emmasfibromyalgi.blogg.se -

som jag älskar dig, mamma <3

puss på min älskade mamma ♥

Som jag älskar min mamma alltså. Innan så var jag riktigt nere, mådde bara "blääää" och hade svårt att rycka upp mig (ni vet den där tjejigaperioden i månaden som allt som oftast bara sätter sig på humöret?!) så då pratade jag med mamma och hon fick mig på bättre tankar och fick mig att må bättre igen, som alltid. Jag vet inte vad jag hade gjort utan henne, hon har gjort så mycket för mig så jag kan verkligen inte beskriva det med ord och hon finns alltid där för mig! När vi pratade så kändes det som att jag sålt smöret och tappat pengarna men nu känns det som att jag inte ens behöver sälja smöret för att håva in stålarna, som en riktigt powerwoman känner jag mig nu. Hon sa att jag skulle ta en skön dusch och sen skulle det kännas bättre, så jag ställde mig i duschen och tog duschmunstycket över ansiktet och bara blundade och sen så skakade jag på huvudet och lät alla negativa tankar skakas bort och det hjälpte! Nu har jag fått min tenta och jag har valt ut en fråga som jag tyckte passade mig bäst och jag ska nu sätta igång tänkte jag, jobba systematiskt och ta en del i frågan i taget, då brukar det mesta komma utav sig självt. Vi hörs snart igen mina godingar ♥

2013-11-15 @ 12:10:16 Permalink Kärlek Kommentarer (2) Trackbacks ()

inte så kaxig men så glad ändå

lite bilder från farsdagsfirandet i tisdags ♥

Ojojoj, idag är jag inte kaxig märker jag nu. Dock blev jag så uppiggad av ett samtal med bästa Tessi och lite bröllopsplaneringsprat med mamma + att vi bokat in en fika med älskade kusin på onsdag när jag är i Stockholm! ♥ Så jag ska verkligen inte klaga. Dock ska jag gå och sätta mig i soffan med en kopp te och plugga lite nu. Hoppas ni har det mys. Jag kan knappt vänta till Bobbo kommer hem, då är det middagsmys i soffan och sen har vi fyra hela lediga (bortsett från hemtentan) dagar tillsammans framför oss, finns inget bättre ♥

2013-11-14 @ 13:06:00 Permalink Dagens mående Kommentarer (0) Trackbacks ()

strömavbrott och lyckogråtstillfällen

Vi hade ett litet strömavbrott här för en stund, så kunde inte kika in och skriva för ens nu. Jag har fått i mig lite lunch och även kollat två nya avsnitt av min feelgoodserie Vänner, blev överlycklig när jag såg att Viaplay fått in säsong 10, haha. Nu ska jag sjunka tillbaka ner i soffan med en kopp kaffe och fortsätta läsa i denna underbara tidning jag fick av kära svärmor igår!! Kan ni tänka er hur glad jag blev? Insuper allting som står och jag har redan haft två lyckogråtstillfällen idag, det är helt sjukt att jag kommit att bli så här blödig och känslosam, men jag älskar det faktiskt ♥

/Emma som går och förbereder några näsdukar inför läsandet av kärleksreportaget

2013-11-13 @ 13:55:31 Permalink Bröllopet Kommentarer (0) Trackbacks ()

kyrkan och farsdagsfirande idag

God förmiddag på er alla! Börjar denna morgon med att visa några bilder på "vår" kyrka, men det är även Siv och Tommys kyrka, för ja, vi gifter oss i samma kyrka som de gjorde. Fullkomligen älskar den. Vi var där för några veckor sedan, när löven var brandgula och kylan hade tagit tag om oss. Det var innan vi ens berättat för andra att vi skulle gifta oss, bara våra föräldrar visste om det och vi kunde helt enkelt inte hålla oss från att åka och kika på den.

Idag ska vi hem till mina älskade svärföräldrar för ett försenat fars dag-firande, eftersom det inte blev något i söndags. Ska bli så mysigt, vi har inte träffat dom sedan vi kom hem från Stockholm (förutom kvalitéstid i bilen med Tommy när han hämtade oss i Hässleholm ♥), så det ska bli så gosigt att få krama om dom igen och få pussa på Moa och Nelly ♥

2013-11-12 @ 10:06:09 Permalink Bröllopet Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ord om papsen på farsdag men alla dagar där emellan då?

Jag är äntligen klar med uppsatsen, eller ja, det var jag för några timmar sedan men har tagit lite tid till att pusta ut innan jag slängde mig på ett inlägg om det. Idag är det ju som alla vet Fars dag och då passar jag på att slänga upp två favoritbilder från senaste Stockholmsvistelsen. Dessa är tagna på Amaranten när vi åt en helt underbar middag. Idag när jag vaknade så skickade jag iväg ett sms till pappa där jag grattade honom på farsdag och att vi skulle ringas sedan, när vi sedan pratade så var jag rätt så uppgiven kring uppsatsen och allmänt nere av fibron och så vidare. Då när jag sa att jag har uppsats att skriva så frågade han om det var i historian, och så sa han: "Men det tycker du ju är roligt?", det är oftast så när jag är uppgiven och nämner sådant som jag är lite trött på eller ledsen över, då rycker han alltid upp mig på så sätt. Vi är väldigt, väldigt lika jag och pappa i väldigt mycket och någonting vi delar är just historiaintresset. Pappa har ställt upp oerhört mycket för mig men framförallt när det kom till min badminton, då tränade vi i princip non-stop och det var verkligen tack vare det som gjorde att jag blev så duktig som jag blev. Vi har haft våra duster där på planen, när min koncentration tagit sig en törn eller när tonårshumöret gick överstyr, men det är också efter dom dusterna som vi körde extra hårt och gjorde extra repetitioner. Pappa har en väldigt stark karisma och har en oerhörd förmåga att ta över ett rum med den, precis som farfar hade. Jag ser väldigt mycket farfar i pappa och det är häftigt, båda är lika karismatiska och omtyckta av personer runt omkring dom.

En sådanhär dag så saknar jag ju familjen extra mycket då vi alltid ser till att fira den personen som står i centrum den dagen med fika och presenter och det känns ju väldigt ledsamt att inte få räcka över en present personligen. Men då tänker jag också på dom som inte har en far att fira och då fylls jag av en sorg och tänker att sådana här kommersiella hippodagar ska man inte lägga allt för mycket vikt vid, utan visa de man älskar att man gör just det varje dag istället. Sen är det självklart jättefint att det finns farsdag och morsdag, men alla dagar där emellan då? De är minst lika viktiga, om inte viktigare, att visa sin kärlek på ♥

2013-11-10 @ 17:22:57 Permalink Kärlek Kommentarer (1) Trackbacks ()

jag och farfar + käftsmällen

jag och min älskade farfar som jag saknar så obeskrivligt mycket. Bobbo älskar den här bilden på oss

God morgon fredag och god morgon på er alla friska och glada där ute! Här är vi allt annat än friska och glada kan jag meddela. Vi har iallafall fått sova rätt okej, men det märks att vi inte är som vi brukar för vi har sovit så mycket längre än normalt. Tonny har typ en inbyggd väckarklocka där han vaknar nästan prick 8h efter vi somnat, vilket jag då får känna på och lära mig då han i princip attackerar mig varje morgon och sjunger min morgonvisa, vilket jag älskar så jag ska inte klaga. Det är dock inte lika spännande när detta är halv sex på morgonen, men som sagt, finns inget gosigare än när han bullar upp sig nära mig. Men idag sov vi mycket mer än vanligt och vi är båda hängiga. Båda fryser (vilket Bobbo aldrig gör), är bleka och glåmiga, feber hit och dit, Bobbo har ont i halsen (vilket jag börjar få känningar av också) och min kropp skriker av smärta. När jag vaknade imorse så var det ungefär en käftsmäll mot gårdagens "Åh vad jag mår bra, tänk att jag inte har ont i kroppen!". Att jag inte tänkte på det. Men ibland är det ju bara så skönt att få känna sig "frisk". Vi ska snart gå och göra frukost, funderar faktiskt på att sätta mig i soffan och kolla Nyhetsmorgon medans. Det händer aldrig när Bobbo är ledig. Men är lite spänd på Ronnys filmrecensioner bland annat.

2013-11-08 @ 07:51:32 Permalink Dagens mående Kommentarer (0) Trackbacks ()

ljuslyktor och tågskumpande

nya och otroligt fina ljuslyktor som vi fick av mamma och pappa i förlovningspresent

Åh! Jag älskar dessa ljuslyktor ♥. Kan knappt vänta på att få tända de första ljusen i dom, tror att de kommer lysa upp så vackert. Vi fick dom som sagt av mamma och pappa i förlovningspresent och Johan och Jeanette fick likadana. Vill ju tända dom nu! Men jag får hålla mig. Som förra året vid den här tiden så går mitt huvud på hög-jul-varv kan jag meddela. Kommer ihåg hur jag satt och "knarkade" "Jul med Ernst" och "Leila bakar - jul" i ett. Det har jag även ett sug efter att göra nu, men jag måste hejda mig lite. Dels för att det inte finns riktigt så mycket kosing som jag skulle önska till att fixa och dona, dels för att jag måste fokusera på plugget nu några veckor fram. Men sen, då är det jul till tusen vill jag lova. Då kanske det kommit lite snö här till Skåne också.

Nu har vi precis ätit lite. Tonny kom hem med kinamat efter gymmet, så otroligt skönt efter man varit borta flera dagar och kylskåpet ekar tomt. Jag sitter här dock med en mycket skum yrsel... Undrar om det är åksjuketabletterna som vi tog imorse, tror det är i kombination med för lite sömn, tågskumpande och denna rediga trötthet som både jag och Tonny känner nu. Vi är verkligen helt slut, haha. Piggelinerna här borta! Nu ska jag gå och dricka lite vatten och det kanske blir en kopp te eller två också.

2013-11-05 @ 15:18:03 Permalink Dagens mående Kommentarer (3) Trackbacks ()

mysfika som förr och rulltrappslurpassning

Från fikat med farmor

Så mysigt och härligt det var att få sitta flera timmar med farmor idag och prata om allting, så som vi alltid gjorde förut när jag bodde här uppe. Jag och Tonny hade köpt med oss lite kakor och en bakelse till farmor som jag vet att hon gillar.

Innan när vi var i centrum så stod helt plötsligt min älskade Tessi nedanför en utav rulltrapporna och lurade på oss, så otroligt glad över att vi stötte på varandra och fick ge en jättebamsekram till henne. Vi hann som sagt inte träffas denna gång, så jag var verkligen så glad att hon såg mig där så hon hann stanna upp och kramas en kortis. Nu har vi precis ätit middag med mamma och nu ska vi bara vila och ta det lugnt i soffan innan vi ska lägga oss. Det blir ju tidig uppgång imorgon, tåget går från centralen 07.21 och vi är framme 11.07. Så när vi vaknar är det dusch, frukost och sista koll av packningen som gäller. Hoppas ni har en mysig måndagskväll så hörs vi imorgon, kram ♥

2013-11-04 @ 18:24:25 Permalink Kärlek Kommentarer (0) Trackbacks ()

En underbar lördag och söndagmorgon

Bilder från gårdagen

Åh vilken otroligt mysig och underbar kväll vi hade igår. Vi började med att äta ostbricka och dricka champagne, farmor fick massa presenter och även Bobbo fick ett paket. Sedan åkte vi in till Amaranten och åt en så otroligt god trerätters. Bilder från middagen visar jag senare.

Nu har jag och Bobbo precis kommit in från morgonpromenaden, jag visade honom vart vi bodde förut och även farmor och farfars gamla hus som jag växt upp i. Nu ska vi äta frukost och sedan ska vi till min kusin Ullis för fikamys! Som jag längtat efter att träffa dom, ska bli så kul att Bobbo äntligen får träffa dom med. Vi hörs senare ♥

2013-11-03 @ 09:15:42 Permalink Kärlek Kommentarer (1) Trackbacks ()

Förlovningsberättelsen

♥

Vi gick där i den häpnadsväckande naturen, kylan slog sina armar omkring mig och nästa sekund så slog värmen till, kylansarmar släppte taget om mig och värmen omfamnade mig. Jag vände mig om och tappade nästan fotfästet. Där gick han, någon meter bakom mig. Den vackraste jag sett, den jag ville vinna, hjärtat som jag ville få slå snabbare genom åsynen av mig. Han sa: ”Titta framåt, ramla inte!”. Jag började småfnissa, älskade uppmärksamheten han gav mig, de ord som visade att han brydde sig mycket om mig, trots att vi bara träffats tre dagar innan. Jag stannade upp, jag var tvungen att föreviga denna stund på bild, nervöst tog jag upp kameran och sneglade mot hans håll. Undra om han kommer misstycka om jag frågar om vi ska ta en bild tillsammans. Jag fick ett rungande: ”Ja det är väl klart vi ska”. Min puls började slå så hårt. Han tog sin arm omkring mig som ingenting och jag försökte gömma min nervositet, jag ställde mig än lite närmre och tog upp kameran, log så bäst jag kunde och knäppte av. Den första bilden på oss var tagen, men det var ingen parbild, än.

När vi gick där i den fantastiska naturen så kände jag en sådan lycka, jag hyste sådan kärlek för honom, redan då. Det var kärlek vid första ögonkastet på Ängelholmsflygplats den tjugofjärde maj och så fort vi började prata med varandra föll sig allting så naturligt, nästan skrämmande naturligt. Hade våra vägar korsats förr?

Jag ville aldrig åka därifrån, aldrig vara en meter från hans famn. Aldrig vara så pass långt ifrån honom att jag inte kände hans närvarande energi som gick rakt in i bröstet på mig och fick mig att känna mig så levande.

När vi gick där på trädäcket som försäkrade besökande att inte trilla så kunde jag inte förmå mig själv att inte fantisera om den önskvärda framtiden med honom. Jag kunde inte förmå mig själv att inte fantisera om att han en dag kanske skulle gå ner på knä, just här, där jag känner mig så levande, med honom. Men vilken tanke då. Så där overklig och alldeles för perfekt och upp i drömmarnas värld så jag nästan var tvungen att just trilla för att återfå fattningen och komma tillbaka till verkligheten. Så där overkligt perfekt, en sådan upplevelse du enbart tror du kommer få uppleva just där, i drömmarnas värld.

Tänk om jag hade vetat.

Den tjugoåttonde maj blev vi ett par. Vi hade bara känt varandra i någon månad, bara träffats i fyra dygn. De bästa dygnen i mitt liv och aldrig har jag lärt känna någon så fort som vi lärde känna varandra. Vi behövde knappt prata, genom ögonen kunde vi se varandra och med orden sa vi så mycket mer än de som kom ur våra munnar.

Jag for hem, i förtvivlan och den närvarande energin var alldeles för långt ifrån mig, jag kunde knappt andas utan den. Två dagar senare var jag tillbaka, det var den varmaste dagen hittills den våren och pirret i magen när jag såg honom kändes i evigheter efter.

Dagarna gick, vi blev mer förälskade, kärleken växte och grodde sig så stark.

Jag hade mött min själsfrände. Tänk att han funnits femtiofem mil ifrån mig, alltid.

Framtiden kändes med ens så ljus, vacker och spirande och det fanns ingenting att vänta på. Femtiofem mil krympte och snart hade jag flyttat från en trygghet, till den trygghet jag aldrig trodde jag skulle få uppleva.

Jag hade blivit komplett.

Dagarna gick, månaderna kom. Kärleken fortsätter att växa och auran runt omkring oss lyser upp det höstmörker som nu lagt sig över oss. Ingenting kan spräcka denna aura.

En dag gick vi till guldsmeden. Tittade på dom där smyckena som senare gör att vi är bundna till varandra, för all framtid. Det enda jag önskar.

Tiden gick, jag gick i mina tankar, önskningar. Tänk om.

Hoppet höll jag uppe, åh som jag önskade, som jag ville.

Som jag ville bli bunden till denna man, som jag ville visa hela världen vår kärlek.

Dagarna gick.

Den tjugotredje oktober frågade han mig om vi skulle göra någonting dagen efter, kanske åka iväg någonstans, bara för att få tankarna från annat och komma bort lite, för när helgen kom så var det jobb för hans del, skola för min.

Den tjugofjärde kom och jag hade inte kommit på någonting, han hade inte heller någon bra idé. Vi pussades ”vi ses snart” och han gick till gymmet. Jag gick in i duschen och gjorde mig i ordning, med ett distanserat hopp inom mig, jag höll hårt i det men ville inte hoppas för närvarande. För mycket. Tänk om.

Han klev innanför dörren och såg på mig, hans ögon sa så mycket. Som alltid. ”Så vacker du är”, sa han. Mina kinder blev röda och jag gav honom en puss och tackade för de fina orden.

Han var ivrig att åka, men jag tänkte inte mer på det. Vi satte oss i bilen, uträttade ett ärende och han började svänga ut mot vägen dit vi var för nästan fem månader sedan. När jag var uppe i drömmarnas värld.

Jag höll huvudet klart, ville inte göra hoppet för närvarande. Tänk om det är en manöver för någonting annat. Någon annan dag, en annan tid.

Han körde upp mot den plats där vi stått och tagit bilder på varandra, för att ha någonting att titta på de dagar då det fanns femtiofem mil mellan oss. Platsen var lövbeklädd, vi var de enda där. Vi klev ur bilen och jag tog upp kameran, likadant som för fem månader sedan, men med en mer säker och inte lika nervös hand. Knäppte av några bilder, bad honom att le mot mig och jag knäppte av, en lika vacker bild som det alltid blir när han är med.

Vi började bege oss mot den plats där utsikten är andlöst vacker, där man kan se trädtoppar till ögonen inte orkar längre. Det var halt och löven lurade oss genom att gömma stora stenar och rötter. Han höll min hand och var lika beskyddande nu som då, för fem månader sedan. ”Var försiktig, så du inte ramlar älskling”.

Jag hade lagt ner kameran, bestämt mig för att njuta av varje sekund med min kärlek här uppe, där tystnaden är obeskrivlig, där naturen ger dig så mycket energi att du inte vet vad du sedan ska göra med den.

Vi kom ut till avsatsen där vi stått för fem månader sedan och tagit foton, en utav mina favoritbilder på mitt livskärlek är tagen just där, på platsen där tystnaden är obeskrivlig.

Jag ville gå högre upp på avsatsen, där säkerheten inte var lika beskyddande och där man kunde se trädtopparna bilda en horisont. Han gav mig tillåtelse, om jag var väldigt försiktig och med en försäkran att han var precis bakom mig. Jag klev upp och tittade ut. Solen hade precis gått i moln och vinden var lite kylig.

”Så, kom ner nu hjärtat”. Jag hade utnyttjat min tid i osäkerhet för denna gång och jag klev ner, gick lite närmre kanten för att utnyttja den utsikt man fick där nerefrån. Solen sprack genom molnen och träffade mitt ansikte. ”Åh, gud så härligt”, sa jag och slöt ögonen och riktade ansiktet mot solens strålar. Måtte det inte vara de sista för årstiden.

Jag stod där och njöt. Huvudet helt klart och luften omslöt mig med harmoni, precis som den gjort den där dagen, för några månader sedan. När jag var i drömmarnas värld.

”Älskling...”

Jag öppnade ögonen, tittade åt sidan. Vart är han?

”Älskling...”

”Jaa..?” Vart är han?

Jag vände mig om, och där stod mitt livs kärlek på knä. Mitt bland löven som gömde stenar och rötter.

”Vill du gifta dig med mig?”

Är jag i drömmarnas värld?

Jag började småskratta, nicka med huvudet och ut kom ett:

”Jaa!”

Han ställde sig upp igen, lämnade löven åt sitt jobb att vakta det som vi nu svävade ovanför, på våra drömmars moln som blivit verkliga.

Han trädde på mig ringen, den vackraste ringen och jag trädde på honom hans.

Jag slängde mig runt hans hals, skrattade och tårarna vällde upp i mina ögon. Jag började skaka och jag tittade på honom, vi kysstes och vi kramades igen, där mitt bland löven, på avsatsen där vi för fem månader sedan inte ens var ett par men hyste obeskrivlig kärlek för varandra, men då i tysthet.

Vi gick där i den häpnadsväckande naturen, kylan slog sina armar omkring mig och nästa sekund så slog värmen till, kylansarmar släppte taget om mig och värmen omfamnade mig. Vi gick där, hand i hand. Med två ringar om våra vänstraringfingrar som symboliserar den kärlek vi har för varandra. Som visar att vi ska bli man och hustru. Vi gick där i höstkylan, varma utav den kärlek som spirar mellan oss, auran som bara lyser starkare för var dag.

För fem månader sedan gick vi där, i vårens begynnande värme, i hopp om besvarad kärlek.

Fem månader senare går vi där, i höstens kyla, med vetskapen att vi hyser den mest obeskrivliga kärlek till varandra och drömmarnas värld fanns precis där, runt våra vänstraringfingrar.

Han gick ner på knä, prick sju månader till dagen då vi ska säga ja till varandra och bli man och hustru. Den tjugofjärde maj tvåtusenfjorton kl två, precis ett år efter vi föll för varandra, gifter vi oss, jag och mina drömmars prins ♥

2013-11-01 @ 09:00:00 Permalink Bröllopet Kommentarer (4) Trackbacks ()

Denna lycka

Åh, jag bara sitter här och skakar och gråter lyckotårar. Nu har vi varit förlovade i prick en vecka. Lyckan går verkligen inte att beskriva. Som ni kanske listat ut så är det alltså en förlovningsberättelse som kommer poppa upp här imorgon, det är tidsinställt så håll koll på morgonen.

Alltså, jag blir så pirrig i magen när jag ser den översta bilden på Bobbo, där är det precis innan han går ner på knä, och han har ringarna i jackan.. Tänk om jag hade vetat det då?

Nu, tillbaka till plugg och packning.

2013-10-31 @ 14:00:00 Permalink Kärlek Kommentarer (1) Trackbacks ()

Att pryda sovrummet med oss själva.

Det var inte länge jag kunde sitta still och vila, det fanns så mycket annat jag hade lust för att göra. Men jag satt nog i soffan i en timme iallafall, läste en liten stund tills hjärnan inte orkade ta in mer och sedan några avsnitt Vänner, finns inget bättre sätt att koppla av faktiskt. Måste nog önska mig boxen i julklapp.

Vad tycker ni förresten om vår tavellist i sovrummet? Själva tavellisten har suttit uppe så länge, vi fick den av Siv och Tommy för några månader sedan, då vi hade en tanke om att ställa upp fina bilder på oss i sovrummet, så vi fick den och Tommy hjälpte oss sätta upp den. Sedan har den bara hängt där, tom och i väntan på utfyllnad. Och på Bobbos födelsedag fick den äntligen uppfylla sitt syfte! Han fick nämligen alla bilder av mig i present och han blev så glad. Jag var så rädd att han inte skulle tycka om dom, eller att han skulle tycka det var lama presenter, men han blev såå glad och det kunde inte göra mig gladare. Han fick även löparhandskar till lite kyligare temperaturer, det ni, haha. Nej men oj sicket lyft det blev i sovrummet. Vi har en jättefin fondvägg (eller ja, vi och vi, det är Bobbo som satt upp den i och med det är hans lägenhet ifrån början) i sovrummet som går i svart, vitt och lite silver, om man anstränger ögat lite så ser man reflektionerna av den på Bobbos tröja på mittenfotografiet, första bilden, och det matchar så bra med svarta ramar. Jag fick även min Marilyn Monroe-bild upphängd i sovrummet för längesedan, har jag världens bästa eller? Den är i och för sig väldigt fin den bilden, går i svart-vitt den med med svart ram. Nu går vi i tankarna på att måla sängstommen vit, för att få det ännu ljusare, tror det kommer bli riktigt bra.

Nu ska jag börja fnula på en grej som förhoppningsvis kommer upp på fredag... ♥

P.S, Gissa vilken sida utav sängen jag vs Tonny sover på, kan ni lista ut det genom bilderna? D.S

2013-10-30 @ 16:48:00 Permalink Emma fotograferar Kommentarer (1) Trackbacks ()

höger, vänster eller mittemellan och lite kärlek

Jag har kommit att tänka på en sak. Alltid när jag har långt hår så har jag det nästan alltid uppsatt, om jag inte har det lockat eller så. Varför har jag det? När allt jag längtar efter är det där långa håret? Så skumt. Dock tror jag att det ligger i att jag inte har någon given bena, vet inte om jag ska ha det till höger, vänster, mittemellan eller vad. Jag får rådfråga min nya (och grymt trevliga och duktiga) frissa här nere nästa gång jag ska till henne, typ vad hon tror jag hade passat i. När jag var liten och ända till typ 13-14 årsåldern hade jag lugg, tror jag hade det en sväng när jag var 15 år också? Trivdes bra och passar ju i det, men det är ju det där med att den står åt alla möjliga håll och kanter om morgnarna + att jag tycker det är så skönt att bara slänga upp allting i en bulle på skann. Sicka problem va.

Nu är vi hemkomna efter en UUUURmysig middag hos svärföräldrarna, alltså, jag blir helt pirrig och lycklig när jag tänker på dom, de är så fina så ni anar inte!! Vi skålade i champagne (dock hade Bobbo tränat innan och tom i magen så han läppjade bara lite i början ;)) och åt en riktigt god "flygande jakob". När vi skålade så sa Siv så fina ord till oss så jag fick hålla mig från tårar. Ni vet ju om att jag blivit så blödig på sistonde... Sen skålade även jag för dom, då de tar så väl hand om mig och visar så mycket kärlek och tagit emot mig med så öppna och varma famnar ♥ Bilder från middagen får ni senare, nu ska vi gå och fixa lite fika, tjing så länge!

2013-10-29 @ 16:30:10 Permalink Kärlek Kommentarer (0) Trackbacks ()

Humorn föddes redan då och Olofströmsfamiljen

Prinscreen från i maj/juni

Detta var bara några dagar in i vårt "oskyldiga-flörtande-vad-är-det-för-något-som-händer-egentligen"stadium, vi hade inte ens börjat smsa med varandra. Förstår ni hur mycket jag skrattade när vi skrev detta? Och det är fortfarande så här vår humor ser ut och vi driver lika mycket med varandra. Någon timme efter skickade Tonny till mig på KiK och på den vägen är det. Det måste varit mina och Linneas biceps som fick Tonny på fall, helt klart ♥

Som jag saknar min älskade Olofström-familj för övrigt, det måste bokas in en trip dit snarast!

2013-10-28 @ 08:09:18 Permalink Kärlek Kommentarer (0) Trackbacks ()

"En sån karl"

Agnes Carlsson - En sån karl

Som denna kommer spelas på radion nu! Eller vad tror ni?

2013-10-27 @ 10:32:00 Permalink I Emmas öron Kommentarer (0) Trackbacks ()

"min bästaste födelsedag någonsin"

Och så var prinsen på jobbet igen. Men! Sicken mysig födelsedag "vi" haft, Bobbo har haft födelsedag och jag har haft en mysig födelsedag med/för honom, eller hur säger man? Ja, ni förstår iallafall vad jag menar :)

Som ni ser så preppade jag för fullt hus för min goding, massa paket, en ros (vi har brist på vaser) och rykande nybakta scones med marmelad och ost. När vi ätit upp och plockat undan, ställt i ordning presenterna där de skulle stå och så vidare så kom kära svärföräldrarna förbi med semlor, chokladbollar och det bästa, sig själva, och så satte jag på kaffe och ställde i ordning fikat. Visar er mer bilder imorgon från dagen :)

Som sagt, nu är prinsen på jobbet igen och ja, det känns som vanligt så ledsamt att inte vara nära honom. Men, jag fick ett sms när han kom fram där han skrev: "Tack för idag älskling, min bästaste födelsedag någonsin ♥". Som jag blev tårögd. Nej, nu innan jag börjar lyckogråta igen så får jag runda av. Det blir "Så mycket bättre", te och chokladbollar sen ikväll. Nu får vi se vad jag hittar på, förmodligen går jag och städar i ordning lite. Som jag alltid gör när jag vill skingra tankarna från annat ♥

2013-10-26 @ 18:30:04 Permalink Kärlek Kommentarer (0) Trackbacks ()

Grattis på 28års dagen älskling

Första gången vi var på Skäralids nationalpark

Vid hamnen i Ale stenar

Godaste glassen i Helsingborg. En helt underbar dag.

Ale stenar

Väla centrum tillsammans med mamma och pappa, samma helg som jag flyttade ner

Min lilla fluffis som sparade till totte, på väg till svärizarna

Min fjör som visar sig fjörig i Stockholms skärgård

Grillning i Skäralid

Instagramcollage som jag la upp nu imorse

Idag är det ju min älsklings 28årsdag och därav blev det en bildkavalkad på min finis. Han ligger just nu och sussar och jag längtar så tills jag får gå in och väcka honom och sjunga en liten truddelutt. Bilden när han spänner sig, ja, jag skrattar som attan varje gång jag ser den, det är så typiskt honom att retas och bara vara knäpp. Jag funderar på om det är för att jag trycker upp kameran i hans ansikte typ jämt som han retas med mig. Den bilden är väldigt signifikant för Tonny som person, en retsticka med den störstaste glimten i ögat. Jag vet inte hur jag möjligen skulle kunna beskriva allt som han är. Han är den vackraste jag någonsin sett, utan att överdriva och han är även den roligaste jag känner, den snällaste, goaste, härligaste och mest underbara. Den omtänksamheten han visar mig varje dag går inte att förklara, när han tittar mig i ögonen och man ser all kärlek han hyser för mig, när han retar mig och skrattar så hela ansiktet spritter upp i ett leende, eller så sött irriterad han blir när jag vill krama honom när han ska ta sitt PWO, eller hur han sjunger en godmorgonvisa för mig varje morgon... Jag har aldrig skrattat så mycket som när jag är med Tonny, jag har till och med börjat le på ett nytt sätt sen vi träffades. Det är så underbart och det går verkligen inte att sätta ord på allt.

Till han vaknar så har jag förberett lite mys, det blir som en andra frukost för mig. Jag tänkte göra lite scones och förhoppningsvis så kommer svärizarna förbi också. Igårkväll så gjorde jag en kardemummakaka, det är en kaka som min mormor alltid gjorde till släktkalasen och sedan hon gick bort så har jag gjort den till varje kalas, för att föra den traditionen vidare och Tonnys födelsedag kan ju inte gå förbi utan den!

Grattis på födelsedagen min älskling ♥

2013-10-26 @ 10:08:00 Permalink Kärlek Kommentarer (0) Trackbacks ()

bildspel i huvudet och chokladpraliner

Nu är min prins på jobbet och det känns riktigt jobbigt. Men vi har haft en mysig dag, bara varit och timmen innan han skulle åka så satt jag som ett plåster på honom vid datorn, bara gosade och grät av lycka. Det är någonting jag gjort till och från idag kan jag meddela, gråtit lyckotårar. Innan Bobbo gick till gymmet, när han var på gymmet, när han gjorde sig i ordning, när jag låg på hans arm vid datorn och nu när han har varit på jobbet. Det kommer upp som bildspel i huvudet på mig, från stunden jag såg honom första gången på instagram till när han klev genom dörrarna på flygplatsen, till vi kom hem och han öppnade en garderobsdörr och visade att han tömt så jag kunde hänga upp mina saker där, till när jag ringde till honom i Täby och berättade att jag kunde flytta ner, till han kom upp och hjälpte oss att flytta, till vi kom in med alla grejor och ja.. Allt vi gjort bara svischar förbi i huvudet och jag börjar storgråta av lycka och kärlek men även sådan otrolig tacksamhet över att jag får uppleva den där riktigt äkta kärleken.

Nu ska jag gå och förbereda lite gottis till Idol som börjar när som helst. Man får göra sitt bästa när man inte har sin plutt hemma. Har faktist två praliner kvar från igår som vi köpte i Helsingborg ♥

2013-10-25 @ 19:56:09 Permalink Kärlek Kommentarer (1) Trackbacks ()

I chocktillstånd och tack så oerhört återigen.

Åh. Vi är fortfarande helt överväldigade, jag är nog i chock tror jag för varje gång jag tittar på min och Bobbos ringar så blir jag helt ställd. Är det på riktigt? Gick verkligen min drömprins ner på knä igår på platsen där vi föll för varandra första gången vi träffades? Ja, han gjorde ju det! Jisses, det är väldigt svårt att förstå fortfarande och jag är helt matt och i ett sådant lyckotillstånd att jag inte vet vad jag ska säga egentligen. Jag måste bara tacka alla återigen som skickat oss lyckoönskningar, vi blir så glada och rörda för det! Tack så himlahimla mycket, ni är så fina ♥

Min fästman (!) fyller 28 år imorgon, så på morgonpromenaden så bad jag honom gå hem när vi kom in till byn så jag kunde gå lite ärenden. Han åker till jobbet idag vid fem tiden och jobbar natt, det känns inte riktigt bra. Jag gillar verkligen inte när han är iväg, och då framförallt inte när det är natt och han åker på larm ibland. Det jobbigaste är nästan att jag ska sova den här tiden och inte kan skicka ett sms ibland för att kolla att allt är okej. Men jag går upp tidigt imorgonbitti innan han kommer hem vid halv sju för att duscha och göra mig iordning så jag inte behöver störa honom när han ska sova. Sen när han går upp vid två-tre imorgon på dagen så kommer jag ha fixat massa gos till min prins. Det ser jag fram emot ♥

Kommer skriva en liten berättelse sen om gårdagen, när jag smält allting och verkligen kan fokusera helt på det.

2013-10-25 @ 12:34:00 Permalink Dagens mående Kommentarer (0) Trackbacks ()

förlovad med den finaste

Att vara fästman och fästmö. Lycka är total som ni säkert kan tänka er. Nu ska vi njuta resten av kvällen, skriver mer imorgon. Är helt chockad och överväldigad av dagen och alla fina grattis vi fått, tack så oerhört! Kärlek till er alla ♥

2013-10-24 @ 20:24:26 Permalink Kärlek Kommentarer (2) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg