömd på energi och mitt huvud är bara totalbombat med saker och ändå känns det helt blankt. Gårdagen var faktiskt väldigt, väldigt mysig och jag tror att umgänget gjorde hela dagen och själva besöket till så mycket mer än ett jobbigt läkarbesök. Jag hade nämligen mina älskade svärföräldrar med mig, jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort utan dom ♥ Vi åt lunch innan tillsammans och jag fick även ge en present från mig och Tonny till Tommy som fyllde hela 63 år igår! och kära Siv följde med mig till väntrummet. Jag bara kände lättnaden när jag tänkte på vilken tur jag har som hade dom med mig och som ville hjälpa mig, för tänk om jag hade behövt sitta på två olika bussar till sjukhuset, till ett ställe där jag aldrig varit förut + gått på ett läkarbesök som jag mått dåligt inför och sedan ta sig hem sen igen. Istället så åkte vi sedan till Ängelholms lilla shoppingställe och gick inom några roliga affärer och jag kom hem med en hel del, så dagen blev otroligt mysigt och positiv, istället för det jag hade gått och oroat mig inför. När jag kom hem så satte jag mig direkt med inbjudningarna igen och jag lyckades slutföra dom nu på förmiddagen, då jag även sprang upp och ner till tvättstugan, så allting går i hundraåttio känner jag. Men imorgon kommer min älskade familj hit och det finns ingenting som gör mig så glad som tanken på hur de närmsta 5-6 dagarna kommer vara.
Sist men absolut inte minst vill jag bara tacka alla som visat sitt stöd till mig inför läkarbesöket, både här på bloggen, på facebook och på instagram. Det betyder så oerhört mycket för mig och jag önskar jag kunde ge er alla en bamsekram. Om jag inte svarat er som skickat så kommer jag göra det, jag måste bara få samla mig lite först och andas lite så jag inte brakar ♥
att vara orolig inför ett läkarbesök
Fotograf: Beatrice Bolmgren
Idag är en sådan dag då jag är väldigt glad att jag har Tonny och mamma. Jag mår inte speciellt bra då jag är nervös inför mitt läkarbesök på onsdag. Mamma är den som stöttar mig och pratar igenom det hela väldigt mycket, vilket känns så himla skönt och Bobbo är den som finns där och försöker få mig på bättre humör. Just nu mår jag lite bättre, men igår och idag på morgonen har jag mått riktigt dåligt och bara varit nära till gråt hela tiden. Det är egentligen ingen stor grej mitt läkarbesök, men för mig är det så mycket mer än så. Jag har en historia med oförstående, otrevliga och rent ut sagt elaka läkare och det har gjort att jag vägrar gå till doktorn om jag inte absolut måste. Det är kanske trångsynt och jag vet att man inte ska ta ut någonting i förskott, jag tror säkert doktorn jag ska till är jätteduktig och trevlig, men jag kan ändå inte undgå att vara orolig. För mig är det värsta som kan hända att hon säger att det inte är någonting fel, utan att allting ser bra ut, för då är jag tillbaka på ruta ett igen, som alla andra gånger när jag jagade efter svar på mitt konstanta dåliga mående i två års tid innan jag fick min diagnos. Jag kan inte räkna upp alla läkare, specialister, sjukhus och olika avdelningar jag har varit på, allt från öra-näsa-hals till neurologer, för att få svar på mina smärtor och jag är fortfarande utmattad efter det. Utmattad, trött och mätt på läkare i allmänhet. Men, nu måste jag få svar på mitt mående och jag får se, beroende på hur det går, om jag berättar allt för er här sen. Dessa två dagar när Bobbo är ledig kommer gå till förberedelser inför besöket (skriva en lång lapp om allt jag vill ta upp), få så mycket energi från Bobbo som möjligt och förbereda inför den efterlängtade helgen då min kära familj kommer ner. Så jag får se hur mycket jag har övers till bloggen, men jag hoppas ni förstår. Kram på er så länge ♥
morgontankar och bröllopsinbjudningar
God morgon mina små godingar! Igår blev tydligen min dator-detoxdag, därav inget inlägg. Jag hade ändå fullt upp och började morgonen med promenad och sedan lite träning och sedan frukost framför nyhetsmorgon. Jag provade på att färga ögonbrynen, vilket inte gick så jättebra så ska försöka ge mig på det idag igen.
Annars så hade jag en riktig bröllopsdag igår. Jag satt och tittade på min älskade ring som jag äntligen fått tillbaka igen, det finns så mycket kärlek i den ringen och det finns mycket att berätta om våra ringar men jag vet inte än om jag vill dela med mig utav det då det är rätt så privat. Det är en grej som jag märkt sen jag träffade Tonny och med vår kärlek, att jag inte vill dela med mig av allt just för det är så mycket känslor bakom det. Jag vet inte varför jag blivit så men det känns ändå bra på ett sätt för jag märker sådan skillnad på mig själv och hur jag är. På eftermiddagen så satte jag mig med våra inbjudningar och påbörjade dom. Jag tände ett doftljus och lyssnade på musik och pysslade och jag kom på mig själv flera gånger med att ha tårar i ögonen. Jag kan inte förstå den kärlek vi har för varandra, det är helt ofattbart och obeskrivligt. Och jag delar bara med mig av kanske en tiondel av allt fint som Tonny gör för mig och som vi gör tillsammans. Han är verkligen min bästa vän och mitt livskärlek. Han har alltid svar på mina tankar och funderingar och finns alltid där när jag behöver. Det finns ingen finare.
Nu ska jag gå ut och gå, på helgerna får jag inte gå ut för ens klockan sju för Tonny. Om han hade fått bestämma helt så hade jag inte fått gå ut för ens ännu senare, men det blev en kompromiss och klockan sju blev det :) Så nu ska jag ut, sen blir det lite styrka och sen dusch och nyhetsmorgonmys innan bröllopsinbjudningspyssel. Vi hörs sen ♥
Inbjudningarna är efterskickade och "Gurkan"
Har påbörjat min bröllopsshape nu med hemmaträning
Hej kära vänner! Nu har vi äntligen kommit ytterligare ett steg på väg, nu är nämligen inbjudningskorten färdiga och på väg hem till oss. Känns så himla skönt att vi har gjort klart dom nu, känns som vi tragglat och hållt på med dom hur länge som helst. Jag började ju redan innan fotograferingen att tänka på hur vi skulle skriva och det är ju någonting som vi velat skicka ut ända sedan vi sa att vi skulle gifta oss. Men nu så, vi får dom senast på onsdag sen är det lite småfix som jag vill göra och sen ska vi skicka iväg dom till alla fina gäster. Känns så himla skoj och så pirrigt!
Innan idag så var jag och fixade naglarna. Så himla skönt att få dom gjorda då det var ett tag sedan jag var där så dom var inte så värst fina. Men nu är de fräscha igen, ska självklart ta bild på dom senare. Morgonen började på bästa sätt, min Bobbis väckte nämligen mig med sång och bus och innan jag förstod hur mycket (läs: lite) klockan var så piggnade jag till när han sjöng och kittlades. När jag sedan tittade på klockan så trodde jag inte mina ögon, 05.21! Jag halvropade då till Tonny som var i badrummet och frågade om han hade en aning om vad klockan var (han vaknar nämligen utav sig självt när han sovit 7-8 h) och han visste, men han tänkte inte så mycket på det utan jag fick sen till svar: "Jag vill ju gå upp och njuta av varje stund med min gurka" (Ja, jag har fått ett nytt smeknamn), så då kändes det rätt okej ändå. Nu ska jag gå och slå in lite presenter för senare idag ska vi iväg med Siv och Tommy för födelsedagsfirande hos en utav Tonnys systrar, vilket också är imorgon men då för hans andra syster med familj. En riktigt myshelg om ni frågar mig! ♥
Fotografierna har kommit
Fotograf: Beatrice Bolmgren
Ååh! Vi har fått bilderna nu och ja.. Vi verkligen älskar dom! Bea är så duktig och talangfull. Det var så härligt när vi fotades för det kändes så naturligt med henne. Inga krusiduller, inget som kändes konstigt eller fel utan bara naturligt och hon såg oss som par. Riktigt roligt och vi har redan sagt att hon kommer få följa med oss hela livet med allt som händer på vägen. Vi har redan pratat om en till fotografering i vår och jag menar, om hon lyckades få detta höstlikalandskap att se vackert ut, hur vackert kommer det då inte bli i vår?
Nu måste jag dock försöka slita mig från bilderna för nu är det verkligen plugg i hundranittio. Vid tolv ska vi till Siv och Tommy, det ryktas om att det blir pannkisar!! ♥
före och efter & bröllopsprat
Alltså, sämst bilder men jag tog båda bilderna då det var dåligt ljus utifrån och den översta togs med dåligt tålamod. Haha, så kan det gå. Nåväl, här är före och efterbilder på håret mitt. Färgmasken från Maria Nila... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den. Jag kan nog uppleva att utväxten syns mindre och att den har fått ett skimmer och en hinna av färg, så den är mer kamouflerad, dock har den inte färgat den helt. I längderna är den dock riktigt riktigt bra! Man får en fylligare och finare färg med den, så jag rekommenderar den ändå! Nästa gång ska jag prova att ta i utväxten innan jag tar i längderna för att låta den sitta i längre, det kan ju ha med det att göra också. Jag lät inpackningen sitta i en kvart igår och det blev då såhär. Jag ska visa er bättre bilder sen.
Update: HÄR hittar ni colour masquen!
Men, till dagen! Vi är så otroligt nöjda och glada och en bättre bröllopsfotograf kunde vi bara inte hittat!! Så otroligt mysig, härlig och glad är hon Bea. Nu väntar vi så spänt på resultatet men utav det vi fick kika på genom kameran så är vi bombsäkra på att vi kommer bli blown away sen när vi får se dom i webbgalleriet.
Nu ska jag sätta mig och fixa lite mer med bröllopet. Så fort vi får bilderna så ska vi titta ut en till inbjudningarna, så jag tänkte sätta mig och fila på dom redan nu. Sen ska jag även skicka iväg ett spännande mail... Hoppas ni har en jättefin fredag! ♥
tömd på energi men lycklig ändå
Hej på er! Jag vill bara säga att jag inte glömt bort er och jag hoppas ni förstår hur mycket jag önskar jag orkade skriva och blogga som för några veckor sedan, men orkens syns vara borta än och jag väntar innerligt på att få den tillbaka. Mina dagar just nu ser mest ut så att jag ligger och vilar och pluggar samtidigt och när Bobbo är hemma så blir det någon eller några promenader. Detta mående är ju väldigt olikt mig och det är fruktansvärt jobbigt att inte kunna vara den jag brukar vara. Men, jag hoppas jag får komma tillbaka snart på mina vanliga spår och att orken och energin är åter. Jag tror att fotograferingen verkligen kan göra att jag kommer på rätt köl igen, för då får jag både göra mig i ordning och fixa håret (som jag älskar), vara kärleksfull med min prins och vara på den finaste platsen som betyder så mycket för oss nämligen Skäralid. Det som är grädden på moset är ju självklart att det är Bea som ska fota oss! Jag har hört att jag och Tonny kan se rätt så kära ut (hihi) och att Bea ska föreviga detta känns fantastiskt! Vi har ändrat dagen igen, men denna gång så blev det en dag tidigare än tänkt ; ) Istället för en månad senare, haha. Så på fredag är stora dagen. Ska bli så otroligt roligt! ♥
när man är på det sämsta humöret någonsin.
ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar dessa två
Idag har jag vaknat på så fel sida så jag kan knappt förstå det själv. Detta humör alltså. Blir tokig snart. Tills dess att jag har börjat bli människa igen och jag kan föra en trevlig konversation och ge lite inspirerade ord till er så kan ni väl lyssna på de två låtarna jag la upp igår? Jag är totalkär i "Long live this love". Nu ska jag gå och duscha, och hoppas på att strålarna kan på något vis skölja av och bort detta hemska humör. Kram ♥
P.S Jag kan inte få nog av att titta på min vackra prins, men denna bild på två av de viktigaste personerna i mitt liv är så underbar. Det går liksom inte att bli mätt helt enkelt. D.S
visualisering, nyårsbilder och hockeydiskussioner
fina nyårsdukningen
som jag älskar er
suddig bild på två gladisar
finns ingen finare
Då var det söndag igen. Jag är fortfarande förkyld men det känns ändå som att det går i rätt riktning, vilket är jätteskönt och framförallt så jag är pigg och kry till den efterlängtade fotograferingen som är på lördag. Kroppen känns väl okej, bättre än igår iallafall men jag tror faktiskt det har att göra med att jag lyssnade på den igår och gick och la mig och vilade istället för att sitta här framför datorn och plugga. Jag måste ju ändå få säga att det tog emot att stänga av Nyhetsmorgon och lämna filten i soffan för att gå och sätta mig här och plugga nu, men jag använder mig återigen av lite visualisering och ser framför mig när jag är klar med uppsatsen att jag kan gå och lägga mig i soffan då igen och bara vila och njuta.
Ikväll är det hockeymys som gäller! Det är ju JVM-final och det går ju bara inte att missa. Det roliga är att hockey är lite utav min och Tonnys sport, vilket säkert låter jättekonstigt men det var faktiskt så att när vi började prata med varandra och innan vi ens hade träffats så gick hockey VM på tvn. Min familj har alltid varit riktigt hockey-tokiga och jag måste ändå säga att mitt intresse svalnat lite de senaste åren men då i våras när jag satt och tittade på VM med mamma och pappa så väcktes intresset igen och ja, det kanske var en liten intressehöjning också just för jag visste att Tonny också tittade... Så där satt vi, 55 mil ifrån varandra och diskuterade utvisningar och hur snygga målen var via sms och nu idag sitter vi inte ens fem centimeter ifrån varandra och har diskussioner om vilka svenska spelare som är i NHL. Som jag älskar vårt liv, mitt liv ♥
imorgon är riktiga julafton för mig.
Imorgonimooooorgooon!! Åh äntligen är dagen här, imorgon kommer äntligen mamma, pappa och farmor ner till oss för att stanna i fyra dagar! Som jag längtar och som jag längtat. Jag tror inte ni kan förstå hur mycket jag längtar efter att få slå armarna runt dom och bara kramas länge, blir helt tårögd nu när jag skriver det ♥ Åh min älskade familj. De kommer på eftermiddagen och då kommer jag stå som ett spjut vid hotellet för att ta emot dom för att sedan eskortera dom hem till oss för fika och middag. Ska bli så skoj att visa farmor vart vi bor och framförallt att hon får träffa Siv och Tommy för första gången. Hon pratar så mycket om dom när vi pratar i telefon och hon blir lika rörd varje gång när jag berättar hur de tar hand om mig här nere. Det är ju någonting som smärtar mig väldigt, att jag inte har farmor nära mig nu och inte bara kan springa upp till henne när som helst. Jag kommer ihåg att vi tittade på prinsessan Madeleines bröllop tillsammans i somras och kommenterade allas klädsel, det var väldigt mysigt men framförallt alla gånger under mitt studiefriaår när jag gick upp till henne flera gånger i veckan för att hjälpa henne med att sortera och få i ordning i lägenheten och sedan bara sitta och fika och prata i timmar. Ja ni, det ska bli så underbart att få ner dom hit. Jag planerar redan hur jag ska lyckas med att få dom att stanna för alltid ♥
julen och vila
vår första julafton tillsammans ♥
Hej på er! Och god fortsättning. Igår hade jag en bloggledig dag då jag var hos svärisarna hela dagen och bara var och myste. De hämtade upp mig vid halv sju för att åka till julotta, min första! Det var mysigt att börja juldagen så med dom och efteråt så åkte vi hem och åt gottisfrukost. Dagens ledord var: vila! Jag satt för det mesta i fotöljen framför brasan och bara njöt. Om ni inte visste det vid det här laget så är jag så kär i mina svärföräldrar! ♥ Vid sextiden så kom Tonny och hämtade upp mig så åkte vi hem och åt middag och tittade på film. Imorse så vaknade han lite tidigare (han är fortfarande förkyld) så då la jag mig i hans famn och så låg vi och pratade, finns inget mysigare.
Idag är jag såå trött, men har ändå precis fått lite tvätt gjord men nu är det bara vila i soffan som stundar, så jag ville kika in här innan och säga hej och jag hoppas verkligen ni haft en jättemysig jul och att ni har fått massa kärlek och vila och inte massa stress. Massa kramar till er ♥
Teten och älskad
mjuka pepparkakan (ena är infryst till nyår, mums) och jag och busen på en promenad häromdagen
Det är inte alltid lätt att ta bilder med min buse, rätt som det är så får han för sig att busa och då blir bilderna såhär, men det är ju därför jag älskar honom. Det var som nu, jag har faktiskt sovit en timme nu på eftermiddagen (vilket aldrig händer annars!) för jag hade en sådan hemsk huvudvärk och den ville inte ge med sig, men sicken befrielse när jag vaknar och den är borta. Iallafall, jag har då sovit och kommer ut i datorrummet och säger att jag vill ta något mellis, så Bobbo följer med ut men börjar nu att retas! Han fullkomligen älskar att reta mig när jag inte är på humör eller som nu, nyvaken och inte riktigt på g, haha. Han hoppade runt mig, stod i vägen när jag skulle ta saker, flyttade på min tallrik och på yoghurten... Så teten men så underbar. Man kan ju inte göra någonting annat än att skratta, min gosis.
Har rätt mycket plugg att göra, så jag sitter och läser och läser. Så det är en himla tur att huvudvärken försvann när jag sov, för det är inte kul att plugga och ha huvudvärk, men det vet nog de flesta av er. Tjing så länge ♥
Vi om 10-15 år? "Pulka pappa"
Alltså, finns det egentligen något bättre klipp än detta på julen?! Var bara tvungen att lägga upp det här nu när jag pluggar för fulla muggar. Så.sjukt.roligt. Rudolf i mitt hjärta alltså. Det roligaste är ju nästan igenkänningsfaktorn mellan oss, jag lovar att det här är jag och Tonny om ca 10-15 år. "Ska du ta fikapaus redan?", Hahah ♥
älskade svärisar och motivationen.
Gårdagens tredje adventsfika
Som jag trivs i vårt nya kök. Älskar bordet, gardinerna (även om de är julgardiner just nu, kommer bytas ut mot andra sedan men det får ni se då), det ljusa och framförallt älskar jag verkligen ljushjärtat (syns dock inte på bilderna nu) vi fått av farmor, det lyser upp köket så vackert om morgnarna och kvällarna när det är mörkt utanför. Vi hade det som sagt jättemysigt igår och jag är så lycklig att jag har så fina svärföräldrar, hyser sådan stor kärlek till dom så ni anar inte. Och som jag älskar min Tonny, om ni bara visste alltså. Vet att jag är väldigt givmild med den kärleken här på bloggen, men jag hade kunnat skriva det varje dag, om nya saker som händer, saker han säger till mig som får mitt hjärta och själ att smälta, som får mig att bara älska honom mer och mer för varje dag. Jag längtar något helt obeskrivligt till den tjugofjärde maj, men jag längtar även till den resan till den dagen och den resan vi kommer ha efter den dagen då vi sagt "ja" till varandra i kyrkan. Livet med honom, med mitt livskärlek, det är lycka, ren och skär lycka och kärlek.
Men, åter till vardagen. Jag har, de senaste gånger jag varit hemma själv om dagarna, faktiskt inte gått ut på morgonen. Jag har liksom inte känt för det, motivationen har trytit lite och mörkret utanför har liksom stoppat mig i dörröppningen. Dock har det också haft lite att göra med att jag inte känt mig så kry, så jag har lyssnat på kroppen också. Men desto mer längtar jag till de dagar då vi är lediga tillsammans och vi börjar morgonen med en långpromenad, så jag tänker på det istället. Jag gillar inte att tvinga fram saker, så när jag inte känner motivation så lyssnar jag på det, känns så dumt att gå emot kroppen och viljan, tror att jag då kommer få igen det på något annat dumt fibrosätt istället. Samma sak gäller plugget, men där får jag ju vara lite hårdare mot mig själv vissa dagar såklart. Nej, nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig pluggredo. Kram på er ♥
kärlek, bröllop och nyårsplanering
Åh så mysigt vi hade det! Det blev självklart en hel del prat om bröllopet men också om nyår. Mina föräldrar och farmor kommer ju ner till oss då och vi ska laga middag ihop hemma hos Siv och Tommy och fira in nya året tillsammans, ska bli så himla roligt att de får träffas igen (dock första gången farmor och S&T träffas) och verkligen få tid att lära känna varandra ♥ Jag vet att det kommer gå toppen men det är ju ändå en del planering som ska till, inhandling av mat och så vidare :) Men så mysigt det kommer vara, längtar så otroligt mycket. Om ni bara visste hur mycket jag saknar min familj, jag som verkligen sitter ihop med dom egentligen. Jag tycker ändå att det går väldigt bra, just för en som träffade mamma och pappa varje dag och hade farmor två portar ifrån och en bror som även han var hos oss titt som tätt, för jag pratar ju med mamma minst två gånger om dagen och skickar flertalet sms och messar mycket med pappa och Johan, så det underlättar ju till tusen. Men just dessa kramar och bara lite prat över två koppar kaffe med mamsen.. Det saknar jag så oerhört mycket och som jag kommer krama ihjäl dom när de kommer ner! Nu är allting bokat och klart och de kommer ner den 30e och åker hem den 2a, så vi får flera dagar tillsammans och sen måste de komma ner snart igen för det ska bokas frack och fixas massa med bröllopet, så fantastiskt allting är! ♥
själsfränder och lite problem
te med mjölkkonst
God morgon på er! För mig är det en sådär god morgon men ändå. Sitter just nu och väntar på att mitt te ska dra ordentligt, idag är det lucka nr 4 som ska provas och det doftar underbart! Har just nu lite problem med saker och ting i måendet, får se om jag orkar skriva om det senare. Det är rätt så privat egentligen men det påverkar mig något oerhört, vilket märks här i bloggen också känner jag. Men eftersom det här är en blogg där jag delar med mig av mitt mående och som förhoppningsvis kan hjälpa er andra i samma situation som jag så vill jag gärna dela med mig av allt. Men just nu så hoppas jag att te och lite mariekex kan hjälpa mig, så ni kan ju lista ut att det handlar om magen iallafall.
Annars så är det en vanlig pluggdag för mig. Njuter till fullo att Bobbo är ledig och igårkväll satt vi och mös framför "Star trek: Into darkness" och jag låg på Bobbos arm i stort sett hela filmen, jag njöt så oerhört mycket och kände mig så harmonisk. Jag har haft svårt att bara kunna slappna av på senaste så jag låg där och bara hängde med i filmen, nästan som i trans. Helt plötsligt så vänder sig han om och tittar på mig: "Du sover inte va?", "Nej, klart jag inte gör, jag tittar på filmen :) Vaddårå?". Då sa han att jag kändes så lugn så han trodde jag somnat. Tänk att han kan känna det genom att jag bara ligger på hans arm? Jag blev helt varm inombords och det här med att vi är själsfränder blir bara mer och mer tydligt för varje dag. Det är så mycket som vi gör samtidigt, säger samma saker från ingenstans när vi är ute och kör och så vidare. Det är häftigt ♥
en te-julkalender från min kära Cissa
För några veckor sedan fick jag ett sms av min kära "Sistah" (som jag kallar henne) där det stod att en julklapp var på väg och att jag fick öppna den direkt när den kom! Woohoo! Så nyfiken jag blev. För några dagar sedan så fick jag en avisering att jag nu kunde hämta ut den och jag kunde inte för mitt liv lista ut vad det var, hon hade gett en liten ledtråd och det var att den skulle vara bra till pluggandet.. När jag öppnade den så möttes jag av en underbar doft och så visade det sig att det är en te-julkalender! Så otroligt glad jag blev och så himla perfekt för en teälskare som jag. Är så otroligt glad för den och jag älskar verkligen klappar där man får sådant som visar på att personen i fråga verkligen känner mig, personligt och bara så fint tycker jag ♥ Det som är så perfekt är att det är tillräckligt med te för två koppar om dagen, så nu ska här drickas te mina vänner. Tack så hjärtligt min kära "storasyster" Cissa ♥
hur allting började - ett halvår till vi gifter oss
hur allting började
Idag är det precis ett halvår tills vi gifter oss, vilket känns så oerhört fantastiskt men det är ändå väldigt svårt att förstå, men så underbart. En mycket härlig känsla. Här ovan är bilden jag skickade till Tonny när jag hade bokat flyg ner till Ängelholm, första gången vi skulle träffas. Några dagar innan hade han ringt mig när jag var ute på en powerwalk och jag kommer ihåg hur hela jag pirrade när vi pratade. Jag tror vi pratade i minst en halvtimme och vi hade kunnat prata hur länge till som helst, men Tommy hade kommit för att hjälpa honom med lite grejer. Jag kommer ihåg hur allting kändes så lätt, som att vi pratat innan, vi skrattade så mycket under de där 30 minutrarna att jag hade ont i käkarna efteråt. Han sa att jag var välkommen ner när som helst men att han den 25 maj hade bjudit över några kompisar för att kolla på Champions League-finalen. Jag tänkte då att han förmodligen inte ville ha mig där, jag menar, det var ju första gången vi skulle träffas? Och så skulle jag träffa hans kompisar dagen efter? Så jag sa det: "Men ska jag verkligen vara där då?", "Ja, det är väl inga problem?" fick jag till svar. Jag kontrade med att om vi inte tyckte om varandra så kunde jag ju gömma mig i garderoben resten av tiden, då sa han att han hade en fin golvmopp jag kunde sällskapa med i tvättskrubben. När vi hade lagt på så nästan svävade jag hem resten av vägen, jag ringde mamma fort som attan men hon svarade inte och jag kommer ihåg hur jag bara skakade av allt adrenalin jag fått av att prata med honom, jag bara behövde prata med någon och bara skrika ut all glädje! Så ringde mamma upp och jag kunde knappt prata för jag var så glad. Och jag sa: "Mamma vet du?! Han sa till och med 'Puss hej' när han skulle lägga på!!". Haha, så glad jag var över det. Sen direkt efteråt när jag och mamma pratat klart hade jag fått ett sms: "Så fin röst du hade". Åh, jag bara smälter nu när jag tänker på det. En annan rolig grej var att allting kändes ju alldeles för bra för att vara sant när vi pratade i början, han är ju den vackraste jag sett och han var rolig, snäll, trevlig, omtänksam, ja ni vet han hade ju ALLT. Så någonting måste ju vara knasigt? Både jag och Tonny är inte jätteglada för att prata i telefon och där satt jag, påhejjad av mamma och min vän Cissa att jag ju måste prata i telefon med honom innan jag åker ner, vilket känns självklart egentligen, men för två stycken som har svårt för detta så är det inte självklart vill jag lova. Han skrev till mig att han pratar inte ens i telefon med sin mamma, utan bara smsar med folk (vilket jag nu märkt är helt sant, telefon talas bara i nödfall ;)). Men jag sa till honom att jag gärna pratar i telefon innan jag bokar, så jag får höra hans röst... Saken var nämligen den att eftersom allting kändes för bra så hade mamma och Cissa sina spekulationer om att han kanske hade pipig röst! Haha, skrattar bara jag tänker på det. Och så kan det ju inte vara? Jag kan säga att jag var livrädd innan han ringde just för detta, för det matchar ju inte med hans stora muskler och utseende, eller hur? ;) (Nu i efterhand tänker jag bara på hur galen den tanken var). Men så går jag ut på min powerwalk en dag och skriver att han gärna får ringa mig nu då jag ändå är ute och går, och hej och hå så ringer han! Oj så nervös jag blev. Jag svarar: "Hej det är Emma!" och han säger: "Haj, di i Tonnie" och ja, där och då bara smalt jag, han hade ju även den finaste rösten. Vi började skratta direkt och jag kommer ihåg att jag tänkte: "Hur dum kunde jag vara som bad honom ringa mig när jag är ute och powerwalkar och blir andfådd?!" Men det gick ju så bra så och som sagt, jag behövde inte längre betänktetid utan vi bestämde en dag jag kunde komma ner och jag bokade flyget, vilket blev till den 24 maj.
Om exakt ett halvår så gifter vi oss, och då är det prick ett år sedan vi satte oss i bilen och åkte till den plats som numer är mitt hem ♥
"Titta upp i lampan" och godkänd!
bilder från middagen på Amaranten
Åh skrattar så när jag ser dessa bilder på mamma och Bobbo. Pappa skulle ta bilder på dom men eftersom lampan var ovanför dom så blev ljuset så skumt så de fick skuggor i hela ansiktet, så på sista bilden så sa Bobbo till mamma: "Eva, du måste titta upp i lampan!" Så gjorde han det och mamma börjar skratta och då tar pappa bilden, haha. Så söta! ♥ Mamma och Bobbo går så bra ihop, samma humor och lika tetna båda två. Var så glad den kvällen också för Bobbo hade sin fina skjorta. Han har sagt att han inte kan ha det för det ser så konstigt ut (inte för att vara sån men det är pga alla muskler), men han var såå fin och skjortan passade så bra. Min prins. Älskar den översta bilden så mycket, jag och mina två älsklingar! ♥
Jaha, då var det lördag då. Bobbo har så himla ont i halsen, feber och svullen. Jag känner av samma, känner mig liksom svullen i ansiktet? Varm och så där kli-ig... Feber tror jag jag har också. Vi ska snart sätta oss och äta frukost sen har jag massa plugg att göra. Dock blev jag så himla lättad och glad nu för jag gick in på min skolmail och såg att jag blivit godkänd i första delkursen av Bokhistorian! Ni vet den där uppsatsen jag skrev för några veckor sedan? Så oerhört skönt så jag kan inte beskriva. Så nu har jag hela 7,5 Hp att stoltsera med ;) Efter dessa kurser är slut har jag 60 Hp, känns väldigt bra. Så nu känner jag att jag fått en liten sporre till denna dags plugg. Jag hoppas bara det håller i sig för idag måste jag verkligen lägga i en hög växel. Har så mycket att läsa. Men vi hörs lite senare mina godingar ♥
att gråta hejdlöst för all kärlek
Åh. Jag känner en sådan stor saknad och ledsamhet inom mig just nu, men även en sådan otrolig kärlek. Och det är nog den jag ska försöka forcera bort ledsamheten med. För jag har så obeskrivligt vackra och fina människor omkring mig, människor som jag älskar av hela mitt hjärta och så mycket till. Igår när jag fick det där hemska smset om att tåget var inställt så bröt jag bara ihop, grät sådana elefanttårar så jag aldrig varit med om maken. Jag var så trött, sliten och utmattad efter all skola, all dålig sömn jag haft de senaste veckorna och ändå den stressen som blir för en fibrodålig person när det kommer till planering av resor och så vidare. Jag grät och grät och det fanns liksom ingen hejd på det. Tonny tröstade mig och gjorde så mycket för mig då, som alltid, men just hur han ställde upp för mig, ringde massa telefonsamtal för min skull gjorde att jag bara började älska honom ännu mer, vilket jag inte trodde gick. Mamma blev såklart också jätteledsen, mina kära bästavänner också, min älskade kusin med. Men mamma förstod mig, helt och fullt ut, som alltid. När jag sedan tog reda på (eftersom SJ inte har förmågan att kommunicera med sina resenärer på korrekt sätt) att mitt tåg på torsdag även det var inställt så kändes det bara som ödet. Det tog ett tag innan jag tog beslutet att inte åka, för jag ville med hela mitt hjärta åka upp och bara mysa, ta igen lite kraft hos mamma, men magkänslan sa någonting helt annat. Tonny ringde sina föräldrar och som alltid så ställer de upp för mig, mer än jag någonsin hade kunnat be om själv. Så senare i eftermiddag så åker jag hem till de och sover över och stannar där till torsdag när Tonny kommer hem igen från utbildningen. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan alla, min älskade mamma, min underbara älskling och mina fantastiska svärföräldrar och jag har ingen som helst aning om hur jag någonsin ska kunna ge tillbaka allt det jag får. Men någon dag så kommer jag nog på någonting som åtminstone kommer i närheten utav det hela. Nu ska jag gå och ta en skön dusch och sedan packa ihop lite och fixa här hemma ♥
